Jag, nu.

Why do all the girls have to buy pink stuff?

Det är så fint när pappan säger It's a good question Riley.
Videon kommer från Jezebel.

Pistol

 
En av mina elever har gjort den här fina men kanske lite huvudvärksframkallande animationen.  Se mer av deras grejer på den nystartade bloggen 12 rutor i sekunden.

Julkalender #24 En lista med bra filmer

Jag har många gånger hört människor säga att svensk film är dålig. I 23 dagar har jag hjälpt till att sprida den åsikten. Därför tänkte jag avsluta kalkonjulkalendern med en lista på 24 svenska filmer (utan inbördes ordning) som jag tycker är bra på riktigt. God jul!

1 Det nya landet Geir Hansten Jörgensen
2 Bengbulan Suzanne Osten
3 Veranda för en tenor Lisa Ohlin
4 Mannen på taket Bo Widerberg
5 Harry och Sonja Björn Runge
6 Låt den rätte komma in Tomas Alfredsson
7 Fucking Åmål Lukas Moodysson
8 Drömprinsen Ella Lemhagen
9 Flickorna Mai Zetterling
10 Den bästa sommaren Ulf Malmros
11 Flicka och Hyacinter Hasse Ekman
12 Hello Baby Marie Louise Ekman
13 Krama mig Kristina Humle
14 Du ska nog se att det går över Cecilia Neant Falk
15 Farväl Falkenberg Jesper Ganslandt
16 Flickan Fredrik Edfeldt
17 Tur och Retur Ella Lemhagen
18 Scrubbers Mai Zetterling
19 Den Tatuerade Änkan Lars Molin
20 Walborgs ungar Andja Arnebäck
21 Höstsonaten Ingmar Bergman
22 Pensionat Oskar Susanne Bier
23 Darling Johan Kling
24 Plötsligt i Vinslöv Jenny Berman Malin Skjöld

 

 

Julkalender #23 Blödaren

 "Säg ost."

Blödaren är en svensk rockrysare regisserad av dåvarande chefredaktören för OKEJ Hans G. Hatwig (som marknadsförde filmen i tidningen genom att sprida ut ett rykte om att det kunde vara Gene Simmons från Kiss som spelade Blödaren himself).

Rockbandet Revansch spelar rockbandet Rock Cats vars turnébuss går sönder mitt ute i skogen. De måste ge sig ut för att leta efter hjälp i samma bygd som en rymling från ett mentalsjukhus härjar runt med en dödskalle nedbäddad i en gammal barnvagn. Eftersom inget manus fanns fick alla scenerna improviseras fram vilket gör att dialogen är rätt pladdrig men ganska naturlig. Blödaren blir som en dokumentärfilm om ett åttiotalsrockband uppklippt med lite taffliga skräckscener som utspelar sig på dagtid.

Plus för kostymerna; leopard, neonrosa och spejsade skinnvästar. Minus för att filmen slutar med att en skogsmästare med gevär och kanot kommer och räddar den sista överlevande tjejen.

Julkalender #22 Scorched Heat

Harald Treutiger spelar huvudrollen i en amerikansk b-spökthriller inspelad i Skåne. Här är snabbversionen:

Julkalender #21 Farligt Förflutet

Jag tror jag låter den extremt lökiga trailern tala för sig själv den här gången:

Julkalender #20 Sverige åt svenskarna

Titeln på filmen i årets lucka kanske låter som en propagandafilm för Sverigedemokraterna, men är snarare en märklig historisk komedi, regisserad av Per Oscarsson (som dessutom spelar fyra roller själv i filmen) och producerad av Mats Helge, ökänd b-filmsproducent.

Enligt Svensk Filmdatabas börjar Sverige åt svenskarna, den då dyraste film som producerats i Sverige, så här:

"Sverige. Västergötland. 1400-tal. En tysk röst läser ur Genesis i Bibeln: "Och Gud sade: Varde ljus. Och det vart ljus...", under det att kameran sveper över ett medeltida svenskt samhälle." 

Filmen slutar i en massaker, men svenskarna klarar sig för dem gick vilse i skogen och kom för sent till striden med England, Frankrike och Tyskland. Då hade de andra redan hunnit slå ihjäl varandra.

Någonstans i en låda har jag en kopia av filmen på vhs. Nära två timmar lång är den och jag minns den som ganska olidlig att se på.

Mats Helge Olsson och Per Oscarsson fick en skatteskuld på flera miljoner efter filmen. Mats Helge sattes i konkurs och fick en rejäl skatteskuld. Han har sedan sagt i en intervju att han tror att Ingmar Bergman gjorde Fanny och Alexander bara för att bräcka honom och göra än ännu dyrare film.  Om det stämmer får vi aldrig veta.

Julkalender #19 Pensionat Paradiset

”Pensionat Paradiset är nog nättopp det allra simplaste jag hittills sett av svensk film, den hopar smaklösheter på smaklösheter, och även den som förut upplevt åtskilligt i svensk filmproduktion tar sig inför denna underliga skapelse om huvudet och frågar: är det verkligen möjligt att svensk film kan vara så djupt sjunken? Finns det verkligen publik för sådant dravel?

Pensionat Paradiset, filmen som myntade begreppet pilsnerfilm, kanske den mest utskällda svenska filmen någonsin. Men filmen är riktigt trevlig.

Handlingen kretsar kring ett pensionat som drivs av Julia Ceasar (som alltid spelade sura tanter på den här tiden). Thor Modéens karaktär Julle spelar ofrivilligt rollen som den argentinska operasångaren Don Carlos och hur kan man motstå en film som marknadsförts med orden: En svensk skratt- och jubelfilm om kärlek, sol och snurretävlingar!

Thor Modéen passar ju dessutom extra bra så här i juletider eftersom han är med i Lilla helgonet, filmen som Karl Beril Jonsson inte får se klart på julafton (som straff för att han tagit julklappar från de rika och gett till de fattiga).


"Jo det skulle allt smaka det i ett nunnekloster!" säger Modéen och tvinnar sin mustasch, ca 05:30 i klippet.
 
I ett crazy klipp från Pensionat Paradiset går Thor Modéen loss som en äkta mexikanare:



För den som inte fått nog finns hela filmen att se här!

Julkalender #18 Hur som helst är han jävligt död

Lars von Trier har sagt att han ibland gör filmer med vänsterhanden (utmärkta Direktören för det hela är ett sådant exempel). Hur som helst är han jävligt död skulle man nog kunna säga är Kjell Sundvalls vänsterhandsfilm. En pålagd fjärt hörs innan det ens har gått 5 minuter av filmen och blir en förvarning om den plumpa humor som genomsyrar filmen. Förtexten är skriven i något oortodoxa typsnittet Chicago.  (Har du haft en gammal mac någon gång känner du nog igen det direkt)

Fotografen ville inte ha med sitt efternamn?

Två författare (Dan Ekborg och Peter Haber) klädda i rutig skjorta och skinnväst (tänk Leif GW Persson) skriver pjäs om palmemordet för Dramaaaten. Av en något oklar anledning försöker en kvällstidningsredaktör i skinnbyxor stoppa dem och skickar ut en kamoflageklädd Leif Andrée för att tjuvlyssna. Vilket senare - som titeln antyder - leder till ett oavsikligt mord.

Två år tidigare hade Sista kontraktet haft premiär - en film om palmemordet som Sundvall regisserade. Med den vetskapen är det inte alltför långsökt att tänka att Hur som helst är han jävligt död är filmad terapi, en ventil för Sundvall att släppa ut alla jobbiga känslor som växte under arbetet med den filmen.

ARKEN

Det blev ingen lucka i kalkonjulkalendern igår, jag var i Danmark med mitt jobb på kulturskolan - 38 elever, jag och bildläraren kollade på Basquiat- och Warholutställningen på Arken.

 Fast först några bilder på Damien Hirst kor och döskalle med diamanter:

 

 VERSUS MEDICI heter den här.

 Obligatoriskt att fota denna tydligen?

 Den här gillade jag mycket.

 

Screentryck av Warhol.

 

Detalj av en av Basquiats tavlor. 

 

Det här är Basquiats porträtt av Warhol som en banan.

 

Detalj av Basquiats tavla "Spermatozoon"

Förutom att utställningen var grym så var Arken ett mycket trevligt museum. Rekommenderar alla att åka dit.

Julkalender #16 P.S. Sista sommaren

Handlingen i korthet

Två "sköna killar" går runt på stan med en jättestor "bergsprängare" och antastar tjejer. En har rakt fluffigt hår den andra har krulligt hår.

Den med rakt hår blir ihop med en tjej (med lite halvkrulligt fluffigt hår).
Sen åker dem alla tre på cykelsemester på Gotland.
Då ligger tjejen med den andra killen, han med krulligt hår.
Sen blir krulliga killen mördad av ett MC-gäng på en camping. 
Killen med rakt hår har städat sitt rum och tagit på sig en blå kostym.
Begravning. 

Tjejen säger till killen med rakt hår:
- Nu känns det som sommaren är slut.
Då svarar han:
-Nej den har precis börjat.
Sen går han iväg i en park. 
Slut på film.

Tone Norum och Tommy Nilsson sjunger tillsammans Allt som jag känner till eftertexterna.

Julkalender #15 Jordgubbar med riktig mjölk

1. Titeln, titeln!
2. Fantastiskt överspel från den ena huvudrollsinnehavaren
3. Men den andra spelar bara sig själv (Janne Loffe Karlsson)
4. Per Morberg som slemmig tv-chef
5. Handlingen (en slags svensk Sideways om två män som åker runt i en bil och gör typ Landet Runt samt pratar om att de ångrar att de inte la mer tid på familjen istället för på karriären).

Tänk om de i alla fall kunde ha kysst varandra på slutet.

Julkalender #14 Änglagård 3 - tredje gången gillt

En gång pratade jag med en annan filmare om det här med konflikt. Du kanske också har hört att the essence of Drama is Conflict. Men konflikt är ganska jobbigt. Man tycker ju om sina karaktärer och vill att det ska gå bra för dem. Vi funderade på att göra en film utan konflikt, en feelgoodfilm på riktigt där inga problem existerar. Hur skulle publiken uppleva det? När vi ser film så vet vi ju ungefär vad vi kan förvänta oss. Men ingen förväntar sig frånvaron av konflikt, så därför skulle filmen ändå inte bli förutsigbar tänkte vi.

Nu behöver vi inte testa att göra en film utan konflikt för det har Colin Nutley redan gjort. Änglagård 3.

 Typiskt replikskifte: (fritt från minnet)


- Ja vi åker nu.
- Men hur ska ni komma till flygplatsen?
- Jörgen ska köra oss. 


(Vad Jörgen kom från vet jag inte. Men det kändes bra när jag skrev det). Men det var typ sådär hela filmen igenom. INGEN BRYR SIG OM HUR NI KOMMER TILL FLYGPLATSEN! JAG BRYR MIG INTE ENS OM IFALL NI SKA FLYGA ELLER ÅKA TÅG!





Låt er inte luras av trailern. Det kanske verkar som det finns konflikter här, men jag kan personligen INTYGA att det bara verkar så.


Mer representativt klipp från filmen: 

Julkalender #13 Så som i himmelen

Kay Pollak tog ju en paus från filmandet under många år. Under tiden föreläste han och skrev självhjälpsböcker som Att välja glädje och Att växa genom möten, löst baserade på new age-standardverket A course in Miracles. Ganska kvalificerat flum alltså.

Sen gjorde Pollak Så som i himmelen, även den löst baserad på new age-idéer uppblandat med nånslags Jesushistoria, med Mikael Nyqvist i huvudrollen och Frida Hallgren som Maria Magdalena. Lägg in lite körsång, en scen där en vuxen man lär sig cykla, en elak präst från 50-talet och du har en omedelbar succé.



Ett klipp från inspelningen, Kay Pollak regisserar Michael Nyqvist. Notera den galna blicken.

Julkalender #12 Gangster

 Trailern till Gangster var ganska rolig minns jag. Mikael Persbrandt och Kjell Bergqvist sitter och dricker whiskey tillsammans och säger filosofiska saker om livet. Tyvärr verkar trailern vara borttagen från internet. Kanske för att kritiken inte var särskilt nådig. Och det med rätta, filmen är inte rolig. Den är  bara lång och lider av ett klassiskt manusfel: det mest spännande har redan hänt när historien börjar och sen ältas detta filmen igenom.

Jag tyckte lite synd om Daniel Collert, (kronprinsessans ex som producerat filmen), tills jag kom ihåg att han är rik. Då slutade jag.

Hoppa fram till 24:45, så kommer filosofiska bordsamtalet:

Julkalender #11 G som i gemenskap

Den här filmen har allt en ungdomsfilm ska ha, musik, droger och sex och fantastiskt skådespeleri. Ulf Brunnberg spelar slemmig manager. Niclas Wahlgren tvivlar på sin sexualitet (är han kär i Magnus Uggla?) men tar sen den rätta vägen och ligger med en tjej. Freestyle och Eva Dahlgren dyker upp som musikalinslag och Olle Ljungström sjunger "snälla fascister". Som sig bör slutar filmen på ett sedelärande sätt: värstingar behöver bara egentligen klippa sig och skaffa ett jobb så blir allt bra.

Jag inte kan sluta tänka på Karlsson på taket.

Julkalender #10 Farsan

Farsan av Josef Fares handlar om

*en man som är farsa och som efter ungefär halva filmen kommer på att han vill ha en fru
*en man som inte vågar berätta för sin pappa att han inte kan få barn och tvingar sin fru att bära lösmage och låtsas vara gravid
*en man som är rädd för att han är en toffel och försöker bli mer macho så att hans fru inte ska lämna honom. 
*en man med en döende hund som försöker få den att para sig så att hunden ska leva vidare i sin valp

den var inte särskilt kul.

Julkalender #9 Hälsoresan - en smal film av stor vikt

Hälsoresan är en film som skojar, med bantning-hälso-astrologi-flum. Inget fel i det. Men det gör ju inte filmen rolig för det. Men om man är man, född på 40-talet, allmänt skeptisk mot nymodigheter och gift med ett lättlurat fruntimmer som håller på och bantar och vill åka på hälsohem så kanske man tycker filmen är kul.

 Det här är Rainbow som har hand om det vegetariska köket.

En av filmens scener, en ganska obehaglig korvdröm:

Julkalender #8 Grabben i graven bredvid

– Det är ju inte mitt eller Colin Nutleys fel att de (kvinnor) gjort dåliga filmer som inte attraherar. Det får de ta ansvar för själva, säger han.

– Vi män gör mer spektakulära filmer med vapen och dramatik, vi vågar köra på. Kvinnor är försiktiga och gör smala filmer. De borde spotta upp sig och göra mer dramatisk film.

Kjell Sundvall.

I rest my case. En vänlig själ har laddat upp hela filmen (i 8 delar) här.

Julkalender #7 Festival

2001 gjordes en ungdomsfilm som heter Festival med Ebba Hultqvist (Skärgårdsdoktorns dotter) i huvudrollen. 2001 var jag 18 år och borde således tillhöra målgruppen, men det hjälpte inte. Festival var helt enkelt inte bra på nåt sett. Tyvärr har jag inte hittat ett enda klipp från filmen på internet. (Obs! Det är faktiskt inte särskilt lätt, pröva att youtuba "festival" själv så får du se.) Eller så kan man vara lite konspiratoriskt lagd och tänka att ingen vill att den här filmen nånsin ska bli sedd av någon igen. Inte ens minsta lilla klipp.

Så jag bjuder på en liten film där Ebba Hultqvist blandar en oboydrink istället.


(Tillägnat dig Adele, Puss)

Julkalender #6 Göta kanal 3

Jag blev besviken på Göta kanal 3. Den var inte njutningsfullt dålig, den var bara menlös. Lite lagom sådär. Och den här knäckebrödsdialogen, där karaktärerna oavbrutet pratar på om oväsentliga saker och berättar precis vad som händer. Åhh!

Gillar man tanken på Magnus Härenstam som ekonomiskt pressad kronofogde, med en "ful" Sara Sommerfeld (permanentat hår, glasögon och tandställning) som assistent (som sen blir "snygg" när hon släpper ut håret och tar av sig glasögonen) och Janne Loffe Carlsson som sig själv (typiska repliker: "Heppåre" och "Skitpårej") så är det en fördel.




Trailer till Göta kanal 3 – Kanalkungens hemlighet från rstvideos trailerarkiv.

Bonus:


Alain Darbourgs trailer till Götakanal 4. Regissören ville göra en lite smalare och svårare film den här gången.

Fredrik Strage tipsar om Ångesthunden i nyhetsmorgon

Henrik Möller är en excellent person. Han har gjort en massa filmer, några av dem är med på samlingsdvd:n Ångesthunden. (Köp den här t ex!  eller på SubDVD) morse recenserade Fredrik Strage den i nyhetsmorgon. Jag skrattar ihjäl mig när jag ser de något konservativa programledarnas reaktioner.

Julkalender #5 Petri tårar

Petri Tårar är en burlesk medeltidshistoria, med mycket smuts, lite spetälska och lustiga kostymer. Izabella Scorupco dragar som italiensk trollkarl med ett magiskt elixir. (Ja det påminner inte lite om när Lucky Luke mötte Doktor Doxey.)

Jag fattar inte riktigt om det är en barnfilm eller en vuxenfilm. Historien är hyfsat infantil, det händer typ ingenting, det är mest roliga gubbar i konstiga frisyrer, men samtidigt är det mycket naket och Izabella har sex på stranden med 90-talshunken Carl-Einar Häckner. Som för övrigt går runt med halvöppen mun, sitt vackra nyschamponerade hår och gör hundvalpsögon mest hela tiden. Och så fort han öppnar munnen och släpper ut sin breda göteborgska så skär det sig ganska mycket. Tyvärr har jag ej hittat någon trailer så jag bjuder på några härliga printscreens från filmen istället.

make a gif at gickr.com

Julkalender #4 Reine och Mimmi i fjällen

Jag gick i mellanstadiet när Tre Kronor började sändas. Det var såpoperornas tid och på onsdagarna kollade jag på Tre kronor innan jag gick till discot på fritidsgården. På torsdag var det Rederiet i ettan och måndag till fredag gick Skilda Världar på eftermiddagarna. Livet var underbart.

1997 gjordes en långfilm med två av Tre kronors mer komiska karaktärer, Reine och Mimmi. Resultatet blev inte så värst lyckat. Det var Hans Rosenfeldt som skrev manus (hans långfilmsdebut) och jag tror han har blivit rätt tråkad för detta genom åren. Nu har väl folk börjat glömma och det är ju skönt att tänka att författare kan få släppa ifrån sig dåliga saker och ändå inte vara helt körda sen.  Nu senast skrev Rosenfeldt manus till mycket lyckade svensk-danska thrillerserien Bron⎮Broen (hela serien finns fortfarande att se på SVT-play tom 23 december).

Julkalender #3 Kommer du med mig då

Den här filmen är faktiskt inte så jävla kul. Snarare olustig. Det var ett par år jag såg den och nu minns jag mest bara att den var outhärdlig att se. Men trailern väcker ovälkomna minnen till liv. Dialogen. Skådespeleriet. Ovanpå det en ovanligt dålig titel. Kjell Grede får trösta sig med att han gjorde fina barnfilmen Hugo och Josefin. Att han 36 år senare försökte göra om ungefär samma film med Shanti Roney och Tuva Novotny får nog betecknas som ett misstag.


Trailer till Kommer du med mig då från rstvideos trailerarkiv.

Julkalender #2 Angel

Temat för min julkalender i år är alltså filmerna jag älskar för att de är så jävla dåliga. Jag sparar inte på krutet och bränner av min favorit redan dag två. Angel. Colin Nutleys film som enligt uppgift till och med fått deprimerade att skratta. Historien hade möjligtvis kunnat bli lite spännande om det inte vore för att den och karaktärerna saknar all trovärdighet. Dessutom begås ett vidrigt brott mot alla existerande dramaturgiska regler i slutscenen. Se den, särskilt om du känner dig lite ledsen en kväll, du kommer inte att ångra dig!

Julkalender #1 Tre solar

Jag gillar svensk film. Jag ser mycket hellre en dålig svensk film än en halvbra amerikansk. För även om den svenska filmen rent objektivt är sämre så säger den ändå nånting om det land och den tid jag lever i. Jag gillar dessutom att se dålig film, alltså riktigt dålig film. Filmer med habilt hantverk och skådespeleri göre sig icke besvär. Fram med skämskudden! Lucka nummer ett i julkalendern är Richard Hoberts medeltidsepos Tre Solar.

en ljus idé (hihi)

 +

Den där lampskärmen som jag hittade i containern förra året, men aldrig orkade köpa plastband till. Kanske kan bli coolt om jag klär in den i astroturf? Eller så blir det bara en konstig plastgran av det.

Skogen

Självporträtt

Högskoleprovet: bilder och haikus

Just det jag har ju varit högskoleprovledare också. För tredje gången. Det gick bra, bättre än första gången, då fick en provdeltagare epilepsi. (Det gick bra till slut det också, men det var lite jobbigt, mest för personen med epilepsi då.)

Man kan ju inte gärna fotografera de som gör provet så jag tog med mig en illustratör: Jennu. Hon skrev också två haikus under provet:

Nr 1
I total tystnad
I ett rum utan syre
Ska ni prestera


Nr 2
Med blickarna ner
och era munnar spända
kryssar ni
er fram

ps. ja egentligen borde nog haiku heta "haikuer" i plural på svenska. men det struntar jag i.