Läs även andra bloggares åsikter om SÄKERHETSHETS
söndag 5 april 2009
fredag 3 april 2009
Språkliga stereotyper
- Du har ett rutmönster i hjärnan som är passande för tysk grammatik, sa min tyskalärare till mig en gång.
Att skriva en storyline för en tv-serie (vilket jag egentligen borde göra istället för att skriva det här) är lite som tysk grammatik, man har många av bitarna klara men man måste lägga ut alla bitar på rätt plats och sen gäller det att fylla ut de bitar som fattas och låta alla linjer få sitt avslut, planteringar och pay-offs.
Har du tänkt på hur vilket val av språk berättar något om vilken typ av människa man är? Förutsatt då att det bara finns tre typer av människor. I franskaklasserna går de duktiga tjejerna, de som kommer läsa sam-hum på gymnasiet ha hästsvans och (på min högstadietid i alla fall) Filippa K jeans. Tyska är för nördarna med aspberger och spanska är för de slackers som blir över.
Jag valde franska för jag trodde jag var en duktig tjej som skulle åka på språkresa i Frankrike i slutet av nian. Little did I know. Istället blev jag punkare och bytte till tyska för att kunna förstå Die Toten Hosens* djupa texter.
Bonnie and Clyde: videon som ger uttrycket apelsinbild ett ansikte. Förutsatt att du gjort din tyskaläxa dårå.
Uppdatering: Wtf! Jag trodde apelsinbild var ett etablerat begrepp?! En sökning på google leder bara till en massa trädgårdsbloggar. Det här måste undersökas.
* övers. "De döda byxorna" eller möjligtvis "dödsbyxorna" slang för ungefär skittråkigt.
Läs även andra bloggares åsikter om Storyline, B-språk, Stereotyper, Die Toten Hosen
Att skriva en storyline för en tv-serie (vilket jag egentligen borde göra istället för att skriva det här) är lite som tysk grammatik, man har många av bitarna klara men man måste lägga ut alla bitar på rätt plats och sen gäller det att fylla ut de bitar som fattas och låta alla linjer få sitt avslut, planteringar och pay-offs.
Har du tänkt på hur vilket val av språk berättar något om vilken typ av människa man är? Förutsatt då att det bara finns tre typer av människor. I franskaklasserna går de duktiga tjejerna, de som kommer läsa sam-hum på gymnasiet ha hästsvans och (på min högstadietid i alla fall) Filippa K jeans. Tyska är för nördarna med aspberger och spanska är för de slackers som blir över.
Jag valde franska för jag trodde jag var en duktig tjej som skulle åka på språkresa i Frankrike i slutet av nian. Little did I know. Istället blev jag punkare och bytte till tyska för att kunna förstå Die Toten Hosens* djupa texter.
Bonnie and Clyde: videon som ger uttrycket apelsinbild ett ansikte. Förutsatt att du gjort din tyskaläxa dårå.
Uppdatering: Wtf! Jag trodde apelsinbild var ett etablerat begrepp?! En sökning på google leder bara till en massa trädgårdsbloggar. Det här måste undersökas.
* övers. "De döda byxorna" eller möjligtvis "dödsbyxorna" slang för ungefär skittråkigt.
Läs även andra bloggares åsikter om Storyline, B-språk, Stereotyper, Die Toten Hosen
torsdag 2 april 2009
Familjen Babajou
Glöm inte att titta på Familjen Babajou av Baker Karim som går nu på svt. Ovanligt bra drama, fin stämning, serien har lyckats fånga en känsla av slutet på 70- talet början på 80-talet på ett trovärdigt sätt med arkivmaterial och musik utan att det för den sakens skull känns överdrivet eller påklistrat.Jag får lite magont av att se Familjen Babajou men samtidigt så är det inte så där förutsigbart som det ibland kan vara, att allt alltid går åt skogen så att man inte orkar titta.
På weird science kan man läsa mer.
Läs även andra bloggares åsikter om FAMILJEN BABAJOU
Skrivkramp
Skrivkramp har jag aldrig haft. Däremot har jag alltid en rejäl uppförsbacke innan jag lyckas sätta mig ner och börja skriva. Jag minns att jag hatade uppsatsskrivande så mycket på högstadiet att jag då bestämde mig för att jag aldrig skulle jobba med något som hade med textproducerande att göra i alla fall.
Nu verkar jag ha målat in mig själv i ett hörn, där jag oavsett om jag gillar det eller inte måste skriva för det är det enda jag någorlunda behärskar. Det och tidningsbudjobbet då.
Jag gillar skrivandet i teorin, men i praktiken är det alltid något som kommer emellan. Är man hemma kan det vara disken, dammsugningen eller den store diciplinmördaren internet.
Det är så stökigt i skallen att jag måste rensa upp i min omgivning först. Tror jag. Det enda som egentligen funkar är att stänga av det trådlösa nätverket och gå ner på biblioteket. Först har jag mördande tråkigt ett par minuter, sen börjar jag skriva och då går det faktiskt ganska bra.
Läs även andra bloggares åsikter om SKRIVKRAMP
Nu verkar jag ha målat in mig själv i ett hörn, där jag oavsett om jag gillar det eller inte måste skriva för det är det enda jag någorlunda behärskar. Det och tidningsbudjobbet då.
Jag gillar skrivandet i teorin, men i praktiken är det alltid något som kommer emellan. Är man hemma kan det vara disken, dammsugningen eller den store diciplinmördaren internet.
Det är så stökigt i skallen att jag måste rensa upp i min omgivning först. Tror jag. Det enda som egentligen funkar är att stänga av det trådlösa nätverket och gå ner på biblioteket. Först har jag mördande tråkigt ett par minuter, sen börjar jag skriva och då går det faktiskt ganska bra.
Läs även andra bloggares åsikter om SKRIVKRAMP
onsdag 1 april 2009
Peep show
Peep show är en teveserie om de två rumskamraterna Mark och Jeremy och som sig bör i humorserier är de varandras motsatser. Mark är den hämmade kontorsråttan och Jeremy är den något utflippade, techno-hippie killen. Allt är filmat i P.O.V, subjektiv kamera och serien är en av de roligaste brittiska humorserier jag har sett.
Läs även andra bloggares åsikter om PEEP SHOW
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)