Miranda July

Hittade Miranda Julys hemsida i Monocultured länklista. (Säger man ens hemsida längre? Det kändes så omodernt att använda det uttrycket. Jag har blivit lite änsgslig tror jag. Vill gärna hänga med och kunna skriva saker som <3 och internets lite ironiskt.)

Anyways. Miranda July gjorde ju trevliga indiefilmen ME AND YOU AND EVERYONE WE KNOW. Den var fin tycker jag. Som vanligt kan jag inte skriva varför något är bra. Men det är den i alla fall. Jag gillar att hennes hemsida är lösenordsskyddad. Får en att känna sig lite speciell och utvald. Om ni inte kan lista ut lösenordet kan jag berätta som en letdtråd att det är samma lösen som jag har till min mail.

På torsdag ska jag hålla föreläsning på engelska för arkitektstudenter. Måste verkligen förbereda mig nu.

Napoleonbakelser och bio - saker jag inte gör så ofta

Filmer jag skulle vilja se på bio som går nu:Flickan, Ponyo, Whatever Works, The Reader och Det enda rationella (läs mer om den här). Helst vill jag se den sistnämnda filmen, jag gillar Jens Jonsson, särskilt som manusförfattare, och jag gillar filmer om människor som gör ovanliga val.

Men jag går helt enkelt inte på bio (undantag ca två gånger per år och då minst en kass barnfilm typ Ice Age 3). Det är tragiskt, men på nåt sätt har jag resignerat under tanken på att jag varken har råd, tid eller barnvakt.

Jag får ta det när jag blir äldre. Jag föreställer det som en andra tonårstid, man är fri och inte så ansvarstyngd av barnuppfostran, krav på rutiner och inkomst. Man kan hänga på caféer en hel dag, gå på cinemateket på kvällen och äta bakelser istället för att laga mat. För mig får det bli napoleonbakelser då, det är den enda bakelse jag tål, såvida det inte har uppfunnits medicin mot nöt- och äggallergi vid det laget förstås.

Läs även andra bloggares åsikter om Napoleonbakelser, Det enda rationella, Cinemateket, Äggallergi, Nötallergi

Motstånd

Sitter med Isak och sliter för att få honom att göra matteläxan. Han är inte dum, jag tror inte det är lathet heller, för när han väl räknar så går det bra. Jag tror bara att han har ärvt mitt motstånd.

Motståndet som hindrar mig från att ta itu med saker på en gång. Som gör att jag efter en hel dag framför datorn bara kanske lyckas arbeta en-två timmar på kvällen - det är som ett under att jag får saker gjorda överhuvudtaget.

...och så jämför man sig med Guillou och Liza Marklund typer som (påstår att de) sitter och skriver 8 timmar varje dag och inser att det kommer jag aldrig kunna göra och nu tycker jag oändligt synd om mig själv för att jag har fått sådan dålig karaktär.

Fångst!

Mest örsoppar, men duger det åt Beppes ko duger det väl åt oss.

Saker att göra på en söndag när man nästan är frisk

Mannen under trappan

Jaha här ligger jag och håller på att få liggsår och ont i ryggen.

Senaste tv-fyndet är i alla fall Anders Weidemanns nya serie Mannen under trappan, baserad på en roman av Marie Hermansson. Första avsnittet finns på SvtPlay, andra avsnittet går imorgon på SVT 21.15. Den handlar om en familj som flyttat från staden till landet för att downshifta, säger de i alla fall, men upptäcker att i huset de köpt bor också en liten kort, tjock, gubbe som vägrar ge sig av.

Jag gillar det subtila berättandet, man får undra vad som egentligen pågår i familjen, Karlsson på taket-referenserna, ovissheten, vill mannen dem något ont? Ja efter sista scenen när Jonas Karlssons karaktär hittar en död ekorre på trappan borde det kanske inte vara någon tvekan om det.