Platser

Idag har jag åkt runt och tittat på olika platser i Varberg. Sett lite var man skulle kunna spela in en film som vi ganska snart ska göra.

Ibland känner jag att min fantasi är kass, att jag liksom inte kan föreställa mig att jag nånsin skulle kunna bli hungrig igen när jag proppmätt går och handlar. Eller om det (som idag) regnar och är ganska kalt på träden, skulle det på samma ställe om några månader vara soligt, grönt och fullt med folk?

Men vi hittade en halvhemlig strand vid en kohage. Där ska vi gräva ner Bosse i juli! 

Helenas tårar

Helena Bergström gråter. Animerad av min syrra, Ylva Ivarsson, till en kommande kortfilm.

Hifiproblem

Okänd konstnär. 20 kr.

Var på Erikshjälpen igår och hittade detta fotografi. Tyvärr står det inte någonstans vem som är upphovsperson, men bilden är mycket bra. Blixt, den oskarpa grankvisten i bakgrunden, hundens koppel, snölyktan.

Började prata med två tanter som satt vid vårt bord och fikade, de var också mycket intresserade av fotografiet. Den ena sa att man borde sätta den nånstans där den inbjuder till samtal. Hallen? föreslog jag.
- Nej toaletten, tyckte tanten.

Jag är lite mer traditionellt lagd och hängde upp den på väggen i vardagsrummet.

4 maj 2013

Har idag sett två filmer. Clerks och Bonjour Tristesse.
Båda är regisserade av män. Ingen av filmerna klarar Bechdeltestet. Det skulle möjligtvis vara Bonjour Tristesse (när Anne och Cecile diskuterar filosofistudier). Men det är mycket tveksamt.

Maggie är död

Redan 2007 förutspådde jag Margaret Thatchers död och gjorde denna rapportering från hennes begravning samt en kort genomgång av Thatchers omistliga betydelse för den politiska musiken under 80-talet. Lyssna här:

Hej

Det finns alltså en relevans för det förra inläggets redovisning av min filmkonsumtion, jag har nämligen filmfastat feministiskt enligt den kristna kalendern. Det kan man läsa mer om här, om man vill.

Andra tankar:

Det stör mig att ens person ska definieras så mycket av ens konsumtion. Och då snackar jag inte bara sånt man köper (haha) utan musik, film, ja kulturkonsumtion i allmänhet. Önskar frigöras från detta nu tack. Det skulle göra mig lyckligare om jag ej behövde "stå för allt" jag lyssnar/tittar på och aldrig mer behöva tänka "guilty pleasure" igen. 

Varför köpte jag en jigsaw-såg (ursäkta pleonasmen) för ca ett halvår sen? Minns inte och har inga direkta idéer på hur jag ska använda den. Till vad jag ska använda den, menar jag.

Är jag dum eller smart? Det har jag funderat på en längre tid till och från. (Längre tid=år). Kommer aldrig fram till något tillfredställande svar. Antagligen är jag i alla fall tillräckligt smart för att inse att jag är dum. Det är ju alltid en tröst.