Egentligen hade jag inte tänkt börja blogga än, men jag kan inte hålla mig efter att ha läst Johan Cronemans artikel om årets novellfilmer i DN. Läs den, den är väldigt rolig!
"Jag tittar igenom de tio i rask följd, den första jag ser får mig att nästan bli förbannad, efter en räcka omkullkörningar ser nästan den första ut som ett litet mästerverk. Jag får se om allt igen."
Jag kan riktigt se framför mig hur stackars Johan sitter och lider i tio timmar i sträck för att sedan författa artikeln där han verkligen inte skräder orden om novellfilmsprojektet uselhet. Hela texten skriker av illa återhållen ilska. Den något raljerande sammanfattningen av filmernas innehåll är även det underhållande läsning. En rejäl sågning är uppfriskande.
Visst kan jag hålla med om att novellfilmen är ett svårt format, men jag förstår inte varför det skulle vara något negativt att filmerna är samhällskritiska eller tar avstamp i "ett slags politiskt socialt dilemma. Alla historier handlar om mamma, pappa, barn. Problem. Utanförskap."
Johan Croneman får gärna skriva en lista på ämnen som han vill se avhandlas i kommande filmer.
Själv tycker jag att väldigt många av årets filmer var bra. Att se dem alla i ett svep kanske dock inte är särskilt bra för upplevelsen. Jag själv kroknade efter 6 filmer på maratonvisningen på Göteborgs filmfestival.
Ni kan se novellfilmen jag har skrivit manus till, Min bästa vän, och nio andra intressanta och sevärda filmer på SVT i sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar