måndag 28 juni 2010

Sju gröna bilder och en röd

Jag var i Botaniska trädgården idag och rekade lite inför kortfilmen som numer har fått titeln Naturens fula kompis.
Det här är näsduksträdet, det ska inte vara med i filmen. Det blommar just nu och luktar inte jättegott.
Här ska Lisa sitta innan hon blir hittad.
Jag gillar att det är ganska vild natur i botaniska men att det ändå sitter små lappar på träden. Människans behov av att kategorisera etc. Det är fint.
Ingen indiefilm utan motljus!
Här ska Lisa och Rosa gå.
Eller här.
Här får jag en känsla av att vara i en park i Mumindalen. När som helst kan en parkvaktande hemul komma fram och kontrollera att man inte beträder gräsmattan.

Dogtooth och De andras liv


Ser en massa bra film också. Igår grekiska Dogtooth och häromkvällen tyska De andras liv. Båda med lite samma tema, kontroll. Båda riktigt bra filmer och väldigt olika varandra.

De andras liv krossade mig totalt. Den handlar om en Stasiagent i DDR som börjar avlyssna en dramatiker och hans älskarinna. Kunde inte somna på ett bra tag efter att jag sett den, sen drömde jag om avlyssning hela natten. Är imponerad av manuset, det är ett riktigt bra bygge, klassiskt berättande när det är som bäst, även om det är befolkat av onda och goda arketyper så är det ändå trovärdigt, mycket tack vare huvudkaraktären herr Wiesler. Stasiagenten med ett hjärta, han är ytterst mänsklig med både onda och goda sidor.

Då är Dogtooth motsatsen, ett antidrama. Den fascinerar mig och är absolut inte tråkig en sekund, när den pendlar mellan komiska och obehagliga scener, men samtidigt håller jag en slags intellektuell distans till karaktärerna. Den handlar om en familj med tre nästan vuxna barn som aldrig varit utanför huset eller trädgården, de tror att katter är människoätande monster och föräldrarna har bytt ut ordens betydelse i språket, till exempel tror de att zombies betyder små gula blommor. Jag gillade verkligen filmen men samtidigt var slutet ganska otillfredställande. Jag har inget emot öppna slut, det värsta jag vet är när slut är så slutna att det inte finns något att fantisera vidare kring. Men i Dogtooth är slutet så öppet att det tar slut ändå. Kanske är det för att jag inte blev tillräckligt berörd av karaktärerna att jag inte kunde se bortom konstruktionen. Eller så var det för obehagligt så att jag hela tiden undermedvetet tänkte som när man var liten "det är bara ketchup".

Fast det är nog inte filmen, det är jag.

söndag 27 juni 2010

26 juni

Sommar. Jag känner mig lite vilse i tiden även om jag förstod redan i slutet av maj att den här sommaren skulle gå fort.

Om en månad börjar vi spela in STHLM Darling webbserien som ska visas på qx.se. Jag har ungefär 13 olika versioner av manuset på hårddisken, men de har nästan skrivit sig själv, alla tretton. Antagligen skulle Robert McKee tycka att det fanns en del scener som inte var bra för att de var för lika verkligheten, men då får det nog vara så. (Har precis läst klart STORY).

måndag 21 juni 2010

För mycket struktur?

Försöker skriva ned allt jag kan om att skriva manus och läser om en massa böcker, mina anteckningar från manuskursen på IHTV och diverse manusrelaterade grejer.

Läser intervjuer med några svenska producenter om filmmanus och förvånas lite över att åsikten att många manus är dåliga för att folk har läst en amerikansk manusbok, lärt sig struktur och tror sig kunna skriva manus.

Vilket förakt för kunskap. Utan all teori om dramaturgi hade jag vart lost om jag skulle försöka skriva. Det är inte fint förstås att följa regler och mallar. Man ska vara en konstnär med unika berättelser. Blir glad då när Björn Runge i samma skrift säger "Nu eftersträvar jag det amerikanska treaktssystemet i mina historier. Det ska vara en enkel konstruktion." Han har liksom fattat att det fina i manusförfattande är blandningen mellan hantverk och konst. Lika delar soduku/korsordslösande som egen röst.

torsdag 17 juni 2010

v. 24

Vad händer med tiden, veckorna bara försvinner innan man knappt hinner blinka. Är det verkligen fredag imorgon? Tydligen.

I tisdags och onsdags spelade vi in kortfilmen Fredagsmys. Det gick väldigt bra. Två spydde, ingen dog. Duktigt team och duktiga skådespelare. Vad jag själv tillförde på plats är mer höljt i dunkel. Nu ska den bara klippas, ljudläggas och färgkorras innan den möter världen. Förhoppningsvis varje fredag på SVT tills tiden tar slut.

tisdag 15 juni 2010

Tips: Sofia Coppola x2

Jonas-ad har skrivit en mycket rolig och ambitiöst genomförd jämförelse mellan Sofia Coppolas gamla och nya film här.

Kanske är det det gamla talesättet "If it aint broken, don't fix it" som spökar.

fredag 11 juni 2010

Berättigande enbart genom särart?

Bara en kort kommentar till den enkät som kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth skickat ut inför branschmötet om jämställdhet i svensk filmproduktion.

Frågorna handlar om vilka hinder som finns för jämställdhet, hur man ska övervinna dessa hinder och vad ökad jämställdhet skulle betyda för svensk film. Det är den sista frågan som är intressant, eller snarare svaren som kommer på den. För svaren handlar om att vi alla skulle tjäna på att se historier berättade ur ett annat perspektiv. Och det är det jag reagerar på, för då måste kvinnor berätta något annat, göra en annan typ av kvinnlig film, utifrån ett kvinnligt perspektiv för att få bli berättigade att göra film. Samma sak med invandrade regissörer, de ska berätta andra historier, öka mångfalden. (Och sen undrar de varför kvinnor inte regisserar polisfilmer, hallå de har ju fullt upp att styra upp mångfalden!)

Kravet på att kvinnor (och andra bortkvoterade grupper) ska ha ha lika möjligheter att göra filmer som män är en rättvisefråga och inget annat! Det borde inte vara villkorat med att de ska "öka bredden i berättelsernas innehåll".

Uppdatering: Nu finns även en bearbetad version av detta inlägg på SecondOpinion.

torsdag 10 juni 2010

Vilken tavla?




Nu till något mindre estetiskt. Vilken tavla av följande tre finalister ska få vara med i filmen Fredagsmys som ska spelas in nästa vecka?

1. Hitlers konst?
2. Något abstrakt?
3. Eller Ikeas triptyk av alperna?

Rösta! Interaktivitet! Heja heja!

måndag 7 juni 2010

Dregel





Jag önskar att fler filmaffischer kunde vara lika snygga och egensinniga som de polska. Nina Hemmingson skulle ju t ex kunna göra en snygg.

tisdag 1 juni 2010

The Bechdel Test

Jag hörde talas om the Bechdel test för några månader sen när jag läste Dykes to watch out for av Alison Bechdel.

Testet består av tre kontrollfrågor:

(1) Innehåller filmen minst två kvinnor?

(2) Pratar de med varandra?

(3) ...om något annat än en man?

Syftet var att sno förstås, (man kan ju kalla det för referenser eller en hommage om man vill få det att låta bättre). Nu finns det en scen i Sthlm Darling som utspelar sig i en videoaffär, där två av karaktärerna diskuterar Bechdeltestet och vilken film de ska hyra.

Efter det har jag läst om the Bechdel test lite överallt, både hos Skumrask, Anders Annikas, Barnvagnen och nu senast har manusförfattaren John August skrivit om nyttan med the Bechdel test för manusförfattare.

Det är helt sjukt att så få filmer innehåller fler kvinnor än en som pratar med varandra om något annat än män. Bättring nu!