Maggie är död

Redan 2007 förutspådde jag Margaret Thatchers död och gjorde denna rapportering från hennes begravning samt en kort genomgång av Thatchers omistliga betydelse för den politiska musiken under 80-talet. Lyssna här:

Hej

Det finns alltså en relevans för det förra inläggets redovisning av min filmkonsumtion, jag har nämligen filmfastat feministiskt enligt den kristna kalendern. Det kan man läsa mer om här, om man vill.

Andra tankar:

Det stör mig att ens person ska definieras så mycket av ens konsumtion. Och då snackar jag inte bara sånt man köper (haha) utan musik, film, ja kulturkonsumtion i allmänhet. Önskar frigöras från detta nu tack. Det skulle göra mig lyckligare om jag ej behövde "stå för allt" jag lyssnar/tittar på och aldrig mer behöva tänka "guilty pleasure" igen. 

Varför köpte jag en jigsaw-såg (ursäkta pleonasmen) för ca ett halvår sen? Minns inte och har inga direkta idéer på hur jag ska använda den. Till vad jag ska använda den, menar jag.

Är jag dum eller smart? Det har jag funderat på en längre tid till och från. (Längre tid=år). Kommer aldrig fram till något tillfredställande svar. Antagligen är jag i alla fall tillräckligt smart för att inse att jag är dum. Det är ju alltid en tröst.