lördag 29 december 2012

Pippilotti Rist

Är på kontoret på en, för mig, märklig tidpunkt. Äter nudlar och kollar på Pippilotti Rist på youtube.

lördag 15 december 2012

Farmor och hund.

Det här är en bild på min farmor och en hund. Alltså jag tror att det är min farmor, annars skulle det kunna vara min pappas farmor. Det är lite svårt att säga. Jag fick bilden av min pappa. Han hade döpt den till "Farmor 1927". Min farmor föddes 1909 i Kiruna. I så fall skulle hon på denna bilden vara 18 år. Är det rimligt? Men jo det är nog hon.

Tvivel är en pacman som äter upp all kreativitet.

Sa Gabriela Pichler, regissören till Äta, Sova, Dö. 

Själv har jag en växande klump ledsen ilska i magen.  Läser just nu Vanja Hermeles In som ett lamm, ut som en tigrinna. Det är någon slags roman med självbiografiska inslag, som handlar ganska mycket om det Hermele gjort de senaste åren: skrivit rapporter om jämställdhet i filmbranschen och konst- och teatervärlden. (Läsvärda, intressanta rapporter, även om man kan bli rätt deppig av att läsa dem.) I In som ett lamm, ut som en tigrinna får allt det där köttet, allt det ovidkommande, som inte det finns plats för i rapporterna komma med. Hermele nämner inte några namn, hon undviker till och med att skriva ned film- och pjästitlar, allt för att försvåra identifikation av personerna hon pratat med. Men det är som att det tjänar ett syfte, man förstår hur utbrett det här är. Det finns inte bara en massa individer som är rötägg, det är liksom inte bara det att Kjell Sundvall är dum i huvet. Det är strukturer som påverkar oss alla. 

Långfilmskonsulenten:
 "Många kvinnor vill göra film som ligger dem nära, ofta om deras egen ungdom. De hamnar lätt i fällan att göra den mainstream ungdomsfilm som många redan har gjort. Jag vill påminna om att den senaste riktigt intressanta ungdomsfilmen för tjejer gjordes av en man."

Jag får fan panik snart.


fredag 30 november 2012

Jag tänker på buskarna idag.

Det är symptomatiskt detta, november fick bara två inlägg. Ett den första och ett idag, den sista november. Däremellan ett helvete. Nu överdriver jag lite. Det har hänt många bra saker i november också. Men ändå november vinner år efter år första pris i den högst informella tävlingen Årets Värsta Månad.

Idag har jag tänkt lite på det här med att prestera och vara duktig. Så nu kommer en liten anekdot från mitt liv.

En sommar när jag bodde på Gotland var alla jag kände arbetslösa.  Men så var det någon som visste  att man alltid kunde få jobba med att "hacka betor" (dvs att rensa bort ogräs runt sockerbetor med en hacka). Jag tror vi fick 60 kr för en rad som var ca 70-80 meter lång. Vi hann inte så många rader på en dag, för man var tvungen att vara ganska noggrann. Bonden gick efter och kollade så man inte råkade rensa bort någon späd beta av misstag. Men det var ganska trevligt ändå. Vi kunde lajva 1800-talspigor och sov middag i skuggan av redskapskjulet.

Andra veckan hackade vi betor hos en annan bonde. Raderna var längre men vi fick lite bättre betalt. Två unga killar var också där. Vi såg dem på håll på andra sidan åkern. De jobbade så snabbt. Jag försökte jobba snabbare, ville inte vara sämre. Men det gick bara inte. Vi kunde inte förstå hur de kunde vara så jäkla snabba? När arbetsdagen var slut gick vi och spanade in deras rader. De hade röjt bort det mesta av ogräset, men ändå slarvat sig igenom raderna. Det mest upprörande var att de lämnat en stor tistelbuske mitt i allt - upprörande för att jag bara en stund tidigare kämpat i flera minuter för att bli av med en likadan som växte i "min" rad.

Vad jag vet så fick killarna betalt för sina rader precis som vi. Och det är det jag sitter och tänker på nu idag. Den där busken. Är det så himla noga egentligen? Varför (bokstavligen) knäcka ryggen av sig när det uppenbarligen i många fall är helt onödigt? Man borde spara mer på sig. (Särskilt i november.) En och annan kvarlämnad buske kanske inte gör så stor skillnad i det långa loppet.


torsdag 1 november 2012

Vi är bäst!

Coco Moodysson har gjort ett jättebra seriealbum som heter Aldrig Godnatt som handlar om tre punktjejer som är cirka 13 år. Nu ska hennes man (Lukas) göra film på detta. Hur bra kan det inte bli? (Detta är ett påstående förklätt till fråga).

Bonus: Tips på annat bra seriealbum om en punktjej: Ulli Lust Idag är sista dagen på resten av ditt liv. och här är Coco:s blogg.

tisdag 30 oktober 2012

Simbassängen

Jag måste vara ganska dålig på att berätta om vad vår film ska handla om för denna affisch - som Jennu Luukkonen gjort innehåller en hel del faktafel. Men vad gör det när den är så fin!

söndag 14 oktober 2012

Vad fan är ett vanligt hem?

En vän till mig som precis sett filmen Äta sova dö av Gabriela Pichler frågade mig
-Varför görs det inte fler sådana här filmer?
-Vilka är det som gör film då? frågade jag tillbaka och kom att tänka på vad en annan vän berättat för mig. Hen jobbar med scenografi för film och fick från regissören veta att huvudpersonen bodde i "ett vanligt hem".

Vad fan är ett vanligt hem? För den här ickenamngivna regissören visade det sig vara en ganska flådig villa i en småstad. Frågar man till exempel Pichler samma fråga gissar jag att man får ett annat svar. Det märks i filmerna och den skillnaden har betydelse.