Det är inte som att jag är ett stort fan av bokbål direkt, men efter att ha läst Neil Strauss bok The Game kändes det som om jag skulle kunna ändra mig angående det. Jag var tvungen att tvätta ögonen och göra mig av med min kopia så att den inte skulle riskera att förpesta någon annans liv.
Kul då för mig att Isak drog The Dirt av samma författare i Högsbos biblioteks boklotteri, och höll den kärleksfullt mot sin barm, precis som den fattige hamnarbetaren håller Les Mots av Sartre i Karl Bertil Jonssons julafton.
4 kommentarer:
Haha, underbart! http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=909&artikel=2051949
Jag tycker att Strauss Motley Crue och Manson-biografier är underhållande men långtifrån fantastiska. Hans Jenna Jameson biografi har jag dock hållit mig borta ifrån. När det gäller The Game förstår jag känslan av smuts men jag sträckläste den och tyckte den var en fascinerande en inblick i en vidrig subkultur. Men det kanske är jag som är morbid.
Sara: Jag tycker du ska uppskatta den morbida sidan hos dig själv! Egentligen tycker jag nog inte tha Game är så farlig heller, men bara att tänka på att bokens tips och råd omsetts i praktiken får mig att må lite illa.
Annika - Hehe, tack, jag gör mitt bäst för att uppskatta den.
Skicka en kommentar