Igår såg vi I taket lyser stjärnorna och det kanske inte är helt korrekt att säga att det är en film som hör till kroppsgenrerna (likt melodram, porr och skräck) men de sista femton minuterna av filmen var till stor del en fysisk upplevelse då jag grät oavbrutet.

På natten drömde jag att min dator försvann. Det var fruktansvärt. Så mycket arbete borta.
Jag borde verkligen göra en backup.

Letar inspirationsfilmer till nästa film vi ska göra. Älskar den här scenen från den grekiska filmen Dogtooth, som jag skrivit tidigare om här.

De här eftermiddagarna på kontoret går alltid så snabbt. För snabbt. Skulle vilja stoppa tiden ibland, det går inte få nån ro i arbetet när man ska tänka hela tiden på hur mycket klockan är så man inte glömmer av att gå hem i tid.

På av på av på av.

Igår när jag hängde tvätt hittade jag en strömbrytare i badrummet. En sån där man vrider om, två val 0 eller 1. Jag har bott i den här lägenheten i över två år men aldrig tänkt på den där strömbrytaren. Det var en märklig känsla. Lite som om det var början på en film som var ungefär som I huvudet på John Malkovich. Och om jag använde strömbrytaren kan vad som helst ske.

Vad jag kunde märka hände ingenting när jag vred på den. Det är ingen vanlig strömbrytare, det är en strömbrytare utan syfte. Eller ännu hellre, med dolt syfte.

Musikalartist A. Ivarsson

Jag har glömt säga att jag har fått en roll i en musikal. Jag ska till och med sjunga solo. Gud, alltså jag är så himla bra på allt att det inte är sant. HAHA In yer face Birgitta Castor Hedin som sa att jag inte kunde sjunga tillräckligt bra för att få rollen som räven i Cirkus Fantastikus. 20 år senare bevisar jag att ingenting är omöjligt. Ingenting, märk mina ord.

Håller på att testar att göra en förtitelsekvens till the never ending project Naturens fula kompis. Eftersom jag inte kan photoshop går det ganska trögt. Men bara man aldrig slutar så.
Frans G Bengtsson skrev visst ganska långsamt.

Lördag

Jag är lite förkyld och genomgår någonslags kreativ kris. Men eftersom jag fått höra att det är bra med självtvivel så är jag lite glad ändå.


Rob tyckte att det var konstigt att jag låtsasskrattade när vi tog den här bilden, men

1. Jag försökte se japansk ut.
2. fake it 'til you make it.
3. jag var faktiskt glad innerst inne

Nu ska jag till Café Vulgo och hålla manusworkshop. Jag skakar. Att komma ihåg inför framtiden: även saker som man gör mest på kul kan få en att vilja kräkas. Men å andra sidan kommer det ju kännas bra efteråt. Katharsis.

Filmarkivet

Sfi och kungliga biblioteket lägger upp delar av sitt arkiv, 300 filmer ligger uppe hittills, men fler ska tillkomma, på Filmarkivet.se.

Har inte hunnit begrava mig helt i arkivet än, men sökfunktionen verkar inte helt logisk.

Men bra grej hur som helst. Speciellt för en som fortfarande drömmer om att göra en compilation film i stil med Emile de Antonio.

Utanför fönstret

Radio.

Idag klipper jag treminuters radiodokumentär som jag och Astrid gjort. Svårt, men kul. Det är skönt att slippa bilder ibland.

Charlie Kaufman

Jag har bestämt mig för att börja intressera mig för manusförfattande igen, på fler sätt än att enbart skriva manus. Jag började med att missa Charlie Kaufmanseminariet på GIFF. Men se, det gjorde inget.



Jag har inte orkat lyssna på hela än. Men jag gillar det han säger om misslyckanden. Får aldrig glömma det.

(Men den stora frågan jag ställer mig den här månaden är: bör man skryta med sina misslyckanden?)

Woman I wanna go surfin

Jag för några veckor sen. Varje söndag lyssnar vi på Beach Boys (The Drums menar jag) och går och fikar. Ta det som ett löfte.

Skunk

Jag läser Skunkantalogin nu. Den gör mig på gott humör.

Jag hade också skunk typ mellan i början av 2000-talet fram till typ 2005. Det var där jag lärde mig skriva med enbart små bokstäver. Jag hade redan avvecklat mitt skunkanvändande innan jag började med Facebook tror jag. För det började jag med hösten 2006, samtidigt som jag flyttade till Falun. Minns inte riktigt. Därför grät jag inte heller när Spray bestämde sig för att lägga ned skunk, även om jag förstår att att andra kunde göra det.

Skunk har ju till skillnad från Facebook charm. Och Skunk var ju till skillnad från Facebook rena rama html-vilda västern. Och folk skrev fruktansvärda script som kunde lura en totalt och lingon och blåbär som kunde förhindra och förbättra förföljandet av andra. Man kunde bli paranoid för mindre.

The Bermuda Triangle of Creativity.

Idag fick jag ett mail med den här bilden.

Spara din blomma - älska din kropp

Svaret på Veckorevyns löjliga Size Hero - du duger som du är - utvik hittar du här.
Smaskigt fakta heter den smaskiga bloggen som jag hittade via en annan smaskig blogg, Stolthet och Fördom.