Stora torget i Falun spärrades av förra veckan efter ett tips till polisen om en misstänkt "förseglad väska" i en snödriva. Bombtekniker från Stockholm kallades in i helikopter, lokalmedia rapporterade oavbrutet i flera timmar tills polisen kunde konstatera att väskan inte innehöll någon bomb och var ofarlig.
Alla kunde pusta ut, (med en viss besvikelse?) bomben var en kudde! (Que?)
Nej, väskan var ingen kudde, och ingen väska heller utan en "pundare" som några från min gamla skola hade glömt på stan efter en filminspelning. Läs den roliga intervjun här.
I Carl Johan De Geers Jakten mot nollpunkten beskriver han hur man på 50-60-talen ständigt levde med möjligheten att en atombomb skulle slå ner. Broschyren Om kriget kommer gavs ut och i den kunde man bland annat läsa om evakueringsplaner vid kärnvapenkrig. Något som idag kan tyckas vara löjligt.
I våra dagar är det terrorattentat som förväntas dyka upp varsomhelst, till och med i sömniga Falun. Om någon glömmer en konstig väska på stan så flyger bombteknikerna från Stockholm in i helikopter. Det finns ingen reson i det.
Ju mer skydd vi har desto räddare blir vi.
Läs även andra bloggares åsikter om BOMBER, TERRORISTER, FALUN
3 kommentarer:
»They had the best selection, they were poisoned with protection. There was nothing that they needed, nothing left to find...«
Förresten, är De Geer-boken något du rekommenderar?
Ungefär!
Jakten mot nollpunkten var en sann njutning från början till slut. Jag saknar den redan. Men! mycket är återanvänt från filmerna, fast det gör ju inget.
Fläskfilereceptet är med tex.
Det låter ju helt fantastiskt! Jag är ju, som du kanske vet, en stor fan av CJDG. Får ta och läsa den vid tillfälle. Tack för tipset!
Skicka en kommentar