Jag har blivit känslig mot idioti

Nyss var jag tvungen att stänga av teven för att kvällsöppet gick igång, de skulle diskutera "brännheta frågor" som om det är rätt att abortera bort ett foster på grund av könet (samt såklart om vi blir gladare nu när Victoria och Daniel ska gifta sig).

Läs här och här varför frågeställningen är idiotisk.

Jag orkar inte med att kolla längre på debattprogram. Ring P1 slutade jag lyssna på för flera år sedan. Jag vill bara blunda och hålla för öronen och låtsas som att dumma människor och tabloidteve inte finns.

Läs även andra bloggares åsikter om KVÄLLSÖPPET, RING P1, ISOBEL HADLEY KAMPTZ,

Kollektiva filmupplevelser

Oftast vill jag helst se film själv, speciellt om jag blir berörd och behöver tid att sortera intrycken innan jag orkar att börja besvara frågor och påståenden som "Vad tyckte du? Jag tyckte den var sådär..."

Sen finns det andra mer kollektiva filmer som man inte skulle stå ut med att se ensam utan möjlighet att kommentera högljutt och spola tillbaka flera gånger för att få höra en rolig replik igen. Och igen och igen. Absolut inte lämpad för bio alltså.

En sådan film som jag äntligen tagit mig tid att se är Angel av Colin Nutley. Längtan har varit lång ända sen jag såg trailern för ett år sedan.

Filmen är ganska precis allt det man kan se i trailern fast omtuggat ett par gånger extra och kryddat med lite improvisation á la Nutley/Bergström, blnd annat en rolig scen då Angel kommit hem från Thailand och börjar skrika om att Rolf Lassgård inte har diskat. Lassgård i sin tur mumlar släpigt fram en massa one-liners på engelska samt återkommande: "Döda artister talar inte". Underhållande.

Slutet är segt och på sätt och vis överraskande, det verkar som om aldrig Nutley har hört talas om Tjechov och hans idéer om pistoler. Eller så försöker han bara bryta mot en dramaturgisk konvention, men misslyckas.

En sak som är intressant är hur Helena Bergström visas upp i filmen, redan i de första minuterna får man se henne naken, men det verkar inte finnas något som helst försök att göra henne sexig. Nakenheten är mer av det frusna, hukade slaget (Bad naked kanske Seinfeld skulle ha sagt) Bara det gör Angel sevärd.


Läs även andra bloggares åsikter om ANGEL, NUTLEY, BAD NAKED

Hederskultur i direktsändning

Tusan också, nu missade jag ju direktsändningen av frieriet. Jag hörde på radio hur en av Victorias vänner (jag uppfattade inte namnet) svarade på frågan om Victoria hade abdikerat och gift sig med Daniel om hon inte fått kungens samtycke till äktenskapet? Hen svarade att Victoria "fruktar sin faders vrede" och är uppfostrad att ha en stark pliktkänsla. ...och detta ska vara en god nyhet. Lite mys mitt bland alla tråkiga nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om Hederskultur, Kungen, Victoria

del 2

Jo jag tycker faktiskt att det blev mycket bättre i avsnitt två.
Mindre dokusåpasatir och så gillade jag scenen på hårborttagningssalongen och de hemska dagismammorna.

"Ja en del lägger ju in lite annat i mammarollen".

Rollspelsnördar

Diskar och lyssnar på Kino, de pratar om de nya interaktiva tv-programmen, Sanningen om Marika och nu senaste Dollplay producerade av The Company P. Det samtliga medarbetare på produktionsbolaget har gemensamt, avslöjas det, är att alla har hållit på med rollspel i någon form.

Om tio minuter börjar Barda på barnkanalen.
Framtidens tv är redan här?

Läs även andra bloggares åsikter om FRAMTIDENS TV, ROLLSPEL

"Om b-kändisskapets smutsiga baksida"

Såg första avsnittet av SVT:s dokusåpadrama 183 dagar idag och blir liksom provocerad.
Det är lite öppet mål att 2009 "skildra b-kändisskapets smutsiga baksida" exakt hur smutsigt det är har väl ingen kunnat undgå, om inte annat genom kvällstidningarnas löpsedlar eller b-kändisarnas egna bloggar.

Alltså ägnar man en timme åt att berätta självklarheter, ja den dokusåpaproducerande tv-kanalen redigerar hårt så att deltagarna framställs som korkade och ja det ger mer uppmärksamhet om du klär av dig naken och har sex i direktsändning.

Nej manuset haltar tycker jag, men kanske vågar man hoppas på en förbättring i kommande avsnitt, när vi kommit förbi introduktionen och "självklarheterna". Kanske kommer också någon förklaring till Tuva Novotnys sällsynt dåliga peruk?

Hometaping is killing music

Sitter och lyssnar på direktsändningen av Piratebayrättegången. Åklagaren Håkan Roswall lägger fram bevis. Han talar långsamt med många pauser då han bläddrar i papper. Det är ganska trivsamt att lyssna på i bakgrunden när man pysslar med annat.

Läser på piratpartiets Christian Engströms blogg vad PR-killen Erik Lakomaa anser om rättegången, att upphovrättsindustrin förlorar hur än utgången av rättegången blir.

Jag är ganska förvånad över hur någon egentligen kan vara emot fildelning. Ja de stora filmbolagen och skivindustrin och så klart antipiratbyrån, men de är ju bindgalna. Eller giriga. Eller lurade, hur kan Folkets Bio vara med i det gänget, jag trodde de var på den goda sidan?

Nu skojar jag lite. Det finns ingen god sida.

Upphovsrätten å sin sida är kanske ingen enkel fråga, men jag har en tendens att se svartvitt på den. Så mycket som den förstör för skapande människor.

Hur ska man kunna bli nästa Emile de Antonio när allt material är upphovsrättskyddat? Vem är det som gagnas av att gamla arkivfilmer ligger och möglar istället för att användas klippas om i nya sammanhang till nya filmer.

Varför hålla så hårt i sina alster så att ingen får chansen att ta del av dem? Personligen betraktar jag torrentsidor som en förlängning av biblioteken, alla har rätt till kultur oavsett hur mycket pengar man har. Jag skulle bara bli glad om någon tog sig tid att lägga upp mina filmer som torrents och seeda dem. Se det som en uppmaning.

Finansiering av filmer måste lösas på något annat sätt än genom att jaga fildelare.

Jag vill inte skriva en roman

Hynek Pallas skriver om Cronemans artikel och jag tycker han sätter fingret på något viktigt angående för manusförfattande i Sverige idag.

"Är det inte snarare så att manusskriveriet i Sverige är svårt skadat av den ordergång vi har: (starkt) produktionsbolag - SFI? Vilket innebär att vi för länge sedan har hamrat fast ungefär vad för slags förlaga som får pengar?"

Jo, jag tror precis så det är. Det är så löjligt när man snackar om att manusläsare och finansiärer ska leta efter originella manus, för vem ska skriva dem och när? Idag kan man ju inte ens söka manusstöd utan en producent i ryggen. De små produktionsbolagen ska väck med Sfi:s mantra färre, större, bättre. Vad blir kvar? Det räcker med att titta på några av vårens premiärer.

Adaptationer av böcker. Det sägs att vill man skriva ett originellt långfilmsmanus går det snabbare att finansiera den om man skriver en roman först och sedan skriver manuset. Hade Låt den rätte komma in blivit film om John Ajvide Lindqvist börjat med att skriva ett filmmanus och skicka runt till Sveriges hugade producenter?

Det är inte fel i sig med adaptationer, men snacka om att det är synd att inte manusförfattare får skriva direkt för mediet utan ska sitta och översätta romaner till film. Det vore trevligt om man någon gång kan få se en film och slippa sitta och undra "hur har de löst det?" och istället bara se filmen och kanske till och med få undra hur det ska gå?

Den svenska filmbranschen har precis de manusförfattare och de manus som den förtjänar.

HA! In yer face!

Förbannelsen i att flytta närmare stan och kunna cykla istället för att ta spårvagnen

Jag saknar att åka kollektivt. Tidigare när jag bodde i Bergsjön och spårvagnsresan hem gick på minst 20 min, men oftast det dubbla, hade jag gått om tid att sitta och fundera på saker och studera människor. Då hade jag flera nedklottrade anteckningsböcker.

Nu har jag inte använt mig av en anteckningsbok regelbundet på flera år. Att flytta närmare stan är en förbannelse.

Men idag gjorde jag slag i saken och köpte en. Länge stod jag och dreglade över moleskine-anteckningsböckerna. Det är något med dem, något mer än den infernaliska marknadsföringen. När stora tänkare som picasso, hemingway och van gogh har använt moleskine, hur ska du kunna motstå ett tillfälle att få tillhöra det sällskapet?

Nej, det är något mer, den är smäcker. Den känns fantastiskt att hålla i och den luktar gott. Men att betala över hundratrettio spänn för en liten liten anteckningsbok känns perverst på något sätt. Jag köpte en liknande anteckningsbok för en tredjedel av priset. Förvisso trevlig på sitt sätt med gummibandsstängning, men stum och utan personlighet. Den kanske jag faktiskt kommer att våga skriva i.

Croneman är förbannad på novellfilmssatsningen

Egentligen hade jag inte tänkt börja blogga än, men jag kan inte hålla mig efter att ha läst Johan Cronemans artikel om årets novellfilmer i DN. Läs den, den är väldigt rolig!

"Jag tittar igenom de tio i rask följd, den första jag ser får mig att nästan bli förbannad, efter en räcka omkullkörningar ser nästan den första ut som ett litet mästerverk. Jag får se om allt igen."

Jag kan riktigt se framför mig hur stackars Johan sitter och lider i tio timmar i sträck för att sedan författa artikeln där han verkligen inte skräder orden om novellfilmsprojektet uselhet. Hela texten skriker av illa återhållen ilska. Den något raljerande sammanfattningen av filmernas innehåll är även det underhållande läsning. En rejäl sågning är uppfriskande.

Visst kan jag hålla med om att novellfilmen är ett svårt format, men jag förstår inte varför det skulle vara något negativt att filmerna är samhällskritiska eller tar avstamp i "ett slags politiskt socialt dilemma. Alla historier handlar om mamma, pappa, barn. Problem. Utanförskap."

Johan Croneman får gärna skriva en lista på ämnen som han vill se avhandlas i kommande filmer.

Själv tycker jag att väldigt många av årets filmer var bra. Att se dem alla i ett svep kanske dock inte är särskilt bra för upplevelsen. Jag själv kroknade efter 6 filmer på maratonvisningen på Göteborgs filmfestival.

Ni kan se novellfilmen jag har skrivit manus till, Min bästa vän, och nio andra intressanta och sevärda filmer på SVT i sommar.