Julkalender #20 Sverige åt svenskarna

Titeln på filmen i årets lucka kanske låter som en propagandafilm för Sverigedemokraterna, men är snarare en märklig historisk komedi, regisserad av Per Oscarsson (som dessutom spelar fyra roller själv i filmen) och producerad av Mats Helge, ökänd b-filmsproducent.

Enligt Svensk Filmdatabas börjar Sverige åt svenskarna, den då dyraste film som producerats i Sverige, så här:

"Sverige. Västergötland. 1400-tal. En tysk röst läser ur Genesis i Bibeln: "Och Gud sade: Varde ljus. Och det vart ljus...", under det att kameran sveper över ett medeltida svenskt samhälle." 

Filmen slutar i en massaker, men svenskarna klarar sig för dem gick vilse i skogen och kom för sent till striden med England, Frankrike och Tyskland. Då hade de andra redan hunnit slå ihjäl varandra.

Någonstans i en låda har jag en kopia av filmen på vhs. Nära två timmar lång är den och jag minns den som ganska olidlig att se på.

Mats Helge Olsson och Per Oscarsson fick en skatteskuld på flera miljoner efter filmen. Mats Helge sattes i konkurs och fick en rejäl skatteskuld. Han har sedan sagt i en intervju att han tror att Ingmar Bergman gjorde Fanny och Alexander bara för att bräcka honom och göra än ännu dyrare film.  Om det stämmer får vi aldrig veta.

Julkalender #19 Pensionat Paradiset

”Pensionat Paradiset är nog nättopp det allra simplaste jag hittills sett av svensk film, den hopar smaklösheter på smaklösheter, och även den som förut upplevt åtskilligt i svensk filmproduktion tar sig inför denna underliga skapelse om huvudet och frågar: är det verkligen möjligt att svensk film kan vara så djupt sjunken? Finns det verkligen publik för sådant dravel?

Pensionat Paradiset, filmen som myntade begreppet pilsnerfilm, kanske den mest utskällda svenska filmen någonsin. Men filmen är riktigt trevlig.

Handlingen kretsar kring ett pensionat som drivs av Julia Ceasar (som alltid spelade sura tanter på den här tiden). Thor Modéens karaktär Julle spelar ofrivilligt rollen som den argentinska operasångaren Don Carlos och hur kan man motstå en film som marknadsförts med orden: En svensk skratt- och jubelfilm om kärlek, sol och snurretävlingar!

Thor Modéen passar ju dessutom extra bra så här i juletider eftersom han är med i Lilla helgonet, filmen som Karl Beril Jonsson inte får se klart på julafton (som straff för att han tagit julklappar från de rika och gett till de fattiga).


"Jo det skulle allt smaka det i ett nunnekloster!" säger Modéen och tvinnar sin mustasch, ca 05:30 i klippet.
 
I ett crazy klipp från Pensionat Paradiset går Thor Modéen loss som en äkta mexikanare:



För den som inte fått nog finns hela filmen att se här!

Julkalender #18 Hur som helst är han jävligt död

Lars von Trier har sagt att han ibland gör filmer med vänsterhanden (utmärkta Direktören för det hela är ett sådant exempel). Hur som helst är han jävligt död skulle man nog kunna säga är Kjell Sundvalls vänsterhandsfilm. En pålagd fjärt hörs innan det ens har gått 5 minuter av filmen och blir en förvarning om den plumpa humor som genomsyrar filmen. Förtexten är skriven i något oortodoxa typsnittet Chicago.  (Har du haft en gammal mac någon gång känner du nog igen det direkt)

Fotografen ville inte ha med sitt efternamn?

Två författare (Dan Ekborg och Peter Haber) klädda i rutig skjorta och skinnväst (tänk Leif GW Persson) skriver pjäs om palmemordet för Dramaaaten. Av en något oklar anledning försöker en kvällstidningsredaktör i skinnbyxor stoppa dem och skickar ut en kamoflageklädd Leif Andrée för att tjuvlyssna. Vilket senare - som titeln antyder - leder till ett oavsikligt mord.

Två år tidigare hade Sista kontraktet haft premiär - en film om palmemordet som Sundvall regisserade. Med den vetskapen är det inte alltför långsökt att tänka att Hur som helst är han jävligt död är filmad terapi, en ventil för Sundvall att släppa ut alla jobbiga känslor som växte under arbetet med den filmen.

ARKEN

Det blev ingen lucka i kalkonjulkalendern igår, jag var i Danmark med mitt jobb på kulturskolan - 38 elever, jag och bildläraren kollade på Basquiat- och Warholutställningen på Arken.

 Fast först några bilder på Damien Hirst kor och döskalle med diamanter:

 

 VERSUS MEDICI heter den här.

 Obligatoriskt att fota denna tydligen?

 Den här gillade jag mycket.

 

Screentryck av Warhol.

 

Detalj av en av Basquiats tavlor. 

 

Det här är Basquiats porträtt av Warhol som en banan.

 

Detalj av Basquiats tavla "Spermatozoon"

Förutom att utställningen var grym så var Arken ett mycket trevligt museum. Rekommenderar alla att åka dit.

Julkalender #16 P.S. Sista sommaren

Handlingen i korthet

Två "sköna killar" går runt på stan med en jättestor "bergsprängare" och antastar tjejer. En har rakt fluffigt hår den andra har krulligt hår.

Den med rakt hår blir ihop med en tjej (med lite halvkrulligt fluffigt hår).
Sen åker dem alla tre på cykelsemester på Gotland.
Då ligger tjejen med den andra killen, han med krulligt hår.
Sen blir krulliga killen mördad av ett MC-gäng på en camping. 
Killen med rakt hår har städat sitt rum och tagit på sig en blå kostym.
Begravning. 

Tjejen säger till killen med rakt hår:
- Nu känns det som sommaren är slut.
Då svarar han:
-Nej den har precis börjat.
Sen går han iväg i en park. 
Slut på film.

Tone Norum och Tommy Nilsson sjunger tillsammans Allt som jag känner till eftertexterna.

Julkalender #15 Jordgubbar med riktig mjölk

1. Titeln, titeln!
2. Fantastiskt överspel från den ena huvudrollsinnehavaren
3. Men den andra spelar bara sig själv (Janne Loffe Karlsson)
4. Per Morberg som slemmig tv-chef
5. Handlingen (en slags svensk Sideways om två män som åker runt i en bil och gör typ Landet Runt samt pratar om att de ångrar att de inte la mer tid på familjen istället för på karriären).

Tänk om de i alla fall kunde ha kysst varandra på slutet.

Julkalender #14 Änglagård 3 - tredje gången gillt

En gång pratade jag med en annan filmare om det här med konflikt. Du kanske också har hört att the essence of Drama is Conflict. Men konflikt är ganska jobbigt. Man tycker ju om sina karaktärer och vill att det ska gå bra för dem. Vi funderade på att göra en film utan konflikt, en feelgoodfilm på riktigt där inga problem existerar. Hur skulle publiken uppleva det? När vi ser film så vet vi ju ungefär vad vi kan förvänta oss. Men ingen förväntar sig frånvaron av konflikt, så därför skulle filmen ändå inte bli förutsigbar tänkte vi.

Nu behöver vi inte testa att göra en film utan konflikt för det har Colin Nutley redan gjort. Änglagård 3.

 Typiskt replikskifte: (fritt från minnet)


- Ja vi åker nu.
- Men hur ska ni komma till flygplatsen?
- Jörgen ska köra oss. 


(Vad Jörgen kom från vet jag inte. Men det kändes bra när jag skrev det). Men det var typ sådär hela filmen igenom. INGEN BRYR SIG OM HUR NI KOMMER TILL FLYGPLATSEN! JAG BRYR MIG INTE ENS OM IFALL NI SKA FLYGA ELLER ÅKA TÅG!





Låt er inte luras av trailern. Det kanske verkar som det finns konflikter här, men jag kan personligen INTYGA att det bara verkar så.


Mer representativt klipp från filmen: