Det finns alltså en relevans för det förra inläggets redovisning av min filmkonsumtion, jag har nämligen filmfastat feministiskt enligt den kristna kalendern. Det kan man läsa mer om här, om man vill.
Andra tankar:
Det stör mig att ens person ska definieras så mycket av ens konsumtion. Och då snackar jag inte bara sånt man köper (haha) utan musik, film, ja kulturkonsumtion i allmänhet. Önskar frigöras från detta nu tack. Det skulle göra mig lyckligare om jag ej behövde "stå för allt" jag lyssnar/tittar på och aldrig mer behöva tänka "guilty pleasure" igen.
Varför köpte jag en jigsaw-såg (ursäkta pleonasmen) för ca ett halvår sen? Minns inte och har inga direkta idéer på hur jag ska använda den. Till vad jag ska använda den, menar jag.
Är jag dum eller smart? Det har jag funderat på en längre tid till och
från. (Längre tid=år). Kommer aldrig fram till något tillfredställande
svar. Antagligen är jag i alla fall tillräckligt smart för att inse att
jag är dum. Det är ju alltid en tröst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar