Tusen gånger starkare

Har precis varit på bio med Isak och Astrid och sett Tusen gånger starkare. Tänkte att Isak, som är nio, skulle kanske vara för liten för filmen, men som han själv påpekade så har han ju faktiskt sätt både Pirates of the Carribean och Harry Potter-filmerna.

Jag blev så himla glad för att filmen var så bra. Jag tänker apropå (den idiotiska) debatten som kom efter att det är så korkat av lärare att gå ut och slå ifrån sig och säga att det här inte speglar verkligheten och att det inte ser ut så i deras klassrum. Låter jättebra om det inte speglar hur deras elever är, men hur kan de tala för alla? Det är en fiktionsfilm, det borde alla vara på det klara med. Men likväl en film som uppenbarligen tar upp ämnet könsrollerna i skolan och gör något som folk känner igen sig i. Jag känner igen mig, även om jag aldrig varit en tyst tjej. Även om det finns tysta pojkar och gapiga tjejer så finns strukturerna där.

Men för densakens skull är inget enkelt eller svartvitt i filmen.

Det finns en scen, där den tysta flickan Signe går ut med de andra från bildsalen, i ett första steg till att frigöra sig från rollerna som lärarens "hjälpredor". Signe sparkar till en papperskorg, innehållet hamnar över golvet. Tjejerna skrattar härligt upproriskt, vi i publiken skrattar, jag jublar inombords. Men bara några sekunder senare kommer en städare med sin skurmaskin in i bilden. Det finns alltid någon som måste plocka upp efteråt. Ens revolution sker ofta på någon annans bekostnad.

Tjejer får ofta höra att de ska ta mer plats, våga ta för sig. Jakob Erickssons lärare Olle uttrycker det också i filmen. Men det är inte sant. För resultatet är kaos. Det finns bara ett visst utrymme, alla kan inte få allt och därför måste vi dela med oss. De som äger utrymmet måste dela med sig.

Manusförfattaren Christina Herrström skriver om filmen och boken den är baserad på SVT debatt.

...och jo Isak gillade filmen, så mycket att han tyckte vi skulle "ladda ned den efteråt".