tag:blogger.com,1999:blog-74853845887403417442024-03-14T09:51:15.981+01:00PikosekunderAnnika Ivarssonhttp://www.blogger.com/profile/05661418208307860826noreply@blogger.comBlogger615125tag:blogger.com,1999:blog-7485384588740341744.post-3075399573181516442016-02-24T12:57:00.001+01:002016-02-24T12:59:14.933+01:00Ang. att inte läsa eller skriva blogg.När Google la ner Reader (pga av att rss-läsare inte ger annonsintäkter?) slutade jag läsa bloggar. Jag gjorde ett försök med att hitta andra rss-läsare att läsa i, men jag fastnade inte för någon. En naturlig följ av sluta läsa bloggar är också att sluta skriva blogg? <br /><br /> <br />Annika Ivarssonhttp://www.blogger.com/profile/05661418208307860826noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7485384588740341744.post-22215131832933794252016-02-24T12:56:00.000+01:002016-02-24T12:58:28.713+01:00Gretas guide till Galaxen<iframe src="https://player.vimeo.com/video/153342190" width="500" height="281" frameborder="0" webkitallowfullscreen mozallowfullscreen allowfullscreen></iframe>
<p><a href="https://vimeo.com/153342190">GRETA'S GUIDE TO THE GALAXY trailer</a> from <a href="https://vimeo.com/astridaskberger">Astrid Askberger</a> on <a href="https://vimeo.com">Vimeo</a>.</p>
Premiär Göteborg Film Festival 2016. Jag har klippt filmen tillsammans med regissören Astrid Askberger. Annika Ivarssonhttp://www.blogger.com/profile/05661418208307860826noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7485384588740341744.post-35482149589203988362014-09-19T18:37:00.003+02:002014-09-19T18:37:56.845+02:00Ain't it hard<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="360" src="//www.youtube.com/embed/ZoxCU9m4LWU" width="640"></iframe>Har i många år beundrat Johan Söderberg och hans <a href="http://soderberg.tv/video/read-my-lips/" target="_blank"><i>Read my lips</i></a><br />
igår gjorde jag min egen recutvideo - Jonas Sjöstedt sjunger om Stefan Löfven.<br />
<br />
Det var kul, tänker göra fler och bättre framöver. Testade också att jobba i Premiere Pro för första gången. Säger bara: hejdå Final Cut Pro 7. <br />
<i> </i><br />
<i> </i>Annika Ivarssonhttp://www.blogger.com/profile/05661418208307860826noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7485384588740341744.post-52827612979891304612014-06-19T12:43:00.001+02:002014-06-19T12:43:26.268+02:00Hej igen bloggenHej bloggen. Jag har inte skrivit något på länge. Men nu tänker jag kanske börja igen.<br />
<br />
Sen sist har jag <i>nästan</i> gjort klart en kortfilm som heter Rope Piece och varit i Cannes på filmfestivalen. Det har jag bloggat om på Filmclouds hemsida<a href="http://www.filmcloud.se/blogg/en-mullrande-k%C3%A4nsla-av-underg%C3%A5ng" target="_blank"> här</a>, <a href="http://www.filmcloud.se/blogg/som-en-taskig-ton%C3%A5rsfylla" target="_blank">här</a>, <a href="http://www.filmcloud.se/blogg/%E2%80%9Dyou-dont-need-meet-more-broke-people%E2%80%9D" target="_blank">här</a> och <a href="http://www.filmcloud.se/blogg/happy-ending-cannes" target="_blank">här</a>.<br />
<br />
Ikväll ska jag prata om hur det är att vara i Cannes på Filmclouds säsongsavslutning med pub på Gothenburg Film Studios. Tanken på detta gör att det känns som mina inälvor vill vända ut och in på sig själva. Men det kommer säkert gå bra. Säkerligen kommer ingen direkt lyssna. Vilket i och för sig gör det ännu värre. Eller jag dividerar med mig själv om vilket som är värst. <br />
<br />
<br />Annika Ivarssonhttp://www.blogger.com/profile/05661418208307860826noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7485384588740341744.post-11357636509578019202014-01-18T19:31:00.002+01:002014-01-18T19:31:37.781+01:00Paradies:Liebe - Ulrich Seidl<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhH4BRlvJV3iGppXSNmcLNQBAMKPwcVjS4ACUn8qmGmsVPxZz936yihoD9_3lLHKdZxHvpeBpjx8-SAlJ9wM8f5cX7WMUM25DRksMN1cAa1qDvGXeLqNLvIbi1J2I54CnDNFpescySRI8sx/s1600/Ska%CC%88rmavbild+2014-01-18+kl.+19.17.38.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhH4BRlvJV3iGppXSNmcLNQBAMKPwcVjS4ACUn8qmGmsVPxZz936yihoD9_3lLHKdZxHvpeBpjx8-SAlJ9wM8f5cX7WMUM25DRksMN1cAa1qDvGXeLqNLvIbi1J2I54CnDNFpescySRI8sx/s1600/Ska%CC%88rmavbild+2014-01-18+kl.+19.17.38.png" height="344" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEir-JrAqKHKp-ExZZx0ucq14FkVNnCYBk984CG6TxetpOm94Cl3YPtYDNYtOlM2qPV2ZggkUCzlpt62uUIoOMlwJwDOre2ZXMhdChR3ZUV0zE9jwe3GSUUqbdnX1JpXh2VdD1olkSkUIS8J/s1600/Ska%CC%88rmavbild+2014-01-18+kl.+19.17.52.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEir-JrAqKHKp-ExZZx0ucq14FkVNnCYBk984CG6TxetpOm94Cl3YPtYDNYtOlM2qPV2ZggkUCzlpt62uUIoOMlwJwDOre2ZXMhdChR3ZUV0zE9jwe3GSUUqbdnX1JpXh2VdD1olkSkUIS8J/s1600/Ska%CC%88rmavbild+2014-01-18+kl.+19.17.52.png" height="348" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh67AkIE2ptvrssXewkFkj4Y08w4A4LtSISWXG5xfVPVTwWSTzNpTL_56RXh-hAd_VL6ei9-bEHqEGV5E_wPFEsAVe6qdfZEPqUDUUKponz55zoFFZPsiuPA6zTlLTrPIM7cBnXbkxkToXW/s1600/Ska%CC%88rmavbild+2014-01-18+kl.+19.18.48.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh67AkIE2ptvrssXewkFkj4Y08w4A4LtSISWXG5xfVPVTwWSTzNpTL_56RXh-hAd_VL6ei9-bEHqEGV5E_wPFEsAVe6qdfZEPqUDUUKponz55zoFFZPsiuPA6zTlLTrPIM7cBnXbkxkToXW/s1600/Ska%CC%88rmavbild+2014-01-18+kl.+19.18.48.png" height="348" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBDDQcTWmCVbGTnOWLW4XgLyIe_PF62DD5cfmnFAP-B7qZmElSF8lSz9r_NkG2Mp_2lmjXgDmqZTRQjNmdYfJ_wwRE9ThuOVSPriMAB_8RFEix8E5VjOVtAwcs6qUsadx7tx_CQmm6v-US/s1600/Ska%CC%88rmavbild+2014-01-18+kl.+19.19.19.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBDDQcTWmCVbGTnOWLW4XgLyIe_PF62DD5cfmnFAP-B7qZmElSF8lSz9r_NkG2Mp_2lmjXgDmqZTRQjNmdYfJ_wwRE9ThuOVSPriMAB_8RFEix8E5VjOVtAwcs6qUsadx7tx_CQmm6v-US/s1600/Ska%CC%88rmavbild+2014-01-18+kl.+19.19.19.png" height="344" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3SSLwow_pudWrJG0ZzDKxHSf_p1gTqVZwO4xktvaTetxDvuVEDE0xgEILkGI1oa5t6ufhxIAzu5a3WWjdzueDL3mHmsjcfeM84UnsSxMeYKN6tOvHyejpMwOLja5SMYN3QYhOfe4ov0sj/s1600/Ska%CC%88rmavbild+2014-01-18+kl.+19.28.00.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3SSLwow_pudWrJG0ZzDKxHSf_p1gTqVZwO4xktvaTetxDvuVEDE0xgEILkGI1oa5t6ufhxIAzu5a3WWjdzueDL3mHmsjcfeM84UnsSxMeYKN6tOvHyejpMwOLja5SMYN3QYhOfe4ov0sj/s1600/Ska%CC%88rmavbild+2014-01-18+kl.+19.28.00.png" height="346" width="640" /></a></div>
Om frigörelse på någon annans bekostnad. Annika Ivarssonhttp://www.blogger.com/profile/05661418208307860826noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7485384588740341744.post-77626832479812848742014-01-17T22:35:00.000+01:002014-01-17T22:36:40.015+01:00FUTURE MY LOVE<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivfiX7RhMxIba8P_cRoHOFfBRRq1WWmEpYKC4WkhToXJpX_RuehTDZ4rv40zNrEOATmyav5eNpnkPOR_aZLwZr3XRixtTbDm1zXLJpe3rORNEKrqX_9umO6WwQkm4E_8iKYmQOioeLi9zU/s1600/Ska%CC%88rmavbild+2014-01-17+kl.+21.19.34.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivfiX7RhMxIba8P_cRoHOFfBRRq1WWmEpYKC4WkhToXJpX_RuehTDZ4rv40zNrEOATmyav5eNpnkPOR_aZLwZr3XRixtTbDm1zXLJpe3rORNEKrqX_9umO6WwQkm4E_8iKYmQOioeLi9zU/s1600/Ska%CC%88rmavbild+2014-01-17+kl.+21.19.34.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhE9PH-HezPrzyF4d69DK5_IiL_ekBSflt2iiqPoZE8iZt5A8rfhLBY8jBVbyYylzbMdb-c0coHeKsA5JbsBoyZF-hBfa0VthMIROiTlBP9IvUynen43AwN5c3g0wE77SmieqWSu4gtXAM0/s1600/Ska%CC%88rmavbild+2014-01-17+kl.+21.20.39.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhE9PH-HezPrzyF4d69DK5_IiL_ekBSflt2iiqPoZE8iZt5A8rfhLBY8jBVbyYylzbMdb-c0coHeKsA5JbsBoyZF-hBfa0VthMIROiTlBP9IvUynen43AwN5c3g0wE77SmieqWSu4gtXAM0/s1600/Ska%CC%88rmavbild+2014-01-17+kl.+21.20.39.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1__IBH9JXtfDlITcd4c42tZgYUFE_eI8mzOVGCi_q7is7fMamQ5pOW6fv9bRqFXcmmSP_xFM1SYeCagTQAcCy-sZpqLmgpza5Tahw5M0z3c4UnViN9TGuJViOp4XzQotDbfeWij93ZeT3/s1600/Ska%CC%88rmavbild+2014-01-17+kl.+21.20.55.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1__IBH9JXtfDlITcd4c42tZgYUFE_eI8mzOVGCi_q7is7fMamQ5pOW6fv9bRqFXcmmSP_xFM1SYeCagTQAcCy-sZpqLmgpza5Tahw5M0z3c4UnViN9TGuJViOp4XzQotDbfeWij93ZeT3/s1600/Ska%CC%88rmavbild+2014-01-17+kl.+21.20.55.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQaNjmEB-tYyE6RYfrbTINEg_c7lGVlH95BSLmZRxTBW0mvDuya-b5Kcuj3xlKeqbAwrQy8jjrq2c3YQ_LQjr7_fT7xWRzHVIgzNKaAttPgN-RwyzEyP0um5Z8vB9Zpn6LUUOwFgc1VbWB/s1600/Ska%CC%88rmavbild+2014-01-17+kl.+21.26.02.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQaNjmEB-tYyE6RYfrbTINEg_c7lGVlH95BSLmZRxTBW0mvDuya-b5Kcuj3xlKeqbAwrQy8jjrq2c3YQ_LQjr7_fT7xWRzHVIgzNKaAttPgN-RwyzEyP0um5Z8vB9Zpn6LUUOwFgc1VbWB/s1600/Ska%CC%88rmavbild+2014-01-17+kl.+21.26.02.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUK5PU9fmg72gX5lWmkEoyJ_hm5KmFR6zolERm0x6aIraNyETSybFLOv3emdxJcCM_grin0IYrWsVV9H3yXjMhLGJoeIuYyFE8aXk8j0aU3laFw5xTneX-tcKyK_S248v37ugxuOe4urM4/s1600/Ska%CC%88rmavbild+2014-01-17+kl.+21.38.43.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUK5PU9fmg72gX5lWmkEoyJ_hm5KmFR6zolERm0x6aIraNyETSybFLOv3emdxJcCM_grin0IYrWsVV9H3yXjMhLGJoeIuYyFE8aXk8j0aU3laFw5xTneX-tcKyK_S248v37ugxuOe4urM4/s1600/Ska%CC%88rmavbild+2014-01-17+kl.+21.38.43.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3kizBB0yXhOxu7peH7HD8_1XJy5RMAyt_zjpsLTKV7VB9r553h7JvwjNMJNGyigIpVn9MYAspZYqw5fGhcUqn8yARV9zChsZdlEVvUWevFV8ERFHy1LkTK5t0X2nvD1DAT6wNTQjKiaY0/s1600/Ska%CC%88rmavbild+2014-01-17+kl.+22.14.05.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3kizBB0yXhOxu7peH7HD8_1XJy5RMAyt_zjpsLTKV7VB9r553h7JvwjNMJNGyigIpVn9MYAspZYqw5fGhcUqn8yARV9zChsZdlEVvUWevFV8ERFHy1LkTK5t0X2nvD1DAT6wNTQjKiaY0/s1600/Ska%CC%88rmavbild+2014-01-17+kl.+22.14.05.png" /></a></div>
En film av Maja Borg om ekonomin som en mänsklig relation. Annika Ivarssonhttp://www.blogger.com/profile/05661418208307860826noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7485384588740341744.post-81379066998935668602013-11-24T19:47:00.001+01:002013-11-24T19:47:46.521+01:00Den som orkar vara fattig längst vinner<a href="http://goteborg.etc.se/noje/filmstaden-goteborg-ska-vaxa" target="_blank">Är intervjuad i ETC Göteborg om Göteborg som filmstad. </a><br />
<br />
<br />Annika Ivarssonhttp://www.blogger.com/profile/05661418208307860826noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7485384588740341744.post-4372217130625797802013-09-12T15:25:00.000+02:002013-09-12T15:25:02.838+02:00Poserar som Gus Van SantOch kallar oss genier i denna <a href="http://www.filmcloud.se/content/ett-plus-ett-%C3%A4r-mer-%C3%A4n-tv%C3%A5-%E2%80%93-intervju-med-annika-ivarsson-om-kollektivt-filmskapande" target="_blank">intervju på FilmClouds hemsida</a>. <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmztWstGz69opV_VbvYbGGmlrx3HYURakierfobo4IBUpCpGfJO8OQXRNG90JfvzE28mVSFhcLnB9vIOWdIeJUkYUhqtpxdmbfDgXVqcp7GDqLIU8XXW5i_3fFXDO1Vxfv_LTruYimTemK/s1600/annika_ivarsson-FilmCloud-artikel.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmztWstGz69opV_VbvYbGGmlrx3HYURakierfobo4IBUpCpGfJO8OQXRNG90JfvzE28mVSFhcLnB9vIOWdIeJUkYUhqtpxdmbfDgXVqcp7GDqLIU8XXW5i_3fFXDO1Vxfv_LTruYimTemK/s1600/annika_ivarsson-FilmCloud-artikel.jpg" /></a></div>
<br />Annika Ivarssonhttp://www.blogger.com/profile/05661418208307860826noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7485384588740341744.post-15638487682810001222013-09-01T23:09:00.000+02:002013-09-01T23:09:20.265+02:00En bra bandbild<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOB7bkIsY70cNvpitoJLI2gnvUB7mzILKqCZ2HpGgFsixvEXvi0uhOF1Y146ybcfHLdAIM-uVNlmp-xEgg4jNgciLTBkogLoHNRk6i2-PINVeFwNzGaCXKdaKz_T_VWSELZC8D3hBJr9CG/s1600/torsson_jpg_145328v530x800.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="428" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOB7bkIsY70cNvpitoJLI2gnvUB7mzILKqCZ2HpGgFsixvEXvi0uhOF1Y146ybcfHLdAIM-uVNlmp-xEgg4jNgciLTBkogLoHNRk6i2-PINVeFwNzGaCXKdaKz_T_VWSELZC8D3hBJr9CG/s640/torsson_jpg_145328v530x800.jpg" width="640" /></a></div>
(Torsson)Annika Ivarssonhttp://www.blogger.com/profile/05661418208307860826noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7485384588740341744.post-51119212856389033682013-08-15T20:38:00.001+02:002013-08-15T20:40:35.581+02:00Stories we tellHär kommer ett filmtips: Stories we tell av Sarah Polley.<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="360" src="//www.youtube.com/embed/ytq4VZ2Nyxg" width="640"></iframe><br />
<br />
Jag är särskilt avundsjuk på hur filmen växlar i sitt berättande, överraskar och lurar publiken med syftet att vi ska öppna ögonen mer. Jag älskar den känslan, man ser en film, man gillar det man ser, man tror man vet vad den handlar om och ungefär vad som ska hända och sen plötsligt så pang, vänder allting - nej, den här filmen handlar nu om nåt helt annat. Och sen om man får gråta och skratta lite och tänka på livet och kärleken och döden. Ja då är det ju en bra film. Annika Ivarssonhttp://www.blogger.com/profile/05661418208307860826noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7485384588740341744.post-90970663984252482452013-08-13T12:46:00.000+02:002013-08-13T12:46:22.430+02:00Poppy field<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEia0Z2xVlQDjeKpzeINF4YlfuVPDOiSZt0dl8In0H1PdKSRs64yB7ujcbgmymThqOSI5ayuAjkbxK6bHIIP09gQ5PPIOG78p3q_NA3NxCL5vW_RUXcNduKE2rhq9Rg-6kfT-waPyi0EAF38/s1600/detailed-close-ups-of-van-gogh-artworks-3-2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="488" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEia0Z2xVlQDjeKpzeINF4YlfuVPDOiSZt0dl8In0H1PdKSRs64yB7ujcbgmymThqOSI5ayuAjkbxK6bHIIP09gQ5PPIOG78p3q_NA3NxCL5vW_RUXcNduKE2rhq9Rg-6kfT-waPyi0EAF38/s640/detailed-close-ups-of-van-gogh-artworks-3-2.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOqpeqYN7-Tlr9KX_IgeBN4qpa5trL39FF3mYq7xfh08WZhClMFxFe92vBCKRQ0KEyb6V2NStQB83VKzBDZ98mty4BOcCmUBzL3I5g-0moanLfhXqMrR56z4Rn7ucAiMSGTnRjpYfwjTz-/s1600/detailed-close-ups-of-van-gogh-artworks-3-1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="549" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOqpeqYN7-Tlr9KX_IgeBN4qpa5trL39FF3mYq7xfh08WZhClMFxFe92vBCKRQ0KEyb6V2NStQB83VKzBDZ98mty4BOcCmUBzL3I5g-0moanLfhXqMrR56z4Rn7ucAiMSGTnRjpYfwjTz-/s640/detailed-close-ups-of-van-gogh-artworks-3-1.jpg" width="640" /></a></div>
Annika Ivarssonhttp://www.blogger.com/profile/05661418208307860826noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7485384588740341744.post-4615569660648186492013-08-12T21:18:00.001+02:002013-08-12T21:23:26.086+02:00This song is about an intentional vehicular homicide <iframe width="640" height="440" src="//www.youtube.com/embed/MDIBMaCTwFw" frameborder="0" allowfullscreen></iframe><br />
<br />
I can't say whether or not the song is really about running people over
with the cars, only that the "wah-wah-oohs" probably signifies police
sirens, and it's not implausible that the couplet<br />
<br />
<i>"We always take my car
cause it's never been beat/And we've never missed yet with the girls we
meet" </i><br />
<br />
could refer to 1) not having been overtaken in a police chase and
2) repeatedly marking their chosen victims (always female, just like
the best serial killers!) with the tire treads of their mustang.<br />
<br />
<br />
<i>My buddies and me are getting real well known</i><br />
<i>Yeah, the bad guys know us
and they leave us alone,' right boys?</i><br />
<br />
Maybe they’re staying away
because you just killed their family and drove around town with their
loved one’s remains dangling from your bumper, you sick bastards."<br />
<br />
<br />
Kurt Russell's character in Death Proof might have been based on Brian
Wilson. In which case, Tarantino is a fool for not getting this song
onto the jukebox in that bar scene.<br />
<br />
Just a thought.<br />
<br />
(Haha!) <br />
<br />Annika Ivarssonhttp://www.blogger.com/profile/05661418208307860826noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7485384588740341744.post-48851215865815761032013-07-21T17:33:00.001+02:002013-07-21T17:33:30.001+02:00Jag är bra på att fotografera vita angorakatter:<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwyfT8NEiEGVWQ-YChdPlCTJWx1hTa7pnF62YmJnHcfxCzVJua4kaCWplgVhR7NQK6Xd_TvZxHMd0awhnHkBWprmqRoRZdf5IebQLBB-ZckJ8vonZycf2L0Cr1F-I9R43bKKXDQ1_MBWkg/s1600/IMG_20130720_193837.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwyfT8NEiEGVWQ-YChdPlCTJWx1hTa7pnF62YmJnHcfxCzVJua4kaCWplgVhR7NQK6Xd_TvZxHMd0awhnHkBWprmqRoRZdf5IebQLBB-ZckJ8vonZycf2L0Cr1F-I9R43bKKXDQ1_MBWkg/s640/IMG_20130720_193837.jpg" width="480" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgAgGo2Hd5_-riLMU-5iVvaCCtfjyl5z_GopdhsnaoQZFBvcAckixVe75D_OOYMeoWfM5w2t87YLRODBhFF7PHnIc8RJaww5bKwHNAAFgFBtpFNwlieeeGt_7f_wAdb2yoVwZKLmUabHTg/s1600/IMG_20130720_193905.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgAgGo2Hd5_-riLMU-5iVvaCCtfjyl5z_GopdhsnaoQZFBvcAckixVe75D_OOYMeoWfM5w2t87YLRODBhFF7PHnIc8RJaww5bKwHNAAFgFBtpFNwlieeeGt_7f_wAdb2yoVwZKLmUabHTg/s640/IMG_20130720_193905.jpg" width="480" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhR7goBkTuSFvbqvfJ5G6CPbIXmhq8efH7TuB9m1q9AWftOVlSJb6EVR-05aq-DX-YhHcw1hLvRjA0XZhMb3FOdybMW3K3cT4Lkb46ArgXZ5ZORzKc9M1-1hjQpAizWGCpDOPO1nOrER2Pb/s1600/IMG_20130720_193920.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhR7goBkTuSFvbqvfJ5G6CPbIXmhq8efH7TuB9m1q9AWftOVlSJb6EVR-05aq-DX-YhHcw1hLvRjA0XZhMb3FOdybMW3K3cT4Lkb46ArgXZ5ZORzKc9M1-1hjQpAizWGCpDOPO1nOrER2Pb/s640/IMG_20130720_193920.jpg" width="480" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpfooZfWuIt7XeJrrvy3QcrrX_D_HHQ1iFEdAs2AlXO5Mlo8gLnNtWOcvFgSwTOddx98wA9aOPPgo82xWyP05QsF7b6xOAbha545GQ2XSCskLBDSfZIhOh2VXjq3Tr9XZ1hkU58NLzSu-K/s1600/IMG_20130720_193948.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpfooZfWuIt7XeJrrvy3QcrrX_D_HHQ1iFEdAs2AlXO5Mlo8gLnNtWOcvFgSwTOddx98wA9aOPPgo82xWyP05QsF7b6xOAbha545GQ2XSCskLBDSfZIhOh2VXjq3Tr9XZ1hkU58NLzSu-K/s640/IMG_20130720_193948.jpg" width="480" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />Annika Ivarssonhttp://www.blogger.com/profile/05661418208307860826noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7485384588740341744.post-63841516492927282632013-07-20T10:57:00.002+02:002013-07-20T10:57:22.686+02:00Ett inlägg mot alla principerDet här drömde jag i natt: <br />
<br />
Jag skulle till en teater med en vän som har en ganska högborgerlig smak för kultur. <br />
Först gick jag till fel teater. Det var vinter och i Stockholm.<br />
När jag frågade skrattade dem åt mig, de kände igen mig där, jag hade tydligen varit där i förra veckan och frågat samma sak.<br />
<br />
Jag blev tvungen att skynda mig och plötsligt åkte jag på min sons sparkcykel.<br />
Det var lite pinsamt för folk kollade tyckte jag, men det gick ju snabbare. <br />
När jag skulle kolla vad klockan var, märkte jag att jag stulit min kompis mobil och kunde läsa alla hennes kärlekssms.<br />
Det var intressant, men jag hade inte tid och nu var jag dessutom väldigt kissnödig. <br />
<br />Inne på rätt teater lyckades jag ta mig till toaletten.<br />
Men efter att jag kissat upptäckte jag att jag inte fällt upp locket.<br />
Mina underbyxor var nedkissade. Jag försökte tvätta dem.<br />
Får ge upp och slänger dem i papperskorgen. Det har även kommit lite på min klänning,<br />
men jag hoppas att ingen ska märka.<br />
<br />
Kommer ut i salongen, jag vet inte riktigt var man ska sitta,<br />
det är skådespelare i publiken och publik på scenen.<br />
Då ser jag min vän, hon är klädd i barockklänning och läsglasögon och spelar tydligen huvudrollen i pjäsen. I famnen bär hon ett spädbarn med jättelångt vitt hår. <br />
<br />
<br />
<br />Annika Ivarssonhttp://www.blogger.com/profile/05661418208307860826noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7485384588740341744.post-8411454582647826452013-06-17T23:45:00.003+02:002013-06-17T23:45:56.267+02:00Man är på en strand ligger i gräset och bakom en låtsas nån cykla runt runt på en osynlig cykel<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBmxmtsX_f07pV6tAgU6VGRpGQFInJE1YjWyokFsmXTcttpP3GHuSieVtTya2OYTsK0jFW44EKFenShgRx2W5nkN6h5Wzy7XC5GyVc_QY-8rREWiWNcRPE7pGqUpb5CSRjvMVELkVs3hXz/s1600/adeleannika.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBmxmtsX_f07pV6tAgU6VGRpGQFInJE1YjWyokFsmXTcttpP3GHuSieVtTya2OYTsK0jFW44EKFenShgRx2W5nkN6h5Wzy7XC5GyVc_QY-8rREWiWNcRPE7pGqUpb5CSRjvMVELkVs3hXz/s640/adeleannika.jpg" width="640" /></a></div>
<br />Annika Ivarssonhttp://www.blogger.com/profile/05661418208307860826noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7485384588740341744.post-45272732036953625552013-06-12T21:13:00.001+02:002013-06-12T21:13:14.881+02:0012 juni 2013Bor med en präktig typ nu som tycker 23 är sent att gå och lägga sig på. Måste göra uppror. Kontraproduktivt, är nu så trött att jag har ont i armarna. Och jag måste göra viktigt jobb. Som skulle gjorts i förrgår. Och jag ligger efter med allt. Och vissa bara roar sig. Avundsjukan bränner i mig! Men det kunde varit värre. Faktiskt är det jättebra! Faktiskt är jag ganska glad. Nu börjar jag nog gråta. Det är tur att jag inte sysslar med hjärnkirurgi.Annika Ivarssonhttp://www.blogger.com/profile/05661418208307860826noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7485384588740341744.post-7101609511796827392013-05-31T10:54:00.002+02:002013-05-31T11:25:24.001+02:00Container<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYTRHItSZMOtgI3S7-DxdF0FJ1lKG5kWO9EfY_b39lNz0UzwcxX6DHoeUaOXMiJ1YLvfABsrSnlwUaLYSysn4ofJnfQmmguVoWvF7Hx7MI0o39RpbXPftgkc3bzSbULEdGAYsZNfDJOphT/s1600/1369986524369.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYTRHItSZMOtgI3S7-DxdF0FJ1lKG5kWO9EfY_b39lNz0UzwcxX6DHoeUaOXMiJ1YLvfABsrSnlwUaLYSysn4ofJnfQmmguVoWvF7Hx7MI0o39RpbXPftgkc3bzSbULEdGAYsZNfDJOphT/s640/1369986524369.jpg" width="512" /></a></div>
Började morgonen med att dirigera en container till rätt plats, det var kul. Imorgon ska mina elevers filmer visas i denna i Varberg. Det blir lite blandat: twilight- och sjundeinseglet-remakes.Annika Ivarssonhttp://www.blogger.com/profile/05661418208307860826noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7485384588740341744.post-2088934713167510902013-05-31T00:08:00.002+02:002013-05-31T00:08:37.260+02:00Nu vet jag bättre<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEib-cq7dpf1-J47MCr5oiocuzsWCdXIsqSTWDhs80F3QD3ZMUTMTX0aacud6ApqJKJLCrbWXUozj6F1CHlro8NP6cmJIOk24uZrB8Ku4yXfL8-SK530SH2SpsejEYSdRSb5ku2rejCCf00C/s1600/_1090330.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="425" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEib-cq7dpf1-J47MCr5oiocuzsWCdXIsqSTWDhs80F3QD3ZMUTMTX0aacud6ApqJKJLCrbWXUozj6F1CHlro8NP6cmJIOk24uZrB8Ku4yXfL8-SK530SH2SpsejEYSdRSb5ku2rejCCf00C/s640/_1090330.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhm8689h5JZB3Ux__poABR6eI5QJ6UjinFcqGG_6iOU9FVbABTVR9_4H7ZkWv37ldKQF6LQg-sXT2Ze3kMhuclyGpbf2O51hoKprtJKZ1toSdGi_3PNLsqGBk0gRAm6WdgD9OF3IfW5kRL_/s1600/_1090338.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhm8689h5JZB3Ux__poABR6eI5QJ6UjinFcqGG_6iOU9FVbABTVR9_4H7ZkWv37ldKQF6LQg-sXT2Ze3kMhuclyGpbf2O51hoKprtJKZ1toSdGi_3PNLsqGBk0gRAm6WdgD9OF3IfW5kRL_/s640/_1090338.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWX169G_kYKH6f9MnPW_G-sMazcNbolROF9pRfYQdtOYnUhSSuv79OJOxSHPA_WyXvrqRHBmo6_-QP39yrxjkNZaW0hNql88qXm6xr1cnZjQUlxIsyQ5XBEje34MfWW8g2DOVsN7jOotgi/s1600/_1090334.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWX169G_kYKH6f9MnPW_G-sMazcNbolROF9pRfYQdtOYnUhSSuv79OJOxSHPA_WyXvrqRHBmo6_-QP39yrxjkNZaW0hNql88qXm6xr1cnZjQUlxIsyQ5XBEje34MfWW8g2DOVsN7jOotgi/s640/_1090334.JPG" width="640" /></a></div>
Man gör inte tält, man köper dem färdiga. Annika Ivarssonhttp://www.blogger.com/profile/05661418208307860826noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7485384588740341744.post-23554411839867880632013-05-27T20:15:00.001+02:002013-05-27T20:42:36.157+02:00Världens sämsta hästtjej får åka till Aten!<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIZJc7LQJjXZTjCEDRYeEmOlscE558SASg2hcdC-HaB0kKztYAMmQhYQBgoD9zc7XqvowdtPWXJh80HEzvkOht3V9E7sWjR-b1lu0Crjd2qbehAzOJrLdW9uzjoZ1D3fAf10WKrdhezAjc/s1600/The-second-room-500px.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIZJc7LQJjXZTjCEDRYeEmOlscE558SASg2hcdC-HaB0kKztYAMmQhYQBgoD9zc7XqvowdtPWXJh80HEzvkOht3V9E7sWjR-b1lu0Crjd2qbehAzOJrLdW9uzjoZ1D3fAf10WKrdhezAjc/s1600/The-second-room-500px.png" /></a></div>
<a href="http://www.athensvideoartfestival.gr/" target="_blank">På Athens Video*/Art Festival</a>Annika Ivarssonhttp://www.blogger.com/profile/05661418208307860826noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7485384588740341744.post-5626438006098311272013-05-21T18:40:00.000+02:002013-05-21T18:40:00.985+02:00Stranger than Paradise - Jim JarmuschDet åskar och spöregnar över Pennygången. Jag har precis kommit hem efter en helg borta. Nu ska jag börja jobba med filmen igen. <br /> <br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="360" src="http://www.youtube.com/embed/X5gR0XR0dak" width="640"></iframe><br />Annika Ivarssonhttp://www.blogger.com/profile/05661418208307860826noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7485384588740341744.post-47497121778405890452013-05-20T21:26:00.000+02:002013-05-20T21:27:29.278+02:00Pelle Snusk<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLEAznC6Vjs-FKgwtWq3c6nNPM8mXL8LmnGu8zbXzp9SStklU1P7zRzLcss_CuI1f587yxkHbQeHq9vsTCe-nLDrGRW-Q7xtOKLRxFv0WLckQ1U3AYb0nf87LiafW_puSLBuGlRtykJRJI/s1600/Struwwelpeter_1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLEAznC6Vjs-FKgwtWq3c6nNPM8mXL8LmnGu8zbXzp9SStklU1P7zRzLcss_CuI1f587yxkHbQeHq9vsTCe-nLDrGRW-Q7xtOKLRxFv0WLckQ1U3AYb0nf87LiafW_puSLBuGlRtykJRJI/s320/Struwwelpeter_1.jpg" width="289" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiue77TxRpGHopAnFY4138QdD25RpPjhkmN2EEVSAV0WTFCUYx_EeIaTYeYsWJmXHaQd8v9amUsyiRcA4f_bNzAqJ0Reg0FnGnx91h048hzJK_0hhzO2bs5Zd96uHIpxmdjaS-gDhMoCmyV/s1600/pellesnusk.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="214" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiue77TxRpGHopAnFY4138QdD25RpPjhkmN2EEVSAV0WTFCUYx_EeIaTYeYsWJmXHaQd8v9amUsyiRcA4f_bNzAqJ0Reg0FnGnx91h048hzJK_0hhzO2bs5Zd96uHIpxmdjaS-gDhMoCmyV/s320/pellesnusk.jpg" width="320" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<span class="st">Heinrich Hoffmann</span></div>
Annika Ivarssonhttp://www.blogger.com/profile/05661418208307860826noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7485384588740341744.post-85846195746863717202013-05-15T18:47:00.001+02:002013-05-15T19:08:04.726+02:00Saker som växer bort.Mjölkallergin, telefonskräcken (nästan helt i alla fall), skammen över kroppen (eller kanske även där är nästan mer sant) så man vågar byta om offentligt utan att köra det klassiska men hyfsat omständliga lågstadietricket att ta av sig underbyxorna efter att man tagit på sig baddräkten.<br />
<br />
När jag var liten, kanske sex år, tänkte jag att jag skulle bli tvungen att stjäla all mat som vuxen eftersom jag var blyg för att betala själv. Så blev det inte. Det växte också bort. Jag tänker att jag alltid varit rädd för onödiga saker och alldeles för lite rädd för saker som är farliga på riktigt, som t ex teflon och gifter i plast. <br />
<br />
Men som Carl Bildt sa, "men om 50 år är vi ju alla döda." Annika Ivarssonhttp://www.blogger.com/profile/05661418208307860826noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7485384588740341744.post-26720071313864581372013-05-15T17:41:00.002+02:002013-05-15T18:37:11.052+02:00Varberg<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="281" mozallowfullscreen="" src="http://player.vimeo.com/video/66018632" webkitallowfullscreen="" width="500"></iframe> <a href="http://vimeo.com/66018632">varberg</a> from <a href="http://vimeo.com/cocktail">Cocktail</a> on <a href="http://vimeo.com/">Vimeo</a>.<br />
<br />
Förra veckan regnade det i Varberg. Men det var fint ändå, vi kunde ju filma från bilen. Här ska vi spela in Simbassängen om två månader. Annika Ivarssonhttp://www.blogger.com/profile/05661418208307860826noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7485384588740341744.post-7155992331107130062013-05-12T14:00:00.000+02:002013-05-12T14:00:06.713+02:00Olycklig grej som hände igår. <div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGZB5S95ehW1GrAeD7vIicdB8Nu2cKC5uL67SfTlfc-oYtD2XwJxW2zFQg16mwTT9kgebsGb64vJiXckVDSbAYxLWIrUJLUE-oeg5eoHSM5NnvLO0bs-MPMFNa7fXwq1btC9A3bWn8CmsN/s1600/leta+efter+frisbee.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGZB5S95ehW1GrAeD7vIicdB8Nu2cKC5uL67SfTlfc-oYtD2XwJxW2zFQg16mwTT9kgebsGb64vJiXckVDSbAYxLWIrUJLUE-oeg5eoHSM5NnvLO0bs-MPMFNa7fXwq1btC9A3bWn8CmsN/s640/leta+efter+frisbee.jpg" width="640" /></a></div>
Annika Ivarssonhttp://www.blogger.com/profile/05661418208307860826noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7485384588740341744.post-18171127219327274302013-05-11T23:31:00.001+02:002013-05-12T18:17:54.304+02:00"I want to die with my blue jeans on" - transkribering av J. Lindebergs sommarpratTexten nedan är den mest surrealistiska text jag någonsin skrivit. Det är en transkribering av klädskaparen Johan Lindebergs sommarprat från 2009. Varför har jag gjort detta <b>oerhört</b> (för att använda ett av J. Lindebergs egna favoritord) tidskrävande arbete just for fun kanske kan vara lite svårt att förstå. Men det var en önskan från min kompis Ida att få en transkribering av just detta sommarprat i present och jag kände mig kallad. <br />
<br />
Att transkribera tal är ju också ett slags <a href="http://arbetaren.se/artiklar/ctrla-ctrlc-ctrlv-en-guide-till-okreativt-skrivande/" target="_blank">okreativt skrivande</a> som Fredrik Edin skrev en guide till i Arbetaren i höstas. Och för mig som oftast försöker det motsatta, dvs att vara kreativ, så är det rätt gött att slippa det och inte behöva skapa något nytt. Men tänka hinner man göra en hel del. Att skriva av varenda ord som en person säger och att lyssna är väldigt olika upplevelser. Det tar också mycket längre tid. Under de timmar jag spenderat med J. Lindeberg hann jag tänka på vårt samhälle där man ska "identifiera sig med klädmärken" på hur kapitalismen och marknadsekonomin suger upp allting som är kul och värt och paketerar om det för att sälja det. Och jag är också med i det, och köper mig en livsstil, även om jag inte bryr mig ett jota om Lindeberg och hans biker-chopper-golf-mode, för jag tillhör en annan "målgrupp". <br />
<br />
Jag har också haft väldigt roligt, då Johan Lindeberg är mannen helt utan självdistans med ett kraftigt språkmissbruk av superlativ, i hans liv ser människorna varandra djupt in i ögonen, är passionerade, kraftfulla och oerhört driftiga. Det värker i hans kropp när han måste byta jobb, när han känner sig instängd. <span style="font-family: Times New Roman, serif;">En dag bestämmer han sig för att ta sin motorcykel, en ombyggd chopper, och köra
genom Europa för att rensa sitt huvud och få
distans till allt. </span> Det går knappt en mening innan han måste beskriva vad han har på sig, ofta ganska intressanta plagg som t ex vid motorcykelturen: vit hjortskinnsjacka. Hur han jämför sig med John Lennon. Eller hur han oavbrutet namedroppar varumärken (många som jag aldrig hört talas om innan). Han har också en intressant pågående flirt med FNL-rörelsen och studentrevolten i Paris 1968 (som han döpt sitt konsultföretag efter!) eller som han gärna vill beskriva sina tonår: "de anarkistiska åren i Lund".<br />
<br />
Han har också en mycket rolig röst. För maxad upplevelse av denna, min längsta bloggtext någonsin (9 wordsidor) rekommenderar jag att man går in på <a href="http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/80300?programid=2071" target="_blank">SR och lyssnar några minuter på hans sommarprat</a>, för att kunna höra hans röst i huvet när man läser, det är ju något som tyvärr går förlorat i text. <br />
<br />
Med det sagt lämnar jag över ordet till Johan Lindeberg: <br />
<blockquote class="tr_bq">
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Times New Roman, serif;">Signaturen
till trots vi ska tillbaka till en kall vintermorgon 1987 och jag är
på väg från Stockholm till Enköping i min Saab 900. Där i
Enköping i ett av stadens högsta hus, kanske det allra högsta
fanns då verktygsföretagets Bahcos kontor. Det var där jag
arbetade som exportchef och jag var mitt inne i en intensiv
industrikarriär. Jag hade redan arbetat som internationell trader i
cellulosa med fina middagar och resor i businessclass. Och nu var jag
bara 28 år och jag satt i ledningen i ett stort industribolag. Det
var den här kalla morgonen, efter några mil på väg till Enköping
som det hände. Det hade värkt i mig länge, men plötsligt! så
föll pusselbitarna på plats. Och jag fattade ett av mitt livs mest
drastiska beslut. Det fick vara slut på rollspelet! Jag sa snabbt
upp mig. Jag skilde mig. Jag sålde mina dyra kostymer i paketpris
till en kompis i karriären. Jag sålde Saaben och köpte istället
en Golf, sextonventilare. Jag måste bara ut och jag bestämde mig
för att köra i en hög hastighet. Ner till alperna för att komma
nära... bergen. Jag heter Johan Lindeberg och det här är mitt
sommarprogram. </span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Times New Roman, serif;">Det
var Pearl Jam-sångaren Eddie Vedder med No Ceiling som filmmusiken
till Into the Wild. Vad var det som hände då den här
vintermorgonen 1987? Beslutet att riva upp allt, hela min tillvaro
kom förstås inte direkt utan hade värkt fram. Jag värkte rent
fysiskt. Jag hade ont i kroppen. Oerhört ont i kroppen! Och jag
kände att jag höll på att kvävas av 80-talsetablissemanget. Den
likriktade världen där allt såg likadant ut och där alla klädde
sig som i uniformer och till och med bilarna hade fått samma
standardiserade form. Det rationella förnuftet dominerade ju
fullkomligt det kreativa uttryckssättet. Jag riktigt föraktade det
omedvetna rollspelet i den etablerade världen och när några vänner
i Göteborg sa till mig att nu börjar vi gilla dig för att du
börjar bli mer som oss så skakade jag av instängdhet. Plötsligt
kände jag mig illamående i mina Colliano-kostymer och Brooks
Brothers-skjortor med Cross-pennorna i bröstfickan. Jag kände att
jag helt tappat bort min egen personlighet. Jag tänkte på min
svärfar som ständigt försökte spela macho och raljerade och
försökte exponera mig på alla släktmiddagar, jag tänkte på min
farfar och min morfar som båda var präster. Jag tänkte på att jag
hade lika ont i kroppen nu som när jag var tvungen att sitta med
knäppta händer och lyssna när min farfar läste bibeln. Den enorma
rastlösheten jag kände när jag satt på kyrkkaffet och åt kakor.
Och när min mor fick ta mig ur kyrkan för att jag grät i och med
att jag kände mig så instängd. Jag tänkte och jag flydde. Längst
upp i Bahcos byggnad i Enköping lyste ofta en ensam lampa på
kvällarna. Där inne satt jag kvar efter jobbet och tittade på Top
Gun i min bruna chevion-jacka och drömde mig bort. (Djup inandning).
Tillbaka till bilen i Enköping. Plötsligt tittade jag på mitt
gamla hippieband, jag började tänka på den inter-idealistiska(?)
frihet jag upplevde i Lund, där jag växte upp i en akademisk miljö.
Jag kommer ihåg min gamla FNL-sång: "Utanför mitt fönster,
där blåser vinden, röken från Haiphong, om att förtryckarna
snart ska lämna sin tron" - jag kommer ihåg hur jag var när
jag målade mina gamla cyklar som jag hittade och när jag letade
efter rätt plagg i second handbutikerna i Köpenhamn. Eller möblerna
som jag lutade av och byggde om. Och skinnjackan som jag kortade av
för att den skulle se mycket coolare ut. Jag tänkte på Lena, min
första flickvän, och hennes idéer och hennes design som
inspirerade mig så otroligt mycket. Jag tänkte på min syster
Katarina som hade utvecklats till en fantastisk kläddesigner och
gjorde barnkläder som var långt långt före sin tid. Det vara alla
de här tankarna som gjorde att jag kände att jag måste ut. Det är
förmodligen känslan av instängdhet, eller att någon vill
kontrollera mig som också blivit en stor del av min drivkraft. Jag
läste en fascinerande dokumentär om konstnären Willem De Kooning
hur han tog sig från Holland till New York och hans organiska
sökprocess, som tog många många år, innan han hittade sin kraft
att uttrycka och att människor runtomkring började förstå. Hur
hittar man den rätta miljön? Hur hittar man miljön som gör att
man kan vara sig själv? Och samtidigt få ut sin kraft ur kroppen.
Där man känner att man kan agera och använda sin talang utan att
bli blockerad! Min resa mot det målet hade just börjat. </span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Times New Roman, serif;">Det
var Johnny Cash' kraftfulla cover på Depeche Modes Personal Jesus.
Jag fick ett oerhört stöd från mina föräldrar som jag alltid
haft en öppen relation med och jag bestämde mig också för att
flytta ned till Malmö. För att återigen hitta de skånska rötterna
och hitta tillbaka till mig själv. En dag när jag åkte över till
Köpenhamn så upptäckte jag varumärket Diesel i en butik. Och jag
kände med en gång att jag kunde identifiera mig med deras jeans. På
den tiden så existerade de knappt i Skandinavium. Sagt och gjort,
jag bestämde mig för att åka ner till Italien och leta efter
Diesel. Min svåger Göran som var som en storebror för mig, följde
med. Vi hyrde en Fiat Uno i Milano och körde till lilla Molvena som
ligger ca 45 min utanför Venedig. Jag knackade på dörren och
presenterade mig. Jag hade en T-shirt på mig där det stod: "I
want to die with my blue jeans on". När jag kom in där så var
det kärlek från första stunden. Det var en kreativ och en
bohemisk miljö där jag kände att jag kunde vara mig själv helt
och hållet. Diesel var på den tiden ett litet företag med en massa
passionerade jeanspersoner. Jag träffade ägaren Renzo Rosso och
tittade honom djupt i ögonen och jag sa: "Jag vill bli
distributör för Diesel i Sverige". Jag hade absolut inga
referenser från fashionindustrin förutom att jag hjälpt min syster
Katarina med hennes varumärke Sagofynd. Jag hade också den första
tiden i Malmö gjort en kampanj för det svenska jeansmärket Dobber.
Men jag beskrev på ett passionerat sätt hur jag ville utmana Levi's
i Sverige med ett nytt och annorlunda jeansmärke. Levi's dominerade
ju fullständigt i Sverige på den tiden. Alla hade exakt samma
kläder och jeans på sig och såg precis likadana ut. Jag
insisterade och vägrade ge mig men Renzo sa: "Nej och åter
Nej!" Det här var början på ett intensivt brödraskap med
ändlösa diskussioner, mellan oss båda. Till slut så gav han med
sig och plötsligt så var jag Diesels man i Sverige. Den 7 september
1991 så upplevde jag en av mina starkaste stunder i mitt liv. Jag
får fortfarande gåshud när jag tänker på detta. 3500 personer
kom till Finnboda varv och alla gamla maskiner var fortfarande kvar
och miljön var otroligt kraftfull! Peter Siepen öppnade showen och
symboliserade Diesels mohikan och slog en slägga i fartygsplåten
som vi använde som runway. Den massiva porten öppnades och alla
modellerna kom in i varvets gamla uniformer med tända eldar som
bakgrund. Efter en stund så tog de av sig varvsuniformerna och steg
ut i Diesels blåjeans. Hela Finnboda varv gungade. Jag stod långt
uppe på en maskin tillsammans med Renzo som hade blivit upptvingad
till Stockholm av en av hans kollegor. Han tittade på mig och sa:
"Johan, I need your help in the U.S." Och jag sa: "Jag
kan inte, jag håller ju på och bygger Sverige." I vilket fall,
jag gick med på att åka ner och träffa honom i Italien. Under
tiden hade jag träffat Jocke Jonasson som precis hade startat
reklambyrån Paradis och vi hade gjort en idé på både kampanj och
reklamfilmer. Som vi skulle presentera som en pitch till honom. Vi
åkte ner tillsammans till Molvena och jag satte mig i rummet med
ägaren Renzo Rosso. Han sa: "Johan, vi har problem i USA, du
måste hjälpa mig där." Jag sa nej igen och igen, men han
fortsatte att insistera. Till slut sa jag: "Okej, på ett
villkor, att du ser reklam som en investering och inte som en kostnad
och att du utnämner mig till internationell marknadschef och jag får
ta hand om all Diesels kommunikation, för om vi ska lyckas i USA så
måste vi berätta vem vi är." Han tvekade lite men så sa han:
"Ja." Jag gick snabbt ut ur rummet och gick in i nästa rum
där Jocke Jonasson satt halvt chockad då han lyssnar på
konversationen genom den tunna väggen. Jag tog honom i tröjan och
drog honom åt mig och sa: "Vill du hjälpa mig att göra
världens bästa kampanj? Min referens är Absolut Vodka. Klarar din
byrå på tre personer detta? jag kan absolut inte misslyckas."
Han flämtade och sa: "Ja". Jag gick tillbaka in i rummet
där Renzo satt och sa till honom: "Vi ska ha en ny reklambyrå,
Paradis i Stockholm." Jocke och jag körde till Milano och vi
skrattade och vi körde vilse i dimman och vi missade planet. Men vad
gjorde det, när vi hade lyckats få Diesel som konto?" Vi
arbetade fort och plåtade den första kampanjen på Finnboda varv.
Kampanjen blev helt unik. Språket var ironiskt och färgerna var
starka. Samtidigt så åkte jag till USA och började omstrukturera
Diesel och starta upp deras egna bolag. Jag träffade Paige Powell
som var en legendarisk kompis till Andy Warhol hon arbetade på
Interview och vi blev bästa kompisar. Hon introducerade mig till
alla och Andy Warhols Interview var det perfekta mediet för Diesels
nya kampanj-koncept som gick under temat: "Successful living".
Det här var början på Diesels bidrag till den kreativa revolution
som startade i början på nittiotalet som en protest mot
åttiotalsetablissemanget, det etablissemang som jag själv hamnat i
av misstag. </span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Times New Roman, serif;">Ja
det här var Nirvanas cover på David Bowies The man who sold the
world. Åren på Diesel var intensiva, det var verkligen som ett
passionerat tonårsförhållande. Jag plockade ihop ett otroligt gäng
av starka individer, alla med sin egen personlighet och identitet.
Det var bland annat Magnus Erland som jag senare arbetade med i flera
år på J. Lindeberg. Det var Jonny Johansson som numera driver Acne.
Det var Ulrika Nilsson som har klädbutiken Jus. Och Robert Berggren
som sen startade Pour. Min filosofi var att alla skulle kunna vara
sig själva samtidigt som vi tillsammans skapade en stark grupp som
representerade Diesels kultur. Vi byggde vårt kontor på Finnboda
varv, i en fantastisk miljö och till slut hade vi samlat på oss ca
3000 kvadratmeter som förutom kontor, showroom och lager hade gym,
meditationsrum, ångbastu och varje vecka så fick alla anställda
massage och behandling med kinesiska mediciner av vår spirituella
guru som kom på besök. Hela kontoret var en fulländad blandning av
kitsch och bikerkultur. Och den svenska marknaden blev det
referensland som vi använde när jag skulle förklara för Renzo
mina idéer, vad jag egentligen menade. 1992 så öppnade vi också
Diesels första flagship-butik i världen. I just Stockholm. Vi
designade och vi byggde den själva. Det stod två tomma stora
lägenheter ovanför butiken på Kungsgatan och vid vårt
invigningsparty så fick vi inte loss nyckeln till den ena
lägenheten. Så jag gav order om att dyrka upp dörren istället. Så
var attityden, vi hade starkt självförtroende och det var svårt
att stoppa oss. Vi fick igång ett sådant movement och vi hade en
fantastisk tid. Plötsligt så började också Sverige upptäcka
Diesel och vi satte stor press på Levi's och vi stod alla och
packade jeans och jackor hela nätterna igenom. Jag var en intensiv
och passionerad drivkraft och varumärkesbyggare som drev filosofin:
"We need to live the brand". Det var allt eller inget. Och
Renzo och Diesel i Italien ville att jag skulle vara med överallt.
Vi var nästan som rockstars som åkte från land till land i
privatjet för att utveckla Diesel. Det var fantastiska år, men en
morgon på väg till Italien i början på 95', med en mellanlandning
i Köpenhamn så kollapsade jag på flyget. Nu får det vara nog, jag
blir trött på mig själv och rollen som den arga konceptpolisen med
sammanbitna käkar. Jag kände att jag måste förändra mig och
träffade en spirituell dam som hette Ulla i Stockholm, som lärde
mig meditation. Det var en otrolig känsla, att lära sig att helt
släppa den intellektuella kontrollen och bli sig själv igen. Det
var en stark emotionell process att släppa ut alla instängda
känslor. Och tårarna flödade när jag sökte mig djupt in i mitt
inre. Jag hade ju nästan inte andats på sex år! </span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Times New Roman, serif;">Det
här var Radiohead - Exit Music for a Film. En dag så bestämde jag
mig för att ta min motorcykel, en ombyggd chopper, och köra själv
genom Europa för att kunna rensa mitt huvud och försöka få
distans till allt. Jag tog med mig min Big Bertha - utslagsklubban -
och satte fast den under sadeln. Jag hade precis börjat spela golf
igen för att kunna distrahera mina tankar och för att vara mer i
naturen. Jag körde genom ett kallt Sverige och fortsatte sen ner
genom Tyskland och Belgien och Frankrike. Jag körde från golfklubb
till golfklubb på franska landsbygden och kompletterade min driver
med ett Hutjet(?) (nånslags golfklubba). Jag kom ihåg när jag kom
till Evian i Frankrike. Jag tog in på det chica Royal Hotel, när
jag dundrade in på min chopper i min vita hjortskinnsjacka med
fransar så skakade tanterna ängsligt och trodde att det var det
värsta MC-gänget som hade kommit på besök. Eftersom jag var full
med ingrodd skit efter många dagars åkande så bestämde jag mig
för att göra ett komplett spa-besök. Och nästa morgon kom jag ner
för trappan perfekt, välansad i min vintage argyletröja och med
mina vita golfskor i handen. Personalen på hotellet fattade absolut
ingenting. På samma hotell så satt jag och följde Trophée Lancome
på TV, där Jesper Parnevik vann över Colin Montgomery i Paris. Jag
kunde inte begripa att det var möjligt att klä sig så otroligt
illa. Var hade hänt med alla coola golfspelare? Jag kommer ju ihåg
hur Johnny Mill såg ut på 70-talet i Alpaca-kofta. Jag mindes att
Arnold Palmer såg nästan lika cool ut som Marlon Brando och han
flög till och med i sitt eget plan. Det var verkligen så att
80-talsetablissemanget som jag föraktade så otroligt mycket hade
tagit över golfen och gjort den till sin egen sport. Det omedvetna
rollspelet fanns där mer än nånsin. Och Armanis okonstruerade
axlar hade blivit ännu mer överdrivna och slappa i golfvärlden.
Under den här helgen så växte idén i mitt huvud att jag ville
verkligen förändra golf. Just här i Evian så kom jag på idén om
J. Lindeberg och min galna vision om att kombinera fashion och golf.
Men tiden var inte mogen än för ett eget varumärke så istället
så åkte jag till New York våren 2005 och bestämde mig för att
göra ungefär samma sak där som jag hade gjort i Stockholm. Jag
etablerade ett kontor och startade Diesels stora flagship-butik i en
gammal banklokal på 16:e gatan i Lexington Avenue. Under denna tid
så hade jag också träffat Marcella på en Dieselfest i Italien.
Hon var en av de få som verkligen hade fattat vad jag menade när
jag höll ett föredrag tidigare på dagen. Jag var trött på
Italien och alla italienare men jag kunde inte sluta tänka på
Marcella. Hon gav mig ett lugn och en stor kraft. Och sedan dess har
vi varit tillsammans nästan varje dag. På den tiden så hade jag en
förmåga att alltid vara uppe ett par timmar varje natt och fundera
och jag brukade alltid väcka Marcella klockan 2-3 på morgonen för
att berätta om alla mina nya idéer. Och plötsligt en natt så
ställde hon sig upp i sängen och sa: "If you wake me up one
more time, I'm going to kill you! Skriv istället ner allt på ett
papper och berätta dina tankar efter att jag druckit mitt
morgonkaffe." Sedan dess så har jag verkligen lärt mig att
sova otroligt gott på nätterna. Marcella har varit så viktig för
mig och jag har lärt mig så mycket av henne. Jag kallar henne min
Yoko Ono genom att jag beundrar henne så enormt mycket. Hon är
otroligt stark och hon är en skicklig person. Hon kompletterat mig
stort. Marcella är vis och hon har absolut inget intresse av
rollspel och det hon säger är alltid oftast rätt. Samtidigt så
finns det inget mer attraktivt än en stark kvinna.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Times New Roman, serif;">Ja
det här var Oh Yoko, John Lennons hyllningslåt till Yoko Ono. Men
ändå så började det göra ont i kroppen igen. Och jag började
återigen tänka på min idé om ett nytt varumärke. Och någonstans
så kände jag också att mitt bidrag till Diesels succé var
tillräckligt. Men brytningen tog enorm kraft och energi. Den 9 maj
1996 så lämnade jag företaget och den 11 maj så gifte Marcella
och jag oss i svenska kyrkan i New York. Renzo var där och när jag
gick förbi honom ut ur kyrkan så sa han "you made me cry, you
bastard". Så här i efterhand så var det djärvt att säga upp
sig, utan någon som helst finansiering inför ett nytt varumärke,
men jag var tvungen. När kroppen börjar göra ont så måste jag gå
vidare. Perioden efteråt var oerhört tung, jag var så väldigt
associerad med Diesel och det var det enda jag visste och kunde prata
om. Jag låste in mig i vår lägenhet och ville inte träffa några
människor. Jag klarade inte heller av att gå in i restauranger med
vita dukar. Och en ordentlig inredning. Jag kände att jag kvävdes.
Jag bad också Marcella att hålla mig i handen när vi gick in på
cocktailpartyn. Och för Marcella var det inte så lätt att vara ny
i New York och hela tiden få gå ut själv. Jag hade konstant tung
ångest och bestämde mig därför att gå in i terapi. Jag hittade
en fantastisk person i New York som förklarade för mig om
relationen mellan barnet Johan som var rädd för att flyga och Johan
den erfarne vuxna personen som såg allt mycket mer rationellt. Och
man lyckas skapa gemensamt mellan barnet och det vuxna jaget så når
man "the higher self". Jag lärde mig hur den erfarne Johan
kan ta det lilla barnet Johan i sin famn och skapa trygghet. Jag
rullade på cylindrar på golvet för att släppa alla spänningar
och jag ställde mig i två olika ställningar i ett madrasserat rum
och gjorde skrikövningar. Jag lärde mig att titta upp i luften igen
när jag gick i Central Park och titta på alla trädkronor och börja
uppskatta naturen igen. Jag köpte ett kasettband med skrattövningar
för att öppna upp mina käkmuskler som varit sammanbitna i så
många år. </span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Times New Roman, serif;">Ja
det här var en av mina absoluta favoritsånger. Walking in my shoes
med Depeche Mode. Det här är Sommar i P1 med mig Johan Lindeberg.
Det hade ju varit betydligt enklare att fortsätta på jeansspåret.
Men min ambition var att skapa det första livsstilsvarumärket på
hög nivå från Sverige. England hade ju Burberry och Paul Smith.
Tyskland Jil Sander och Hugo Boss. Italien Dolce Gabbana, Prada och
Armani och USA hade Ralph Lauren och Donna Karan. J. Lindeberg var en
stor och komplex vision på en oerhört hög ambitionsnivå. Att
komma på idén att kombinera fashion och golf är också ett försök
att få ihop två helt skilda världar. Jag menar, min idealistiska
tanke var att också skapa en kreativ modemiljö i Stockholm som
kunde inspirera Sverige. Jag hade upptäckt under Dieseltiden hur
mycket otroligt duktiga kreatörer det fanns i Stockholm. Och vi
använde oss också mest av svenska fotografer och stylister och det
var många som till och med trodde att Diesel var ett svenskt
varumärke. Men samtidigt så fanns det väldigt få kreativa miljöer
i mitten på nittiotalet. Det här var ju också långt innan det
svenska modeundret och det mode som fanns på den tiden var mest
kommersiellt och enformigt. Därför ville jag också skapa ett
varumärke med en mycket högre modenivå och där
mönsterkonstruktion och riktigt hantverk skulle få stort utrymme.
Jag ville inte heller att J. Lindeberg skulle se ut som allt annat.
Utan istället så skulle vi försöka skapa ett uttryckssätt som
bygger helt och hållet på vår egen intuition. Varför gör man
det? Varför försöker man ge ett bidrag till sitt hemland? Är det
för att tillfredsställa sitt ego? Eller är det för att mamma och
pappa och alla släktingar ska bli stolta? Eller är det verkligen så
att man vill hjälpa till? Jag har haft långa diskussioner med mina
mexikanska kompisar om detta. De är båda framgångsrika regissörer
som agerar i Los Angeles och i London, men de prioriterar stort att
ge stöd till mexikansk filmindustri. Men det var ju verkligen så,
jag ville fortsätta att ge till kreativa Stockholm. Det var därför
jag etablerade J. Lindeberg där fast jag bodde i New York. Jag vet
att det låter ganska pretantiöst och jag kommer också ihåg att
Nöjesguiden kallade mig "självutnämnd modeambassadör för
Sverige." Men jag har under alla år alltid prioriterat vision
och idé mer än jag tänker praktiskt och smart för mig själv och
min familj. Jag kommer till och med ihåg när skejtaren Mattias
Ringström kom till mig 1994 och berättade att skateboardtältet
utanför Fryshuset var iskallt och det hade också kollapsat helt och
hållet. Jag bestämde mig direkt för att ta allt jag ägde ca
800.000 kr och bygga en skateramp i Fryshuset. Vi flög in Tim Payne
som var rampgurun i världen från Miami. Och han byggde en ny grym
ramp. Det var idealistiskt, men det var också ett av mina
lyckligaste ögonblick när vi öppnade rampen och jag såg lyckan
hos alla kidsen. I mars 98 sa utvecklingen i företaget att jag måste
hjälpa till i Stockholm och vi har just flyttat från New York till
Milano. Jag tittade Marcella i ögonen och säger "Jag måste
flytta till Stockholm. Jag har absolut inget val, annars kommer det
gå riktigt illa. Och det är ju mitt namn på dörren så jag måste
åka hem och kämpa för att få ordning på bolaget." Sagt och
gjort, Marcella gav mig sitt stöd och vi lämnade Milano och
flyttade till Stockholm. Vi bodde i Stockholm i två år tills
Marcella kände att hon ville tillbaka till New York igen. År 2000
flyttade hon dit för att studera till fotograf. Efter ett tag så
följde jag efter och vi flyttade in i en lägenhet i West Village.
Jag är speciellt tacksam till Marcella, att hon har stöttat mig och
stått ut med mig under alla 13 intensiva år med alla 24 flyttar. </span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Times New Roman, serif;">Det
är var Lisa Meluche( ?) och en av Marcellas absoluta favoritsånger.
Jag träffade Jesper Parnevik första gången 1996, vi träffades i
ett litet rum i Stockholm. Jag hade ingen kollektion, men visade
några skisser och några vintageprover som jag hade hittat i Los
Angeles. Av någon anledning så trodde Jesper på mig och vi tittade
varandra djupt i ögonen och bestämde oss för att börja arbeta
tillsammans. Vi hittade direkt en gemenskap i visionen att
modernisera golfen och försöka inspirera golfetablissemnaget till
en ny nivå. År 2000 började J. Lindeberg också att successivt få
momentum i både fashion och golf. Vi hade från första säsongen
drivit en hård utveckling. Med både en avancerad modekollektion och
en golfkollektion. Så det är en myt att J. Lindeberg började
enbart med golf. Till exempel så blev vår denim-tuxedo från hösten
1997 en klassiker. Det fanns också ett dandyinflytande och ett
självförtroende i modekollktionens uttryckssätt som gjorde den
annorlunda och som också gav inflytande till golfen. Och vi blev
plötsligt kända för vår smala siluett-passform och moderna look.
Om Ralph Lauren var traditionellt och New England-inspirerat så
skulle vi vara precis tvärtom. Fullt ut modernt och 21st century
line. Vi har också spenderat mycket tid och helger i Mias och
Jespers hus i West Palm Beach. De är oerhört generösa och
gästfriheten är stor. En jul när vi bodde hos dem så sa Marcella
till mig: "Johan du har aldrig köpt en julklapp till mig".
Det var sant i och med att jag har otroligt svårt för julen. Det är
forna julottor och julevangelium som gör sig påminda. Julen känns
ansträngd och jobbig. I vilket fall jag hade bestämt mig för att
jag skulle köpa en julklapp till Marcella. Jag tog på mig mina
svarta jeans som jag alltid har på mig i och med att jag skulle åka
till chica Worth Avenue som är West Palm Beach motsvarighet till
Beverly Hills Rodeo Drive. Så tog jag också på mig en pikétröja
och min tuxedoblazer. Tux-kavajen är det bästa plagget och jag har
alltid en tillgänglig. Det spelar ingen roll hur man ser ut för
övrigt. Det är styrkan i smokingjackan! Det trodde jag i alla fall.
Jag toppade upp det med en stickad John Lennon-keps och när jag
passerade ut ur huset undrade alla vad jag skulle göra när jag såg
så otroligt välklädd ut. Sagt och gjort, jag åkte till Worth
Avenue och strollade från butik till butik. Jag gick in i en vintage
juvelbutik och såg direkt ett Cartier-armband som var oerhört
vackert. Armbandet var Art-Deco inspirerat från 1920. Jag bad och
jag hoppades att armbandet skulle vara för dyrt. När jag frågade
expediten vad det kostade sa hon: "33.000 dollar". Nej vad
tråkigt tyckte jag. Jag lommade vidare ur butiken och fortsatte min
vandring och köpte två klänningar till min dotter Blue. Jag har
alltid varit den som köper alla kläder till Blue och alla expediter
ser alltid lika förvånade ut när jag skannar igenom klänningarna
med ett bestämt handlag. Jag fortsätter till det exklusiva
varuhuset Neiman Marcus, när jag gick in i kosmetikaavdelningen på
första planet så kom plötsligt tre poliser bakom mig och tog mig
hårt i armen. De ledde ut mig ur butiken utan att säga något
samtidigt som jag flämtade: "Tror ni att jag gör en Winona?"
Jag syftade självklart på skådespelerskan Winona Ryder som blev
fast för snatteri på ett varuhus i Los Angeles. Utanför varuhuset
så tryckte de upp mig mot väggen. Massor av människor samlades
kring oss och det var dagen innan julafton vi stod mitt i den mest
intensiva jultrafiken. Poliserna var aggressiva och frågade mig om
färgen på mina ögon. Min vikt etc etc. De undrade också var jag
bodde. Jag hade ingen mobil på mig och jag kunde inte adressen till
Jesper och Mia så jag visste bara hur man körde dit. De tittade i
min påse och hittade Blues två klänningar. Jag frågade dem om de
visste nåt om golf. Två av dem sa nej, den tredje sa: "Maybe".
Jag sa att jag bor hos golfproffset Jesper Parnevik. Jag fick ingen
stor reaktion, efter ett tag försökte jag förklara att jag är
fashion designer. Vilket inte är så lätt till någon som
överhuvudtaget bryr sig. Jag visade etiketten på insidan av min
tux-blazer och jag visade också den innanför linningen på byxan
och mössan. "Kolla, det är samma namn som på mitt körkort".
Plötsligt började de ge sig och den kvinnliga polisen sa: "I
start to believe him." Till slut så släppte de mig. Jag
frågade varför. Då sa de "someone called and said that you
looked suspicious." Så är det när man ska klä upp sig tänkte
jag. Jag åkte hem arg till Jesper. Vi satt i ångbastun på kvällen
och jag sa till honom: "Jag ska göra en Julia Roberts i Pretty
Woman, jag ska gå ner i Worth Avenue, jag ska köpa det där
Cartier-armbandet. Marcella fick sin bästa julklapp nånsin och
sedan dess har hon burit det varenda dag. </span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Times New Roman, serif;">Och
det här var The mess I'm in med PJ Harvey och Thom Yorke. Jag har
alltid varit en oerhört engagerad pappa. Jag blev mamman som vaknade
upp för att kolla att allt var bra. Jag satt bredvid Blue på sängen
och funderade och tänkte. Det viktigaste jag kan ge henne förutom
inre trygghet är att hjälpa henne att hitta sin intuition. Hur får
man ut sin inre kraft ur kroppen med omvärldens påverkan? Varför
måste flickor vara rosa och varför måste pojkar vara spiderman?
Jag har alltid hela tiden försökt dela med mig av min erfarenhet
och min personliga sökprocess. Jag är fascinerad av att vissa
hittar sin talang tidigt som t ex vissa musiker eller idrottsmän.
Jag har bestämt mig för att visa Blue så mycket jag kan av
världen. För att hon ska känna vad hon verkligen gillar och var
hennes naturliga intressen finns. Hon är nu 8 år och har bott i
London, New York och Los Angeles. Hon pratar tre språk och har rest
runt i hela världen. När vi var i Las Vegas hos Parneviks under en
golfturnering så säger Blue plötsligt till mig: "Pappis!
Varför är du som en mamma?" Hon kallar mig också "the
activity guy" det är jag som planerar alla play-dates och som
håller kontakten och emailar och pratar med alla mammorna i skolan.
Och jag planerar alla aktiviteterna från skateboardlektionen till
dramaklassen. Vi har en överenskommelse där jag hittar och föreslår
olika saker att göra och sen får Blue tre gånger på sig för att
kolla om hon gillar det. Jag försöker spendera mycket tid med Blue
och jag älskar att köra henne till skolan i New York varenda
morgon. Vi tar bilen och kör upp Park Avenue och sitter tysta och
iakttar hur New York vaknar upp och lyssnar på musik. Det är kanske
den bästa stunden under dagen och här är en av hennes
favoritsånger. </span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Times New Roman, serif;">Ja
det var One Caress med Depeche Mode. Blue brukar sjunga högt och
tydligt i bilen. Vad hände egentligen våren 2007 i J. Lindeberg?
Egentligen som var det samma sak som hände i många ambitiösa
projekt. J. Lindeberg var stort och komplext och vi hade två
alternativ, det ena var att ta in mer pengar för att hålla igång
helheten och det andra var att skära i verksamheten. Efter ett år
med möten och diskussioner med två olika investorer som båda var
oerhört intresserade i J. Lindeberg så bestämde vi oss istället
för det andra alternativet. Då kände jag direkt, som jag också
hade känt under en längre tid, det enda sättet för mig att bli
fullt engagerad i ett krympt J. Lindeberg är att stanna i Europa.
Samtidigt så ville jag och min familj och mina närmaste medarbetare
flytta tillbaka till USA igen. Det kändes därför som jag var
bättre att andra fick ta över och bli drivande i J. Lindeberg.
Ibland så måste man surrender till den organiska processen. Jag
älskar också att arbeta med Marcella vi kompletterar varandra väl
och vi har hittat en stark kombination där hon designar tjej och jag
kan istället helt och hållet koncentrera mig på att designa kille.
Hon är helt enkelt en stor del av min inspiration. Och när
styrelsen bestämde sig för att lägga ned damlinjen pga begränsade
resurser, ett beslut som jag tror att de flesta idag ångrar, så
kände jag också att jag tappade energi. Så sagt och gjort ett nytt
flyttlass och tillbaka till New York. Vi flyttade tillbaks dit med de
tre personer som hade varit våra närmaste medarbetare under flera
år. Sara, Rachel och Nicks. Vi bestämde oss istället för att
starta ett kreativt kollektiv som vi kallade Paris 68. Efter
studentrevolten i Paris i maj 1968. Jag hade precis avslutat en
biografi om Karl Lagerfeld och Yves Saint Laurent som heter The
Beautiful Fall. Och som var oerhört fascinerande, där Yves Saint
Laurent tar stor inspiration från de anarkistiska studenternas
street look i Paris när han utvecklar sin nya kollektion. Och det
var under den här tiden som värderingar förändrades och Paris
gick också från haute coiture till ready-to-wear. Namnet Paris 68
var också en flashback till anarkiståren i Lund och samtidigt så
kändes det som vi var en grupp som alltid hade kämpat för att nå
en ny dimension med moderna värderingar. Och framförallt i en sådan
brytpunkt i vårt liv så kändes namnet rätt. Under vår flytt till
New York så ringer telefonen. Världsartisten Justin Timberlake hade
tillsammans med sin barndomskompis Trace Ayala startat ett varumärke
i jeans som hette William Rast och han undrade om jag kunde hjälpa
honom, han var ett stort fan av J. Lindeberg och han är ju
egentligen den perfekta JL-personen i och med att han gillar sharp
suits och är golftokig. Först var jag ganska tveksam, tanken att
designa ett kändisvarumärke var inte så intressant. Men när jag
träffade dem första gången i San Diego på ett hotellrum och jag
kände Justins passion i att skapa ett starkt varumärke med ett
riktigt trovärdigt fundament, i vilket fall vi satte igång och
försökte förstå vad William Rast egentligen var. När vi designar
så försöker vi hitta ett språk som gör att det blir tydligt mot
en konsument. Och det är också mycket lättare att skapa när det
redan finns naturliga referenser eller någon typ av
bakgrundsmaterial. Ett varumärke blir ju mycket starkare om man
verkligen kan hitta sitt unika uttryckssätt. Vi började titta på
vad som fanns och egentligen så fanns inte mer än ett par tiotal
jeans och en t-shirt. Vi började med att studera Tennesees alla
symboler, med djurliv och alla musiktrender som har skapats i Memphis
i och med att både Justin och hans kompis Trace kommer därifrån. </span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Times New Roman, serif;">Ja
det här var Tenneseebandet Kings of Leon med låten Sex on Fire.
William Rast nya position var amerikansk bikerkultur med ett ratpack.
Skinnjackor i kombination med sharp tailoring. I februari 2009 satt
vi vår andra fashionshow i New York. Vi arbetade dygnet runt med
sömmerskor och gjorde justeringar i existerande plagg men
framförallt så bestämde sig Marcella för att ta steget fullt ut
på tjej och visa denimcouturen i kombination med skulpterade
jackor och toppar. Vi skapade också en reklamkampanj som vi gav
namnet "My name is William Rast". Personen William Rast
existerar ju inte, det är ju en kombination av Justins farfars
förnamn och hans bästa kompis Traces farfars efternamn. Så varför
skapar vi inte en kampanj där Justin spelar William Rast istället
för att vara sig själv? Det kändes också rätt att börja arbeta
med rörligt media igen. Jag ringde min kompis, regissören Jonas
Åkerlund och förklarade vår idé och han tände direkt på den. Vi
satte oss i kreativa möten och med Jonas som kreativ side-kick så
utvecklade vi storyn "My name is William Rust". tillbaks
till fashion showen i New York. Vi arbetade så hårt dag och natt.
Vi hade också bestämt oss för att styla showen helt och hållet
själva. Det är oerhört komplext att bygga helheter, men att se
till att varje look är kraftfull och inspirerande tar mycket tid och
är ett stort hantverk. Samtidigt så har både jag och Marcella
oerhört medvetet arbetat väldigt hands-on under de sista två åren.
Att gå så hårt på djupet är förmodligne något jag skulle gjort
för längesen. Men jag har aldrig riktigt haft tid och tålamod. Men
när vi flyttade tillbaka till New York så bestämde jag mig för
att dra ned på den stora visionen och istället gå fullt på djupet
för att hitta rytmen igen. Jag kommer fortfarande ihåg en episod ur
Klas Östergrens Gentlemen som jag läste för många många år sen.
Där personen ställer sig och diskar för att bota rastlöshet och
depression. Down in the trenches som man säger i USA. Det har varit
en av mina bästa perioder i mitt liv, att vara så fullt närvarande
i varje avprovning och att gå till garment district i New York för
att välja tyger och accessoarer som knappar, dragkedjor, i detalj.
Idag så känner jag själv att jag utvecklats, mer än någonsin,
till en komplett designer. Men tillbaks till William Rast fashionshow
i New York. Kvällen innan showen så satt Rachel och jag och målade
alla våra cowboyboots. Budgeten var relativt begränsad så vi köpte
vintage cowboyboots som vi målade själva, svarta och satte fransar
på dem. Samtidigt kom Justin och Jessika förbi kl halv ett på
natten. Vi gick igenom musiken, vi hittade en ny Depeche Modesång
som jag aldrig hört tidigare. Vi lyssnade på den och vi var båda
överens om att det här är en otroligt skön låt att gå till. Och
den har en amerikansk modern nerv. Och vi bestämde oss för att
öppna showen med den. </span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Times New Roman, serif;">Det
här var Route 66 med Depeche Mode. Marcella och jag sov ingenting
under natten och fasionshower är oerhört emotionella. Jag är ofta
tvungen att gå in på toaletten och meditera då och då för att
orka. Man arbetar så hårt med casting av modeller, styling av
kollektionen och att sätta upp musiken. Vår så kallade time-slot
var klockan sju på kvällen i det största tältet. Vi visste att vi
var tvungna att starta exakt i tid i och med att vår show var precis
innan Marc Jacobs och vi visste också att Anna Wintour som var
amerikanska Vogues chefredaktör och andra inflytelserika editors var
tvungna att skynda sig till Marcs show och den var down town. Vi var
nervösa i och med att det var oerhört mycket folk som ska in i
lokalen och ingången var ganska trång. När vi står där i de
sista stressfyllda förberedelserna så kommer plötsligt Carine
Roitfeld från franska Vogue in i rummet. Carine är definitivt en
person som man helst vill ha front row. På första raden. Hon hälsar
på Justin och Trace och börjar prata med Marcella och mig. Blue är
där också och hon charmar henne fullkomligt. Hon förklarar att hon
inte hinner stanna hon vill bara ha en snabb preview. Marcella visar
henne sin slut exit och plötsligt så tittar Carine Marcella djupt i
ögonen och säger "Who are you?" Och det här är
definitivt ett av Marcellas största ögonblick att få en sådan
respekt av Carine Roitfeld. Hon bestämmer sig samtidigt omgående
för att stanna och titta på showen. Det är verkligen det man
kämpar för, att ens uttryckssätt blir uppskattat av branschens
tunga opinionsbildare. Vi var utmattade men samtidigt lyckliga över
den respons som vi fick. Efter femte månaders arbete så lyckades vi
få in William Rast både i prestigefyllda fairen Collette i Paris
och på Selfridges i London. Under sista månaderna så har jag också
varit Justins personliga stylist. Jag har gjort alla kostymer,
skräddarsydda i William Rasts namn, så de följer exakt hans mått.
Jag minns speciellt ett tillfälle. Det var när han spelade in
videon till Dead and Gone, den amerikanska rapartisten T.I. Vi var
ute i öknen i ett dagslångt intensivt regnväder som inte händer
så ofta i Los Angeles. Jag klädde Justin i en välskräddad rock
som jag hade gjort med skräddare i downtown LA. Och jag hängde på
honom min egen svarta scarf och den sista touchen var hans svarta
skinnhandskar. Han såg verkligen grym ut. Jag stod där med min hatt
i sex timmars ösregn så att vara stylist är definitivt ett oerhört
hårt arbete. Men efter alla timmar där så måste jag säga att när
Justin tar i och sjunger ut så är det oerhört starkt och med en
enorm nerv. Jag lyssnade på låten om och om igen under många
timmar och den blev bara bättre och bättre. </span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Times New Roman, serif;">Det
här var rapartisten T.I. och Justin Timberlake med Dead and Gone.
Jag har nu bestämt mig för att lämna J. Lindeberg helt och hållet.
Det har tagit två år att vänja sig vid tanken och att ta steget
fullt ut. Men Helmet Lang gjorde ju det. Och till och med Yves Saint
Laurent gjorde det på slutet. D e lämnade företagen som bär deras
namn. Jag tog mitt beslut i januari. Den största anledningen är att
jag har valt att bo i USA och beslutet har växt organiskt jag har
heller inte varit särskilt operativ på nästan två år. En
kollektion är också ett personligt uttryckssätt för känslor,
tankar och det är svårt att fullt ut stå för ett varumärke,
framförallt när det bär mitt eget namn om jag inte själv är
fullt engagerad att göra kollektioner. Då är det bättre att ta
steget fullt ut. Det går inte att stanna bara för att det är mitt
namn och jag inte är tillräckligt engagerad längre. Det känns
otroligt skönt att äntligen ha tagit beslutet och det kommer vara
många starka minnen. På något sätt känner jag att kollektionen
inför J. Lindebergs tioårsjubileum i Milano, i januari 2007 var den
sista kompletta kollektionen som jag gjorde. Och det var också en av
mina största stunder som designer. Det var många i Milano som kom
fram till mig och insisterade att det var en av modeveckans tre bästa
shower tillsammans med Prada och Burberry. Och den respekterade
modekritikern Tim Blanks skrev att J. Lindeberg håller på att ta
Helmut Langs tidigare position. Samtidigt så gick en dröm i
uppfyllelse då jag klädde Dave Gahan från Depeche Mode på deras
världsturné. Under samma vecka så ringde också Brad Pitts manager
och sa att han hade bestämt sig för att ha på J. Lindebergs
smoking på 2007 års Golden Globe. </span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Times New Roman, serif;">Det
här var I'm out of Time med Oasis. Vi har nu bestämt oss för att
flytta tillbaks till New York från Los Angeles. Det är faktiskt
fjärde gången vi flyttar dit och nu stannar vi där för evigt
hoppas jag. Det som var så skönt med att flytta runt och sen komma
tillbaka till New York är att man uppskattar New York ännu mer. Man
inser det fantastiska i att utnyttja varje helg och söka nya
restauranger för att äta brunch på lördagarna. Och att på
söndagen åka till Guggenheim på 89:e gatan och sedan gå ner till
Central Park tillsammans med Marcella och Blue och titta på allt som
händer. Det blir verkligen så att man lever mer för stunden,
uppskattar varje dag när man har varit borta en tid och fått en
distans till New York. Men jag vill förstås behålla kontakten med
Sverige. Och varje sommar tillbringar vi ett par veckor i Torekov.
Jag älskar att flyga in till Köpenhamn och köra upp till Torekov.
Min syster som har gått från att vara kläddesigner till
dukningskonstnär har skapat en fantastisk miljö. Den stora
finansiella krisen är ett skönt reningsbad, ny kreativitet kommer
att födas som en protest mot systemet. Precis som under perioden i
början på nittiotalet. Jag älskar också att arbeta varje dag
tillsammans med Marcella och våra närmaste medarbetare. Tillsammans
med Rachel och Sara har vi nästan blivit som ett sammansvetsat
rockband. Marcella har nu verkligen blommat ut, fullt, från att ha
varit i min skugga under många år. Och vi har verkligen på sista
tiden gjort en Clinton. Där hon har blivit den drivande kraften i
vårt kollektiv. Med ett starkt engagemang och en enorm intuition för
design. Vi kommer nu att bygga ett nytt oberoende varumärke med hög
integritet, sakta, organiskt. Samtidigt så fortsätter vi att
utveckla vår konsultverksamhet där vi hjälper andra varumärken
med design och gestaltning. Jag har hittat en miljö där jag arbetar
med människor som känner mig väl och där jag kan vara mig själv
samtidigt som jag känner mig trygg. Varumärket Paris 68, vår
kreativa byrå, känns rätt i denna tidsålder och känner mig fri
och mer inspirerad än någon gång tidigare. </span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
</blockquote>
Annika Ivarssonhttp://www.blogger.com/profile/05661418208307860826noreply@blogger.com5