Nu åker jag snart till Novemberfestivalen. Om jag mot förmodan får ta emot pris har jag lovat att göra en ful segerdans på scenen.
UPPDATERING:
Det blev ingen fuldans, men det var ganska skönt. Men ändå förstås en besvikelse. Prisutdelningar är tortyr av motstridiga känslor.
Jurymedlemmen Christina Olofsson svarade på frågan om man kan tävla i film, lite tveksamt ja, men sa att det mest handlar om att när en film fått ett pris har publiken lättare att tycka om den.
Typ som en kvalitetsstämpel. Det var ganska bra sagt tycker jag. Sorgligt men sant på nåt sätt. Å andra sidan hörde jag att filmblocket "Tyska Prisvinnare" på Uppsala Kortfilmsfestival i år inte var någon höjdare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar