Prisbelönt

Eftersom den här bloggen är mitt skrythål på internets så borde jag ju nämna att jag fick andra pris i tungviktsklassen för Världens sämsta hästtjej på framefestivalen i lördags. Vilket jag blev väldigt glad för förstås, att juryn hade sett min film och uppskattade den. Lite välkommen uppmuntran.

Fast jag har kluvna känslor inför hela grejen med det här med filmtävlingar och priser i stort.
Jag vet själv hur det är att sitta på prisutdelningar och hoppas på ett ynka litet pris och sen besviken gå hem och bygga upp sig igen och tänka att det inte spelar någon roll, att det är inte för att få priser som man gör film, att det bara är en bonus etc. Men någonstans här med alla tävlingar lägger man grunden för en bransch där filmare i första hand är konkurrenter och i andra hand kollegor. Ju mer andra får desto mindre får jag, och det gör det svårt att vara enbart glad för andras framgångar. Trist nog. Kan man tänka sig en filmfestival där alla blir sedda och alla får pris?

Love peace and understanding, jag har blivit en hippie.