fredag 30 april 2010

Om politisk korrekthet i filmmanus

Jag funderar lite över begreppet politisk korrekthet. Det låter fult och tråkigt. Vem vill bli beskylld för att vara det?
Nya kortfilmskonsulenten på Film i Väst, Sofie Björklund sa att hon tyckte det var bra att Film i Väst inte var med i novellfilmssatsningen längre eftersom novellfilmerna ofta blev tråkiga och politiskt korrekta.

Jag läser på Wikipedia om olika definitioner av Politisk korrekthet:

I västvärlden finns det ofta ett samband mellan politisk korrekthet och kulturradikalism. I Sverige stämplas till exempel ofta strävanden att åstadkomma en betygsfri skola som politiskt korrekta. En liberal syn på invandringspolitiken och betoning på mångkultur – där det särskilt påpekas att den västerländska kulturen inte är överlägsen –, samt feministiska åsikter är andra exempel på uppfattningar som i Sverige ibland benämns som politiskt korrekta. Ett annat exempel kommer från Svenska kyrkan, där det anses politiskt korrekt att bejaka homosexuella pars rätt till välsignelse och vigsel. Ofta ses miljöhänsyn eller hänsyn till arbetares förhållanden (exempelvis Rättvisemärkt) som politiskt korrekt.

Den politiska korrekthetens feministiska prägel och förkastande av etnocentrism gör att den ofta kopplas ihop med postmodernism. Populism är på många sätt en motsats till politisk korrekthet.

Men? Det där är ju typ allt som jag tycker är bra!

Jag vill sträva bort från att bara avbilda vit, heterosexuell, medelklass i filmer. Representation är fan viktigt! Den som inte syns finns inte, och jag vill att fler ska synas. Men det är precis som att personer från minoriteter kan liksom inte bara få vara vanliga karaktärer, utan om det är en film med en handikappad eller homosexuell person så måste filmen handla om det ämnet.

Vill du undvika att vara politisk korrekt? Skriv om "vanliga människor".

Kanske är det sorgligt nog så att samhället inte kommit tillräckligt långt i utvecklingen att de kan se ett lesbiskt par i en film utan att tro att författaren har en hemlig agenda, sponsrad av RFSL.
Men hur ska man lösa det då?
Ska vi vänta tills samhället är där och tills dess nöja oss med att titta på normmänniskor som grälar i skärgårdsdoktorntröja? Nej in med alla freaks! Och sluta inte förrän folk har slutat bry sig. Förrän det onormala har blivit normalt. Sluta inte heller då.

Det är helt korrekt att vara politisk korrekt.

13 kommentarer:

Sara sa...

För mig personligen är politiskt korrekt konst något som är väldigt ytligt, där upphovsperson/erna har stoppat in alla "rätt" ingredienser och inte vågar ha med något som sticker ut eller skaver. Eller, som du skriver, att minoritets-karaktärerna inte får vara "vanliga" utan tvådimensionella representationer av en GRUPP.

Men egentligen borde en hitta på ett annat ord för det. "Politiskt korrekt" är ett så sunkigt skällsord som används när folk inte orkar tänka efter utan vill låta sina bekväma fördomar styra.

Annika Ivarsson sa...

Att försöka återta det ordet kanske bara är dumt och jo det är klart att det finns upphovspersoner som lägger in "rätt ingredienser" som du säger, och det kan ju bli ganska genomskinligt. Fast egentligen, frågan blir då kan man skriva manus om lesbisk, svart tjej i rullstol (fyra fel av fyra möjliga) utan att bli anklagad för att göra alla rätt?

Sara sa...

Det enda man kan göra som författare, tror jag, är att jobba mot sin egen "politiska korrekthet" och se till att man inte fastnar i "representationsfällan", utan skriver levande karaktärer. Anklagad kommer man nog alltid bli av någon. Blir man inte det har man gjort något fel, haha!

Annika Ivarsson sa...

Sant!

Adèle sa...

skärgårdsdoktorn..
geni

Anonym sa...

Hm. Då vill den där konsulenten alltså stödja populistisk film? Spännande. Göta kanal i kortformat.... Jag längtar.

PKPKPKPK sa...

I en demokrati som Sverige är det ganska mycket som är politiskt korrekt. För att göra politiskt inkorrekta filmer i Sverige som är en demokrati med yttrandefrihet, så krävs det att man gör något som anses vara tabubelagt. Typ förhärligar djurplågeri, pedofiler, nazister, våldtäkter...
Jag tror att det krävs en ganska osäker konsulent för att överhuvudtaget slänga sig med floskler som pk-film. För alla vet att film som är riktigt bra är bra oavsett om nån kallar det pk. Roy Andersson är väldigt pk till exempel. Ruben Östlund är pk. Vem fan är inte pk i det här landet? Jag vill också se film som inte är pk. Ge alla pengar till vildhjärnor som gör psykotiska oförutsägbara kortfilmer!!! (fast det är inte det konsulenten kommer att göra...det blir snarare pk-film och pk-regissörer som får pk-stöd! etablerade pk-filmare och fd pk-konsulenter as usual..) och hemska tanke... det kanske är PK som ligger bakom att hon har fått jobbet som PK-konsulent? Och det kanske inte är så dumt?! PKPKPK

Per sa...

Tycker om ditt inlägg Annika! Finns en stor problematik i att göra dramaturgi om skillnader för skillnadens skull. Där t.ex. transpersoner blir intressanta bara för att de bidrar med något som "kittlar och skaver" för en vit medelklass och inte ett genus bland många andra. Det är även problematiskt om film ska bli det främsta forumet där man möter det "annorlunda" och däri mejsla fram stereotypa identiteter (will & grace osv.)

Filmindustrin är ju en av många andra industrier och kan man slå fram Pink Money kommer det göras. Det man får fråga sig är om all representation är positiv. Normer stärkas och fungerar på grund av dualismer: sant/falskt, normalt/onormalt, friskt/sjukt, manligt/kvinnligt osv. Det finns och kommer finnas processer som vill fånga upp dessa begär och sälja tillbaka ännu ett konsumtionsmönster. Precis som det finns normer som arbetar på kvinnor att bli just kvinna (sex & the city) är filmindustrin en av många agenter för lesbiska att hitta sin lesbiskhet i kläder, attityd, musiksmak osv. på samma sätt som SP(A)TT och andra subkulturer är.

Sofie Björklund sa...

Det finns, som sagt, flera olika definitioner på begreppet politiskt korrekt. Jag använder termen i enlighet med den definition som ges i Svenska Akademiens Ordbok och i Nationalencyklopedin: "som (på ett opportunistiskt sätt) följer den dominerande trenden i samhällsdebatten".

Jag tycker det är synd när någon är så rädd, så att de uttrycker det de uppfattar att etablisemanget premierar snarare än vad de själva tycker. Jag vill uppmuntra former där det är högt i tak för åsiktsutbyte. Det utesluter inte att man samtidigt hyser och visar respekt för sina medmänniskor.

Vad gäller Novellfilmssatsningen så är det min personliga uppfattning att det innehållsliga många gånger gav uttryck för en sådan underliggande ängslighet.

Novellfilmssatsningen som ett medel för talangutveckling, där oetablerade förmågor får göra film med större ekonomiska och organisatoriska ramar har däremot visat sig ha fungerat bra.

Siska sa...

Jag tycker Sofia Björklunds kommentar är otydlig. Vad menar hon egentligen? Vad är filmarna som gör "politiskt korrekta" filmer rädda för? Hur vet betraktaren att filmaren uttrycker det som samhället premierar och inte det de själva tycker? Det är ju otroligt subjektivt!

Dessutom, om nu novellfilmssatsningen är ett medel för talangutveckling, varför ska man då sluta med det? Det låter väldigt motsägelsefullt. Ska inte Västra Götaland vara en region för nya, talangfulla och oetablerade förmågor?

Som konsulent kanske man ska vara försiktig när man använder sig av uttryck som politisk korrekthet om filmskapare som visar annat än normen.

Annika Ivarsson sa...

Kul att så många kommenterar!
Att jag citerade Björklund handlade inte om att ställa dig/henne till svars, utan meningen var att ge ett exempel på hur uttrycket används i filmbranschen idag, ett annat exempel på det är kommentarerna till artiklarna på filmnyheterna.se

Politiskt korrekt betyder många saker eller ingenting. Just därför är det så svårt att bemöta.

Personligen tror jag att få filmare orkar lägga ned massor av tid, gratisarbete och engagemang på en historia som passar kulturetablissemanget. De historier som berättas i filmer är historier som folk brinner för.

@Per Du har en poäng i att det är vinstintressen som styr, men jag tror ändå att det är bättre att alla typer av människor får synas (oavsett hur de skildras) än att inte få synas alls. Se till exempel dokumentären Celluloid Closet om hur homosexualitet visats (och inte visats) i hollywoodfilm genom filmhistorien och va det medför.

Sara sa...

Det största problemet med novellfilmerna är väl annars att det är sjukt svårt att göra en tredjedels långfilm med (mindre än) en tiondels långfilmsbudget... Och knappt några festivaler är intresserade av formatet.

Vore det inte bättre att dela ut en riktigt generös budget till 6-8 till 15 min-filmer, vilket är ett festivalformat? Fatta vad grymt för filmskapare att för en gångs skull ha en saftig budget att jobba med - och så skulle filmerna bli mycket mer sedda världen över!

(Det här är egentligen min kompis idé, men jag snor den hämningslöst...)

annika sa...

@Sara Din kompis har bra idéer! Novellfilmerna har en väldigt kort livslängd och det är trist.