måndag 24 oktober 2011

whatever love means

Har börjat konsumera kultur som om det inte fanns någon morgondag. Var med Liv Kniv i fredags och kollade på Whatever love means Teater Tamauers uppsättning av Liv Strömquists seriebok Prins Charles känsla, kan rekommendera både teater och bok, till alla men speciellt till heteron i parförhållanden. Det var mest kvinnor där (inte ovanligt i guess) men när skådespelarna delade ut biljetter till männen i publiken med en påminnelse om att visa en kvinna lite kärleksfull omsorg blev det extra tydligt. Det Strömquist säger; att män åkt snålskjuts på kvinnor i alla tider med hjälp av idén om romantisk kärlek är ju egentligen extremt deppigt, ändå är det en rolig text/pjäs. Och jag gillade detaljerna, te x kostymen. Kolla bilden ovan, hur de sytt små stygn på hans pullover, som blyertsstreck, det är ju genialiskt! Samt att musiken som enpersonssorkestern Anna Gustavsson spelade live var fantastisk. (Hon har tydligen också gjort musik till Uppgifterna som jag såg veckan innan). Jäkla bra asså. 

lördag 15 oktober 2011

Uppgifterna




Igår var jag och Isak och kollade på Gunilla Heilborns Uppgifterna på Göteborgs stadsteater. Det var fint. Isak tyckte den var ganska bra, men sen var han ju medtvingad och bara tio år gammal. Själv gillade jag den mycket. Jag gillar det enkla i den. Jag gillar att det är skådespelare som dansar och pratar i myggor. Att de har fula peruker och blå pikétröjor och man aldrig riktigt vet vilken uppgift som kommer härnäst. Att en scen handlar om filmdialog. Nästan ännu mer gillar jag filmen ovan som Heilborn fick en guldbagge för 2007. Hur man gör.

måndag 10 oktober 2011

Vad jag gjorde på gymnasiet



Det vore coolt om man kunde blanda den erfarenhet jag har nu med den kompromisslöshet jag närde där under några år.

söndag 2 oktober 2011

Hur de gjorde det bästa i True Blood.

True blood säsong fyra har blivit så trist att jag inte orkar kolla länge. Det har blivit för mycket såpa, på det sättet att ingenting egentligen händer, tempot har bara stannat upp helt. Karaktärerna går bara runt runt i cirklar. Det bästa i True Blood är fortfarande det som man trodde serien kunde ha blivit när man såg titelsekvensen första gången. Här är en film om hur de gjorde den.