Om tio dagar är jag här högt uppe i Norge, vid norra polcirkeln med Susanna och Minna och gör dansfilm. Det är det närmsta jag kommit att nån gång få besöka Svalbard (min hemliga dröm) så jag är väldigt glad för det.
Men jag oroar mig lite för min klädsel. Jag sitter just nu inomhus i raggsockor och tjocktröja och fryser och det är typ det varmaste jag har.
5 kommentarer:
ASSÅ! Jag har också en dröm, fast kanske inte så hemlig, om att fara till Svalbard. Den drömmen firar 10 årsjubileum i år. Ibland brukar jag läsa på den här bloggen och längta dit: http://sofiaochsvalbard.wordpress.com/
Varför vill du dit?
Gud vilken vacker bild!
Tack för den!
Jenny:
Såg en dokumentär för länge sen som hette "Svalbard den sista anarkiststaten". Det verkade så coolt och jävligt där på något sätt. Att vem som helst får bosätta sig där utan att söka asyl. Mörkret och kylan. Exotiskt fast inte utan att man utnyttjar människor, lokalbefolkning. Typ.
Sara: Varsågod! Är ganska excited att åka dit asså!
Nämen det är ju min klasskompis Sofias blogg!
Annika, du får skriva upp dig på nån arktisbiologikurs, köpa en goretex-jacka för ihopskrapade slantar och åka dit! Man måste lära sig skjuta med gevär, ta sig upp ur isvakar och gräva bivacker, och det är ju coolt!
Anna-Karin: så det är biolog man ska vara alltså! men att lära sig ta sig ur isvakar lät ju inte så lockande. För jag antar att man inte bara får teoretisk kunskap om det?
Skicka en kommentar