Stories we tell

Här kommer ett filmtips: Stories we tell av Sarah Polley.



Jag är särskilt avundsjuk på hur filmen växlar i sitt berättande, överraskar och lurar publiken med syftet att vi ska öppna ögonen mer. Jag älskar den känslan, man ser en film, man gillar det man ser, man tror man vet vad den handlar om och ungefär vad som ska hända och sen plötsligt så pang, vänder allting - nej, den här filmen handlar nu om nåt helt annat. Och sen om man får gråta och skratta lite och tänka på livet och kärleken och döden. Ja då är det ju en bra film. 

Poppy field

This song is about an intentional vehicular homicide

I can't say whether or not the song is really about running people over with the cars, only that the "wah-wah-oohs" probably signifies police sirens, and it's not implausible that the couplet

"We always take my car cause it's never been beat/And we've never missed yet with the girls we meet" 

could refer to 1) not having been overtaken in a police chase and 2) repeatedly marking their chosen victims (always female, just like the best serial killers!) with the tire treads of their mustang.


My buddies and me are getting real well known
Yeah, the bad guys know us and they leave us alone,' right boys?

Maybe they’re staying away because you just killed their family and drove around town with their loved one’s remains dangling from your bumper, you sick bastards."


Kurt Russell's character in Death Proof might have been based on Brian Wilson. In which case, Tarantino is a fool for not getting this song onto the jukebox in that bar scene.

Just a thought.

(Haha!)

Jag är bra på att fotografera vita angorakatter:

Ett inlägg mot alla principer

Det här drömde jag i natt:

Jag skulle till en teater med en vän som har en ganska högborgerlig smak för kultur. 
Först gick jag till fel teater. Det var vinter och i Stockholm.
När jag frågade skrattade dem åt mig, de kände igen mig där, jag hade tydligen varit där i förra veckan och frågat samma sak.

Jag blev tvungen att skynda mig och plötsligt åkte jag på min sons sparkcykel.
Det var lite pinsamt för folk kollade tyckte jag, men det gick ju snabbare.
När jag skulle kolla vad klockan var, märkte jag att jag stulit min kompis mobil och kunde läsa alla hennes kärlekssms.
Det var intressant, men jag hade inte tid och nu var jag dessutom väldigt kissnödig.

Inne på rätt teater lyckades jag ta mig till toaletten.
Men efter att jag kissat upptäckte jag att jag inte fällt upp locket.
Mina underbyxor var nedkissade. Jag försökte tvätta dem.
Får ge upp och slänger dem i papperskorgen. Det har även kommit lite på min klänning,
men jag hoppas att ingen ska märka.

Kommer ut i salongen, jag vet inte riktigt var man ska sitta,
det är skådespelare i publiken och publik på scenen.
Då ser jag min vän, hon är klädd i barockklänning och läsglasögon och spelar tydligen huvudrollen i pjäsen. I famnen bär hon ett spädbarn med jättelångt vitt hår.

Man är på en strand ligger i gräset och bakom en låtsas nån cykla runt runt på en osynlig cykel

12 juni 2013

Bor med en präktig typ nu som tycker 23 är sent att gå och lägga sig på. Måste göra uppror. Kontraproduktivt, är nu så trött att jag har ont i armarna. Och jag måste göra viktigt jobb. Som skulle gjorts i förrgår. Och jag ligger efter med allt. Och vissa bara roar sig. Avundsjukan bränner i mig! Men det kunde varit värre. Faktiskt är det jättebra! Faktiskt är jag ganska glad. Nu börjar jag nog gråta. Det är tur att jag inte sysslar med hjärnkirurgi.