Jag blir så himla trött och arg när jag läser om fildelning från filmbranschhåll.
Egentligen skulle jag vilja sätta mig och formulera mig ordentligt kring upphovsrätt och illegal fildelning, men jag nöjer mig idag med att säga 1) en film är inte värt något om ingen ser den. (exempelvis novellfilmen jag skrev manus till, Min bästa vän, går inte att få tag på någonstans idag. Av upphovsrättskäl har den ingen distribution. Det går inte att köpa den eller låna den på något bibliotek. Den har visats på göteborgs filmfestival och på SVT - ska vi vara nöjda med det? Är det värt att göra filmer som inte får någon livslängd? Vem tjänar pengar på att filmer göms undan i arkiv och ingen tittar på dem?
2) Det är en demokratifråga. Kultur som skattefinansieras bör vara tillgänglig för alla. Bittorrenttekniken är en enorm möjlighet att låta alla få tillgång till kultur, inte bara folk med pengar. Det utesluter inte att upphovsmänniskor ska få betalt för sitt jobb. Vem är det som är girig, Joakim Hansson? Den som vill se fler filmer än den har råd eller lust att betala för eller den som hellre vill att ingen ska få se en film än att någon ska få se den gratis.
Så fort jag får tid över tänker jag lägga upp Min bästa vän, på piratebay.
Home taping is killing music, and it's illegal.
Läs även andra bloggares åsikter om Fildelning, novellfilm, upphovsrätt, ipredlagen, joakim hansson, piratebay, filmbranschen, idiotkonservativ,
1 kommentar:
helt rätt!
Skicka en kommentar