Jag har av någon anledning börjat läsa Lars Noréns dagbok. Antagligen därför att jag kan.
Den är tung och otymplig trots att den inte ens är inbunden. Man får snällt böja nacken och kisa mot de tättryckta sidorna. Men det är klart ger man ut 5 års dagböcker (2000 - 2005) så blir det ju lätt lite mycket.
Mest förvånad är jag över hur mycket han handlar. Kläder alltså, shopping. Var det fördomsfullt av mig att tro att Lars Norén skulle stå över sådana ytligheter?
Det mesta ur Noréns liv är med i boken, få detaljer är för obetydliga för att inte tas upp. När jag läser får jag tanken att jag skulle vilja kunna söka i boken. Att läsa hela skulle helt enkelt inte vara effektivt. Den kanske skulle kunna bli en storsäljare som e-bok? Nej jag lägger ned nu, innan det är försent.
Läs även andra bloggares åsikter om LARS NORÉN, DAGBOK, SHOPOHOLICS, BEKÄNNELSELITTERATUR
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar