Själv har jag en växande klump ledsen ilska i magen. Läser just nu Vanja Hermeles In som ett lamm, ut som en tigrinna. Det är någon slags roman med självbiografiska inslag, som handlar ganska mycket om det Hermele gjort de senaste åren: skrivit rapporter om jämställdhet i filmbranschen och konst- och teatervärlden. (Läsvärda, intressanta rapporter, även om man kan bli rätt deppig av att läsa dem.) I In som ett lamm, ut som en tigrinna får allt det där köttet, allt det ovidkommande, som inte det finns plats för i rapporterna komma med. Hermele nämner inte några namn, hon undviker till och med att skriva ned film- och pjästitlar, allt för att försvåra identifikation av personerna hon pratat med. Men det är som att det tjänar ett syfte, man förstår hur utbrett det här är. Det finns inte bara en massa individer som är rötägg, det är liksom inte bara det att Kjell Sundvall är dum i huvet. Det är strukturer som påverkar oss alla.
Långfilmskonsulenten:
"Många kvinnor vill göra film som ligger dem nära, ofta om deras egen ungdom. De hamnar lätt i fällan att göra den mainstream ungdomsfilm som många redan har gjort. Jag vill påminna om att den senaste riktigt intressanta ungdomsfilmen för tjejer gjordes av en man."
Jag får fan panik snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar