Jag har många osorterade tankar om att min hyresvärd Stena Fastigheter tänker renovera lägenheterna på Pennygången (771 stycken) i Göteborg och höja hyran med över 60%. Även om hyran är relativt låg idag, (egentligen inte jättelåg, med tanke på ganska dålig standard och ganska små lägenheter) så känns det helt orimligt att höjningen innebär att vi måste betala nästan 10 000 kr i månaden, hur fina lägenheterna än blir.
Dessutom känns det som en relativt dålig affär att tvingas betala av handdukstorkare och tvättmaskiner på hyran. Bor jag här i tio år till så blir det rätt mycket pengar för en handdukstorkare. Vill jag ha en handdukstorkare eller en tvättmaskin köper jag hellre en själv.
Nåväl. Det är ju synd att man inte ska kunna få bo både fint och billigt och att så många kommer tvingas flytta från sina hem. Pennygången är ändå ett positivt exempel, i den väldigt segregerade staden Göteborg, här bor folk av alla slag, arbetare och akademiker, ja det bor väl kanske inte så jättemånga höginkomsttagare här förstås. Och det är väl dem som Stena vill ha fler av.
Stena Fastigheter har naturligtvis lagen på sin sida. Hyresnämnden kommer antagligen att döma till deras fördel. De får renovera riktigt fint (onödigt fint) och höja hyran. Och med bostadsbristen i Göteborg kommer antagligen det inte bli nåt problem att hitta nya hyresgäster. Därför blir detta en politisk fråga. Det är politikerna som bestämmer vilka lagar som hyresvärdarna måste följa. Politikerna säger att de vill motverka segregation, men gör ingenting när alla som inte har råd tvingas bort från stadens centrala delar.
Så det är rätt så kasst alltihopa. Men det finns motkrafter och det är härligt att gå på möten med sina grannar och göra strategier för hur vi ska få Stena att tänka om. Att lyssna på sina hyresgäster, att göra en nödvändig basrenovering med en rimlig hyreshöjning och möjlighet för tillval för de som kan och vill betala för mer, parkettgolv i köket, tvättmaskin och handdukstorkare. Och att alla som vill ska kunna bo kvar.
För det är ganska mycket folk som bor här på Pennygången. Många barn som inte vill flytta från sina kompisar och deras föräldrar som är beredda på att kämpa för att de ska slippa. Och det är väldigt fint.
Läs mer här:
Hemsidan för Pennygångens framtid
GP, GP Ledare, Elin Grelssons krönika
2 kommentarer:
Annikas nyanserade berättelse om Pennygångens motstånd får mig att tänka på Joe Hills avskedsord: Sörj inte, organisera er.
Ja, kämpa vidare!
Skicka en kommentar