Hynek Pallas skriver om Cronemans artikel och jag tycker han sätter fingret på något viktigt angående för manusförfattande i Sverige idag."Är det inte snarare så att manusskriveriet i Sverige är svårt skadat av den ordergång vi har: (starkt) produktionsbolag - SFI? Vilket innebär att vi för länge sedan har hamrat fast ungefär vad för slags förlaga som får pengar?"
Jo, jag tror precis så det är. Det är så löjligt när man snackar om att manusläsare och finansiärer ska leta efter originella manus, för vem ska skriva dem och när? Idag kan man ju inte ens söka manusstöd utan en producent i ryggen. De små produktionsbolagen ska väck med Sfi:s mantra färre, större, bättre. Vad blir kvar? Det räcker med att titta på några av vårens premiärer.
Adaptationer av böcker. Det sägs att vill man skriva ett originellt långfilmsmanus går det snabbare att finansiera den om man skriver en roman först och sedan skriver manuset. Hade Låt den rätte komma in blivit film om John Ajvide Lindqvist börjat med att skriva ett filmmanus och skicka runt till Sveriges hugade producenter?
Det är inte fel i sig med adaptationer, men snacka om att det är synd att inte manusförfattare får skriva direkt för mediet utan ska sitta och översätta romaner till film. Det vore trevligt om man någon gång kan få se en film och slippa sitta och undra "hur har de löst det?" och istället bara se filmen och kanske till och med få undra hur det ska gå?
Den svenska filmbranschen har precis de manusförfattare och de manus som den förtjänar.
HA! In yer face!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar