Sågar lite i badkaret bara.

Lite om tacos

Jag gör tacos ikväll för mitt barn vill ha det (i princip alla barn vill ha det). Två tevebilder passerar förbi i mitt inre.

Det ena är Erik Haag som i ett teveprogram om mat bjuder in mexikanska ambassadören hem till sin familj på tacos. Typ för att visa hur långt de svenska tacosen är från den mexikanska matkulturen.

Den andra bilden är ett reseprogram där en ung kvinna reser i Mexico och ska smaka på mexikanska tacos. Vilket visar sig bestå av stekta köttbitar med brosk i.

fyrkantiga lår

Siska på Verklighetens Smolk skriver bra om bloggaren Kissies dekonstruktion av kvinnligheten. Jag håller med henne. Vi lever i ett samhälle där kvinnor ska vara naturligt vackra. Varje grej som framkommer om hur mycket tid och smärta och pengar skönhet kräver är bra.

Om Kissie hade lite mer kulturellt kapital kanske hon lika gärna kunde ses som en performanceartist. Hon har ju förutom barnmatsdiet och skönhetsingrepp också gjort sig känd för att medvetet photoshoppa bilder på sig själv fult. T ex genom att göra låren mindre men samtidigt fyrkantiga så det syns att hon ändrat bilden. Det kan inte vara annat än medvetet från hennes sida. Och på sätt och vis rätt så härligt uppkäftigt.

Vårkänslor

Tänker lite såhär: att jag gillar våren mer nu än när jag gick i lågstadiet och en stor del av min tid spenderades med att klafsa omkring i gyttja på skolgården.

Estetisk provokation mot tonåringar

Jag gör ju inte bara film själv utan lär också ut hur man gör till kids. Det är inget dåligt jobb även om man sällan hinner äta ordentligt och för det mesta springer runt för att hinna med allt viktigt som man vill göra innan lektionstiden tar slut.

I alla fall, här om veckan så pratade jag lite om grunderna i bildberättande, olika bildutsnitt och klippning för en grupp. Närbilder för känslor, halvbilder för att se vad som händer, helbilder för miljö, det vanliga. Visade ett klipp ur Roy Anderssons Du levande som exempel på hur det kan se ut om man bara använder helbilder och det roliga är att de blev provocerade på riktigt. "När gjordes den här filmen?" frågade de skeptiskt. När jag sa att den kom för bara ett par år sen verkade de inte riktigt tro mig. "Asså vem vill kolla på sånt här?" Då frågade jag hur de själva skulle gjort. "ja men kanske använt en närbild när han faller ihop" och då fick jag ju dem dit jag ville, poängen med hela föreläsningen, att börja tänka hur de själva skulle vilja filma en scen - det var coolt. Ibland ha man sina stunder. Eller tur.

Brand

Håret luktar brandrök och jag känner den ljuva smaken av revolution i munnen.

Världen säger att jag är kass och som straff ska jag plåga den med att fortsätta göra grejer.



Jag ska göra ännu mer! Ännu sämre. Muhahahahahahahahahahhahahahahahahaha (Har fått lite för många nej på sistone tror jag).