Redan 2007 förutspådde jag Margaret Thatchers död och gjorde denna rapportering från hennes begravning samt en kort genomgång av Thatchers omistliga betydelse för den politiska musiken under 80-talet. Lyssna här:
måndag 8 april 2013
torsdag 4 april 2013
Hej
Det finns alltså en relevans för det förra inläggets redovisning av min filmkonsumtion, jag har nämligen filmfastat feministiskt enligt den kristna kalendern. Det kan man läsa mer om här, om man vill.
Andra tankar:
Det stör mig att ens person ska definieras så mycket av ens konsumtion. Och då snackar jag inte bara sånt man köper (haha) utan musik, film, ja kulturkonsumtion i allmänhet. Önskar frigöras från detta nu tack. Det skulle göra mig lyckligare om jag ej behövde "stå för allt" jag lyssnar/tittar på och aldrig mer behöva tänka "guilty pleasure" igen.
Varför köpte jag en jigsaw-såg (ursäkta pleonasmen) för ca ett halvår sen? Minns inte och har inga direkta idéer på hur jag ska använda den. Till vad jag ska använda den, menar jag.
Är jag dum eller smart? Det har jag funderat på en längre tid till och från. (Längre tid=år). Kommer aldrig fram till något tillfredställande svar. Antagligen är jag i alla fall tillräckligt smart för att inse att jag är dum. Det är ju alltid en tröst.
Andra tankar:
Det stör mig att ens person ska definieras så mycket av ens konsumtion. Och då snackar jag inte bara sånt man köper (haha) utan musik, film, ja kulturkonsumtion i allmänhet. Önskar frigöras från detta nu tack. Det skulle göra mig lyckligare om jag ej behövde "stå för allt" jag lyssnar/tittar på och aldrig mer behöva tänka "guilty pleasure" igen.
Varför köpte jag en jigsaw-såg (ursäkta pleonasmen) för ca ett halvår sen? Minns inte och har inga direkta idéer på hur jag ska använda den. Till vad jag ska använda den, menar jag.
Är jag dum eller smart? Det har jag funderat på en längre tid till och från. (Längre tid=år). Kommer aldrig fram till något tillfredställande svar. Antagligen är jag i alla fall tillräckligt smart för att inse att jag är dum. Det är ju alltid en tröst.
fredag 29 mars 2013
Filmer jag sett sen slutet av januari:
Spelfilm:
Hannah Arendt - Margarethe von Trotta (Tyskland)
Christa Klages stora förtvivlan - Margarethe von Trotta (Tyskland)
Rosa Luxemburg - Margarethe von Trotta (Tyskland)
Die bleierne Zeit (Marianne and Julianne) - Margarethe von Trotta (Tyskland)
Can go through Skin - Esther Rots (Nederländerna)
Antonias värld - Marleen Gorris (Nederländerna)
Fat Girl - Catherine Breillat (Frankrike)
36 fillette - Catherine Breillat (Frankrike)
Nattlek - Mai Zetterling (Sverige)
Flickorna - Mai Zetterling (Sverige)
Tom boy - Celine Sciamma (Frankrike)
ACAB All Cats Are Brilliant - Constantina Voulgaris (Grekland)
White material - Claire Denis (Frankrike)
Beau Travail - Claire Denis (Frankrike)
2 days in paris - Julie Delpy (Frankrike)
Dokumentär:
Agnes stränder - Agnes Varda (Frankrike)
Nowhere home - Margreth Olin (Norge)
Besvärliga människor - Suzanne Osten (Sverige)
Kortfilm/Konstfilm/Kortdokumentär:
Me Seal Baby/Flasher Girl On Tour/ Unplay/Animal Performance/Then I’ll Take your Cat/To think things you don’t want to - Joanna Rytel (Sverige)
Kroppen min - Margreth Olin (Norge)
Det kommer aldrig att gå över - Amanda Kernell
The So-Called Caryatids - Agnes Varda (Frankrike)
Women Reply - Agnes Varda (Frankrike)
Listans svarta får:
The Hobbit - Peter Jackson (USA, New Zealand)
fredag 1 mars 2013
måndag 25 februari 2013
Om att öva på att skriva
Jag tog just en dusch och tänkte på en massa saker. I duschen och på promenader, där kommer jag på saker. Hade jag varit lite mer ambitiös i mitt skrivande hade jag varit väldigt renlig och rask. Hur som helst, sen jag torkat håret och klätt på mig så blev jag trött. Men här är i alla fall kortfattat vad jag tänkte:
Manusförfattande (för mig) handlar om att komma på bilder som jag sen ska beskriva i något slags neutralt presens. Gärna ska det framkalla känslor hos läsaren, men inte så att det märks att det var avsikten med texten. Aldrig skriva karaktärers tankar, bara det man kan se.
För att bli en bättre manusförfattare så skulle man därför öva på att beskriva saker, situationer, platser, människor. Bara ta en grej varje dag. (Kanske kan detta vara nåt jag kan publicera här, men antagligen kommer jag inte göra det.)
Sen tänkte jag på dialog också. Jag älskar välskriven dialog, men jag är inte så bra på det själv. Det är ingen tillfällighet att en av karaktärerna i novellfilmen var i det närmsta stum. Kom inte fram till nån särskilt bra strategi där dock. Det kanske handlar om självförtroende. Är jag tillräckligt rolig? Smart? Intressant? Bra dialog brukar vara allt detta.
Manusförfattande (för mig) handlar om att komma på bilder som jag sen ska beskriva i något slags neutralt presens. Gärna ska det framkalla känslor hos läsaren, men inte så att det märks att det var avsikten med texten. Aldrig skriva karaktärers tankar, bara det man kan se.
För att bli en bättre manusförfattare så skulle man därför öva på att beskriva saker, situationer, platser, människor. Bara ta en grej varje dag. (Kanske kan detta vara nåt jag kan publicera här, men antagligen kommer jag inte göra det.)
Sen tänkte jag på dialog också. Jag älskar välskriven dialog, men jag är inte så bra på det själv. Det är ingen tillfällighet att en av karaktärerna i novellfilmen var i det närmsta stum. Kom inte fram till nån särskilt bra strategi där dock. Det kanske handlar om självförtroende. Är jag tillräckligt rolig? Smart? Intressant? Bra dialog brukar vara allt detta.
tisdag 12 februari 2013
Lite i tidningen om Vi återvände aldrig
måndag 11 februari 2013
Agnès Varda
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)