Den värsta sordin har lagt sig idag

Valresultatet var ju skit. Men å andra sidan skall man som sagt inte underskatta betydelsen av att ha tydliga motståndare. Det kan komma något gott av detta. Inte minst om Socialdemokraterna skulle rannsaka sig själva och inse att problemet kanske ligger i deras egen urholkning av välfärden och urvattnade ideologi. Därför kunde moderaterna kalla sig för den enda arbetarpartiet.

En moderat som delade ut valsedlar med mig i förrgår sa att hela det här med arbetarparti och Nya moderaterna var ett reklamjippo och att folk var korkade som gick på det. Allt medan folk gick ut och in i vallokalen. Han ville hellre ha ett mindre parti med fler ideologiskt renläriga väljare.

Alla partier söker sig mot mitten för det är där rösterna finns. Här tänkte jag skriva något om mellanmjölkens land, men det känns lite larvigt på nåt sätt. Som en enkel poäng att plocka.
Anyway, med det i huvudet kanske F! aldrig kommer att bli ett stort parti, men jag röstar ändå tusen gånger hellre på något jag tror på än en ödla jag egentligen inte gillar för att jag är rädd att det ska komma något värre. Kalla mig gärna idealist.

Bostadspolitik och jämställdhet, två saker jag funderat på på sistone.

Jag tror att ett av vårt samhälles största problem är drömmen och idealet med att äga sitt eget boende. Vad var det utlyste krisen i USA? Folk lånar så mycket de kan för att få äga sin lägenhet eller sitt hus (och som bostadsmarknaden ser ut idag så är det ofta inte en möjlighet utan ett tvång för att överhuvudtaget få en bostad). Något händer med den bostadsägande belånade människan. Plötsligt bryr man sig om ekonominyheterna och hur det går för räntan, plötsligt blir den där extra 500-lappen som Reinfeldt pratar så mycket om väldigt viktig. Så viktig att det blir den som avgör vad man röstar på. Heja hyresrätten. Jag tror och hoppas att du har framtiden för dig.

Den enskilt enklaste reformen för att råda bot på ojämställdheten vore att individualisera föräldraförsäkringen. Det skulle få stora effekter i hela samhället. Det är inte en fråga som bara rör föräldrar, alla kvinnor påverkas av att 80% av föräldradagarna förra året togs ut av kvinnor. Är du kvinna i barnfödarålder kan du räkna med att inte vara särskilt attraktiv för en arbetsgivare oavsett om du tänker skaffa barn eller inte. Du får finna dig i att inte få en del jobb eller få sämre betalt. Så fine, alla kvinnor och män som vill bestämma själva över hur ni vill ta hand om era barn, gör gärna det. Men varför ska staten betala för ert bidrag till ojämställdheten?

PS.
Läs vad min idol Cecilia Suhaid Gustafsson skriver om Sverigedemokraterna på sin blogg.