fredag 30 april 2010

Om politisk korrekthet i filmmanus

Jag funderar lite över begreppet politisk korrekthet. Det låter fult och tråkigt. Vem vill bli beskylld för att vara det?
Nya kortfilmskonsulenten på Film i Väst, Sofie Björklund sa att hon tyckte det var bra att Film i Väst inte var med i novellfilmssatsningen längre eftersom novellfilmerna ofta blev tråkiga och politiskt korrekta.

Jag läser på Wikipedia om olika definitioner av Politisk korrekthet:

I västvärlden finns det ofta ett samband mellan politisk korrekthet och kulturradikalism. I Sverige stämplas till exempel ofta strävanden att åstadkomma en betygsfri skola som politiskt korrekta. En liberal syn på invandringspolitiken och betoning på mångkultur – där det särskilt påpekas att den västerländska kulturen inte är överlägsen –, samt feministiska åsikter är andra exempel på uppfattningar som i Sverige ibland benämns som politiskt korrekta. Ett annat exempel kommer från Svenska kyrkan, där det anses politiskt korrekt att bejaka homosexuella pars rätt till välsignelse och vigsel. Ofta ses miljöhänsyn eller hänsyn till arbetares förhållanden (exempelvis Rättvisemärkt) som politiskt korrekt.

Den politiska korrekthetens feministiska prägel och förkastande av etnocentrism gör att den ofta kopplas ihop med postmodernism. Populism är på många sätt en motsats till politisk korrekthet.

Men? Det där är ju typ allt som jag tycker är bra!

Jag vill sträva bort från att bara avbilda vit, heterosexuell, medelklass i filmer. Representation är fan viktigt! Den som inte syns finns inte, och jag vill att fler ska synas. Men det är precis som att personer från minoriteter kan liksom inte bara få vara vanliga karaktärer, utan om det är en film med en handikappad eller homosexuell person så måste filmen handla om det ämnet.

Vill du undvika att vara politisk korrekt? Skriv om "vanliga människor".

Kanske är det sorgligt nog så att samhället inte kommit tillräckligt långt i utvecklingen att de kan se ett lesbiskt par i en film utan att tro att författaren har en hemlig agenda, sponsrad av RFSL.
Men hur ska man lösa det då?
Ska vi vänta tills samhället är där och tills dess nöja oss med att titta på normmänniskor som grälar i skärgårdsdoktorntröja? Nej in med alla freaks! Och sluta inte förrän folk har slutat bry sig. Förrän det onormala har blivit normalt. Sluta inte heller då.

Det är helt korrekt att vara politisk korrekt.

Arbetsro

Ikväll har jag skrivit manus och samtidigt sett på Maj Wechselmans Bang & Världshistorien i bakgrunden. Tre gånger. Jag har svårt att bara koncentrera mig på texten. Då måste jag göra pauser hela tiden, det liksom kryper i kroppen.

Vän av ordning kanske förfäras av att jag ser filmen med delad uppmärksamhet. Jag försvarar mig med att filmen går nästan lika bra att lyssna på som att se. Det gör den dock inte sämre.

onsdag 28 april 2010

Mata monstret

Har tänkt att jag ska skriva här i flera dagar nu, men jag kan verkligen inte komma på något som helst intressant att skriva om. Självcensuren är hård ibland, även fast det kan vara svårt att tro.

fredag 23 april 2010

Ikväll


Ska prata på Work in progresskvällen om en filmidé på filmis ikväll. (Östra Sänkverksg. 2 kl 19) Börjar bygga upp en nervositet, som vanligt är jag inte helt förberedd och det ger ju alltid lite extra spänning.

tisdag 20 april 2010

Sånt som inte brukar hända

En annorlunda sak hände igår när jag fick ett mail från en italiensk kortfilmsfestival som frågade om jag kanske glömt skicka DVD:n till dem eftersom jag anmält Världens sämsta hästtjej till deras festival via Shortfilmdepot och deadline för att skicka in filmen var 15 april?
Skulle de vänta på min film innan de började göra urvalet?

Det måste varit ett försenat aprilskämt. Eller så har de väldigt ont om filmer till sin festival.

söndag 18 april 2010

REACH OUT FURTHER, YOU’RE SLIPPING THROUGH MY FINGERS

Var i Trollhättan idag och tittade på Elianas utställning. Den var (söker efter ett icke fullt så utslitet superlativ som exempelvis fantastisk, men hittar inget) låt oss säga att jag tyckte mycket om den.

Bäst var Legion of one, ett videoverk med en massa kvinnor som stagedivar, och det vågar jag säga trots att jag var med och filmade. Verket fungerar på så många plan, självklart symboliskt, men det är också väldigt konkret: En massa tjejer och kvinnor som lyfter varandra. Jag kan inte låta bli att bli lite rörd av att se vilken kraft som uppstår när alla riktar sin styrka mot samma sak.

Har du möjlighet så åk och se själv. Utställningen pågår till och med 25:e April.

Styx och Quegga



heter två karaktärer som jag hittar på en historia kring. Det kan bli mitt hittills minst konventionella manus någonsin. Johnny Brago var ett kex inräknat.