Jag gör ju inte bara film själv utan lär också ut hur man gör till kids. Det är inget dåligt jobb även om man sällan hinner äta ordentligt och för det mesta springer runt för att hinna med allt viktigt som man vill göra innan lektionstiden tar slut.
I alla fall, här om veckan så pratade jag lite om grunderna i bildberättande, olika bildutsnitt och klippning för en grupp. Närbilder för känslor, halvbilder för att se vad som händer, helbilder för miljö, det vanliga. Visade ett klipp ur Roy Anderssons Du levande som exempel på hur det kan se ut om man bara använder helbilder och det roliga är att de blev provocerade på riktigt. "När gjordes den här filmen?" frågade de skeptiskt. När jag sa att den kom för bara ett par år sen verkade de inte riktigt tro mig. "Asså vem vill kolla på sånt här?" Då frågade jag hur de själva skulle gjort. "ja men kanske använt en närbild när han faller ihop" och då fick jag ju dem dit jag ville, poängen med hela föreläsningen, att börja tänka hur de själva skulle vilja filma en scen - det var coolt. Ibland ha man sina stunder. Eller tur.
3 kommentarer:
Seriöst, det här lär ju jag sno. Pure genius you are!
Gört. Men kanske inte funkar på alla. T ex de som älskar Roy Andersson.
+ att de kommer kräva att få bygga upp allt i studio. Man får pejla läget lite innan.
när jag läser deta vill jag börja blogga igen bara för att kunna länka till dig. Här har vi en kvinna som förstår det där med livet!
A
Skicka en kommentar