onsdag 16 september 2009

Bästa tevekocken

2 kommentarer:

Gunilla sa...

Uj uj, man kommer förstås en bit med gott humör ... Men jag glömmer aldrig när han stod bland norska fjäll och stekte levande kräftor eller vad det nu var för skaldjur långsamt direkt på stekbordet ... Phy phan!

Annika sa...

Ja han var ju inte precis någon djurvän av stora mått.