Språkliga stereotyper

- Du har ett rutmönster i hjärnan som är passande för tysk grammatik, sa min tyskalärare till mig en gång.

Att skriva en storyline för en tv-serie (vilket jag egentligen borde göra istället för att skriva det här) är lite som tysk grammatik, man har många av bitarna klara men man måste lägga ut alla bitar på rätt plats och sen gäller det att fylla ut de bitar som fattas och låta alla linjer få sitt avslut, planteringar och pay-offs.

Har du tänkt på hur vilket val av språk berättar något om vilken typ av människa man är? Förutsatt då att det bara finns tre typer av människor. I franskaklasserna går de duktiga tjejerna, de som kommer läsa sam-hum på gymnasiet ha hästsvans och (på min högstadietid i alla fall) Filippa K jeans. Tyska är för nördarna med aspberger och spanska är för de slackers som blir över.

Jag valde franska för jag trodde jag var en duktig tjej som skulle åka på språkresa i Frankrike i slutet av nian. Little did I know. Istället blev jag punkare och bytte till tyska för att kunna förstå Die Toten Hosens* djupa texter.



Bonnie and Clyde: videon som ger uttrycket apelsinbild ett ansikte. Förutsatt att du gjort din tyskaläxa dårå.

Uppdatering: Wtf! Jag trodde apelsinbild var ett etablerat begrepp?! En sökning på google leder bara till en massa trädgårdsbloggar. Det här måste undersökas.

* övers. "De döda byxorna" eller möjligtvis "dödsbyxorna" slang för ungefär skittråkigt.

Läs även andra bloggares åsikter om Storyline, B-språk, Stereotyper, Die Toten Hosen