Rensar dator och hittar gamla bilder. Älskade Kvinnofängelset. Det var nåt också med sändningstiden, som prepubertal kände jag mig väl lite exklusiv som tittade på ett program som började mitt i natten. Minns när jag var på ett innebandyläger (kanske var ca 12-13 år, det var innan jag började tycka det var töntigt med sport) och våra innebandytränare sa att de var ledsna för att de missat Kvinnofängelset kvällen innan. Ingen annan verkade fatta nånting, jag blev lite varm inombords, av känslan av samhörighet. Men jag sa inget.
Kvinnofängelset fanns förstås i bakhuvet också när jag skrev manuset till Min bästa vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar